Anna passade inte in i mammarollen hon såg på sociala medier

5 viktiga egenskaper du vill att din partner ska ha
Slå på ljud

Att bli föräldrar var inget som Anna och hennes man Peter egentligen längtade efter. De trivdes bra med varandra och sina jobb – tänkte att barn kommer när man känner sig redo.

Men efter många år tillsammans började de ändå fråga sig om det någonsin skulle kännas som rätt tajming.

– Det var nog tur att vi började prata på riktigt om att vi ville skaffa barn, annars hade vi nog väntat ihjäl oss. Helt ärligt tror jag aldrig att vi hade kommit till punkten där vi känt oss redo annars. Vi har liksom trivts så bra i vår tvåsamhet och inte känt någon större press att skaffa barn.

Man matas med tankar och idéer om vad en mamma ska vara och göra

Anna, mamma till Daphne, 8 månader

Anna och Peter var i en fas där de pratade mycket om jobb och karriär. Och då kom även barnfrågan upp på allvar, säger Anna.

– Det låter ju hemskt oromantiskt men det var det som satte igång barnpratet på allvar. Vi bestämde oss snabbt för att bara testa och tur var väl det så att Daphne kom till!

Anna Ripmark mamma till Daphne, åtta månader

Familjen Ripmark bor i Malmö.

Peter Ripmark, pappa till Daphne som är 8 månader

Anna och Peter funderar mycket på hur de ska leva jämställt med familj.

”Kändes främmande för mig”

Dottern Daphne har hunnit bli åtta månader nu – och paret funderar vidare mycket på hur de egentligen vill ha det i sin familj. Hur gör man för att stå emot mammakraven? Är man sig själv fortfarande, och hur får man till så att föräldraskapet blir jämställt när ens bebis inte kunde bry sig mindre om att det bara är den ena föräldern som gäller just nu?

Att bara låta saker bli som det blev var inget alternativ för dem, vittnar Anna.

– Jag tror att tankarna kring mammarollen började redan när jag var gravid. Folk runtomkring en hade plötsligt så mycket att berätta om hur saker och ting skulle bli när man väl blev mamma. Det berättades hur det skulle kännas att föda barn, att man skulle känna en helt ny form av lycka, att man skulle vilja gå ner i arbetstid sedan för att kunna vara en bra mamma och så vidare. I många fall ville folk nog berätta av ren välmening, men det gör ju att man matas med tankar och idéer om vad en mamma ska vara och göra, säger hon.

Familjen Ripmark

Anna, 31, jobbar med inköpsprocesser på ett bilföretag

Peter, 33, jobbar på kommunikationsbyrå

Dottern Daphne, 8 månader

Bor i Malmö

För att hitta in sin nya roll läste Anna bloggar och lyssnade på barn- och gravidpoddar innan Daphne föddes.

"Nu ska jag bli mamma och då blir allt fantastiskt" var ett vanligt tema där och på sociala medier – men för Anna var det inte så det kändes.

Själv gick jag runt och var skitorolig för hur allt skulle bli, för hur min och Peters relation skulle påverkas och för att jag själv inte visste ett dugg om vad det skulle innebära att bli mamma

– Jättehärligt om man kan känna så redan innan man har fått ett barn, men det kändes så främmande för mig. Själv gick jag runt under graviditeten och var skitorolig för hur allt skulle bli, för hur min och Peters relation skulle påverkas och för att jag själv inte visste ett dugg om vad det skulle innebära att bli mamma, för att jag aldrig funderat så mycket på det. Det kändes som att det fanns väldigt lite utrymme för att känna så som jag gjorde under graviditeten.

Anna Ripmark mamma till Daphne, 8 månader

Daphne är 8 månader nu.

Samma känsla har Anna nu när Daphne kommit till henne och Peter. Bilden av att identiteten mamma är det som tar över fullständigt är inget Anna känner igen sig i. Hur mammarollen beskrivs som norm har stundtals fått henne att tvivla på hur hon egentligen passar in i rollen.

Men allt eftersom försvann osäkerheten. Nu har Anna landat mer i ett lugn, säger hon.

