3 anledningar till varför du aldrig ska kalla ett barn själviskt

Tina Gilbertson är en psykoterapeut som specialiserat sig på att hjälpa föräldrar som inte längre har kontakt med sina vuxna barn. Under hennes år som yrkesverksam har hon vid flera tillfällen märkt hur hennes klienter reagerat starkt på just ordet ”självisk”.

Ofta har de själva blivit kallade detta i tidig ålder, något som i flera fall satt djupa spår, berättar Gilbertsson i Psychology Today. Här är hennes tre anledningar till varför du inte bör använda ordet.

Därför ska du inte kalla ditt barn själviskt

1. Barn ÄR själviska

Vi är födda att inte bry oss om andra i denna ålder och är helt enkelt inte kapabla att se världen på samma sätt som vuxna gör. Man är programmerad att göra det som faller en in och det är en del i av att vara barn. Att kalla ett barn själviskt är således som att beskylla hen för att ha gjort i blöjan. I takt med att barnets utvecklas, kommer det naturligt att det börjar tänka på andras känslor.

2. Det sitter kvar länge

Man minns ofta syrliga kommentarer som verkligen känts som barn. Att bli kallad självisk av en vuxen, särskilt kanske en förälder, lämnar ofta ett avtryck som hänger kvar även upp i vuxen ålder. Att gå runt i tron om att man uppfattas som självisk kan senare göra att personen får problem med att hävda sin rätt, även i de mest rimliga saker. Man blir helt enkelt rädd att folk ska tycka att man är krävande, troligen helt i onödan.

3. Barn lär sig bäst genom exempel

Att skamma ett barn till att sluta med ett beteende är sällan effektivt. Som med mycket annat tar barn inte efter vad det man säger, utan det man gör. Barn vars föräldrar på ett konsekvent sätt uppvisar och pratar om osjälviskt beteende, kommer således att med stor sannolikhet växa ifrån sitt själviska beteende. Medan glåpord snarare gör att man känner sig dålig, vilket bara utvecklar osäkerheter hos personen i fråga.

Källa: Psychology Today

Foto: TT