Malins fina känsloknep: Så hjälper jag barnen bli emotionellt smarta

Malin, 41, säger sig inte sitta på alla svar om hur man får känslosmarta barn. Men som mamma till två döttrar, 8 och 12 år, har hon funderat mycket på hur hon kan uppmuntra dem att lära känna sina känslor.

– För mig handlar det om att jag vill lära mina barn hur man blir medveten om sina egna känslor – att de ska våga känna dem när de kommer och få verktyg att berätta om dem. Och att de, även när de blir vuxna, ger sig själva det utrymmet, säger Malin.

Ökar välmåendet – även senare i livet

Forskning visar att barn som tidigt fått öva sin emotionella intelligens klarar motgångar bättre, även senare i livet.

Får man en hög emotionell intelligenskvot, EQ som man ibland kallar det, lär man sig enligt forskarna att förstå och använda sina känslor. Man blir bra på att ta hand om det som bubblar i kroppen, med följdeffekten att man också blir expert på att kommunicera, hantera stress, visa empati och ta sig igenom utmaningar i livet

När Malin själv blev mamma reagerade hon på att samhället runtomkring så naturligt ville lära barn att räkna och skriva. Men varför var det inte lika självklart att lära barn om empati, ilska, gränssättning eller oro? Vart fanns alla verktyg för det?

Tillsammans med några vänner som också hade småbarn började Malin fundera på vad som kunde hjälpa föräldrar. Med hjälp av en psykolog tog de fram så kallade känslokort för barn i olika åldrar. På korten hittar man bland annat ord och illustrationer som kan funka som konversationsstartare där hemma.

Gensvaret blev långt mycket större än entreprenörerna trodde, och idag finns kortlekarna både på skolor och hemma hos familjer.

– Jag tänker att man som förälder ofta ställer klassiska frågor som Hur har du haft det idag?. Och ganska få barn svarar nog annat än Bra på den frågan. Ofta tänker jag att barn har ett annat språk än vi vuxna för att prata om det som känns på insidan. De säger inte direkt Mamma, kan vi tala om detta?

– Vårt mål var att ge vuxna lite andra ingångar i känslopratet. Tanken är inte att man behöver sitta med känslokorten vid köksbordet varje kväll utan att de kan väcka lite nya tankar, bara man har dem hemma och tar upp dem ibland. Själv eller tillsammans med barnen.

Känslosmarta barn – så gör Malin

Malin tror att alla föräldrar måste hitta sin egen väg när det kommer till att lära sina barn om känslor.

Själv tänker hon att det handlar om allt från att få spegla sig i hur vuxna gör – till att faktiskt ha ett samtal om något jobbigt som hänt.

Men ofta, har Malin lagt märket till, är det i oväntade situationer som barn får träna på sina känslomässiga förmågor.

– De finaste samtalen uppstår ofta när jag som förälder märker på mina barn att det är något, och kan vara där och fånga upp det utan att nödvändigtvis ställa frågan Hur känns det?. Ofta startar det med en situation som är till synes betydelselös, säger Malin och fortsätter:

– Det kan till exempel vara ett bråk mellan syskonen där jag först läser av att det handlar om en sak, kanske något jag tänker är helt oviktigt. Men när jag bara lyssnar och tårarna kommer kan det öppna sig och komma upp något helt annat där under.

”Beror på var jag är själv”

Malins knep för att fånga upp känslorna är att försöka vara närvarande och observant i de här stunderna. Även om det ibland är lättare sagt än gjort:

– Hur bra jag lyckas vara med och synka de där stunderna beror såklart på var jag är själv just då, hur trött och stressad man är. Ibland lyckas man och ibland inte!

Många föräldrar kan nog känna igen sig i att det känns övermäktigt att hinna och orka vara sådär känslomässigt närvarande i vardagen, att hålla huvudet kallt när barnen får ett utbrott till exempel. Hur tänker du?

– Ja, det kan verkligen vara svårt. Men att försöka pausa om än bara fem sekunder, och se situation utifrån, kan funka förvånansvärt bra om man till exempel är uppe i ”vi måste skynda oss”-känslan.

– Höjer man blicken ett par sekunder kan det hjälpa läget. Man landar nog till exempel enklare i tanken att, om barnet ligger och skriker på golvet så blir det inte så lyckat om jag som vuxen gör samma sak, haha.