– Det har varit faser, om än korta, där jag tänkt att mammaskapet handlar om att göra egen barnmat, vara ute och promenera flera gånger om dagen, orka träffa kompisar varje dag fastän man inte sovit något och aldrig ens tänka tanken på att låta sitt barn komma nära Babblarna. Jag inser nu att det inte spelar någon större roll om vår dotter äter burkmat eller om vi inte hittar på så mycket utanför hemmet en vecka, säger hon.

Mamma- och pappaskapet har hon nu, efter åtta månader med Daphne, slutat värdera efter hur hon presterar som mamma till en bebis, fortsätter hon:

– Utan snarare i att se att hon mår bra och är trygg i sin relation med oss och med andra människor.

– Och det är okej att jag fortfarande mest av allt känner mig som Anna, men med den finfina bonusen att jag nu dessutom får vara Daphnes mamma.

Hur är man jämställda som nyblivna föräldrar?

Ytterligare en sak som Anna och Peters nya föräldraskap kommit med är frågor om jämställdhet säger hon.

Även här märkte Anna snabbt hur det fanns normer omkring dem som varken hon eller Peter kände sig bekväma med.

– Att kvinnan fortfarande oftast ses som den primära föräldern förvånade mig. I början slogs jag till exempel av att många som frågade saker om vår dotter ställde sina frågor direkt till mig och inte till Peter, trots att vi kunde stå bredvid varandra. Det är fortfarande så i många fall, vilket förvånar oss båda eftersom vår ambition hittills har varit att vara lika mycket föräldrar båda två. Som Peter sa i början: "Det enda vi inte kan dela på är amningen, men om allting annat är vi två".

Sedan dottern kom har de också kämpat med hur man lever jämställt med ett nyfött barn. Men det är svårt när en jobbar och den andra är föräldraledig.

– Om det är något vi kommit fram till så är det att det är jäkligt svårt när en person är hemma och en person jobbar. Och när vår bebis ibland fullständigt skiter i om vi har ett jämställt föräldraskap eller inte – stundtals är det bara en av oss som duger och då är det bara att acceptera.

Peter Ripmark och Daphne Ripmark från Malmö

Pappa Peter brukar ta Daphne både på morgonen och när han kommer hem från jobbet för att få tid med henne när han jobbar.

Paret planerar att dela lika på föräldraledigheten och just nu är det Peter som jobbar. De har dock skaffat en rutin att Peter är med och tar Daphne både på morgonen och så fort han kommer hem, så att de får tid tillsammans.

– Till exempel leker vi på morgonen innan jobbet och badar och matar på kvällen när han kommer hem. Det blir värdefull tid för dem och för att de ska lära känna varandra också.

– Det här med tid tillsammans med sitt barn nu i början känns som det viktigaste för att lära känna henne och veta vad hon behöver, kunna ta egna initiativ och på så vis även uppnå ett mer jämställt föräldraskap. Men det är såklart tufft när Peter ibland inte har mer än 45 minuter med henne på kvällen. Jag kommer nog också tycka att jag får för lite tid med henne när jag börjar jobba, säger Anna.

”Mammaskapet kan kännas oglamoröst”

Att vara förälder till Daphne har handlat om att lära sig mer om hur man vill ha det och göra varje dag, säger Anna. Hela tiden lär man sig nya saker.

Men är det något hon velat säga till den lite mindre erfarna mamman för några månader sedan är det att det är okej när det känns tufft och som att man inte vet något om sitt nya liv.

– Att det kommer stunder där man känner att mammaskapet är tufft och kan kännas högst oglamoröst ibland. När amningshormonerna är slut och dammråttor håller på att ta över hemmet. Och det är okej att känna att det är tufft då och framförallt att säga det högt. Jag försöker fortfarande lära mig detta och kanske framförallt tro på det. Det råder inga tvivel om att jag älskar min dotter mer än livet, men det har stundtals varit kämpigt med amning stup i kvarten i början eller att vakna minst en gång i timmen under de senaste månaderna.

Mer läsning för dig
Josefine kämpade för att hitta rollen som andra mamman
Malin gjorde IVF för att få barn nummer tre: "Rädd att andra skulle ifrågasätta beslutet"
5 mammor berättar: Det här borde alla veta om IVF

Utvald läsning