Ida födde barn i entrén till sjukhuset: ”Känns surrealistiskt”

När Ida Westin, 32, från Halmstad skulle föda sitt fjärde barn så hade hon trott att förlossningen skulle likna hennes tidigare.

– Man blir lite invaggad i falsk trygghet och tror att man vet när de ska komma. För de andra förlossningarna har startat på samma sätt. Eller de har alltid dragit igång på natten och så där.

Men när Nils skulle födas blev det dramatiskt. Han hade mer bråttom till världen än vad syskonen haft.

När Motherhood möter Ida och hennes sambo Anders utanför entrén har det gått några veckor sedan Nils föddes.

– Det är häftigt att vara tillbaka! Speciellt i bilen på väg upp för sjukhusbacken kom minnena tillbaka, smärtan och känslan av att inte veta om vi skulle hinna fram i tid, säger Ida.

Men vi ska backa bandet lite till den där onsdagen i maj då Nils kom till världen.

Fick värkar på eftermiddagen

Klockan var runt halv fem på eftermiddagen och Ida var utomhus med barnen som lekte. Hon stod och pratade i lugn och ro med grannarna när hon plötsligt började känna av värkar. Då ringer hon till Anders som cyklar hem från jobbet som ligger ungefär en halvtimme ifrån där de bor. Sedan ringer hon barnens mormor som ska vara barnvakt, och när hon dyker upp bestämmer de sig för att åka in till sjukhuset.

– Jag har haft jättebra graviditeter och förlossningar tidigare. Men med tredje barnet tog det lite längre tid. Med det i minnet så trodde jag inte att det skulle gå så här fort den här gången. Det var därför jag väntade så länge innan jag åkte in.

I bilen får Ida kraftiga värkar, det börjar göra riktigt ont.

– När vi hade kommit ungefär halvvägs började jag låta som när man föder barn. Min sambo blev väldigt tyst och fokuserad på körningen och när vi ska parkera frågar han mig om vi ska ställa oss i parkeringshuset eller utanför där det bara är 30 minuters parkering, jag svarade "jag vet inte" och han ställde sig utanför sjukhuset berättar Ida och fortsätter:

– Jag hade skitont och funderade över hur jag skulle klara att gå hela vägen till förlossningsavdelningen som ligger längst in i sjukhuset.

Klarade inte av att ta sig till förlossningsavdelningen

Idas sambo letade efter en rullstol men hittade ingen. När värkarna tog en paus orkade Ida springa till mitten av entrén men där tog det stopp för henne. Smärtan var för intensiv.

– Jag tänkte bara på lustgas, och kände mig irriterad över att lustgasen var på ett annat våningsplan, berättar Ida och skrattar.

Klockan var runt sex på eftermiddagen och det var folktomt på sjukhuset. Men ett café var öppet och där satt några ur personalen och fikade. Ida fick ögonkontakt med en kvinna där.

– Då skriker jag, hjälp mig! Jag hade så ont. Cafépersonalen såg lite panikslagna ut men körde fram en rullstol, men jag kunde absolut inte tänka mig att sitta ner eftersom jag kände att jag höll på att föda.

Längs med gången i entrén finns det stenbänkar där Ida sjönk ner och la sig med knäna mot marken och armarna över bänken.

Samtidigt som Ida koncentrerar sig på andningen så springer cafépersonalen till apoteket bredvid och ropar ”hon föder i entrén”. Där står en operationssjuksköterska som precis klivit av sitt jobbpass och ska betala några varor. Hon följer med ut till Ida för att se om hon kan hjälpa till, men hon anar inte att hon strax ska välkomna en bebis till världen.

– Helt plötsligt var den fantastiska operationssköterskan där. Jag visste inte att hon var utbildad eftersom hon inte hade sjukhuskläder. Men hon var så otroligt lugn, man fattade att hon visste vad hon höll på med.

Hann vara fem minuter på sjukhuset

Ida var väldigt fokuserad på att andas och sjuksköterskan kollade om barnet var på väg.

– Jag skrek att nu kommer han, och operationssköterskan sa lugnt att hon skulle kolla efter och säger:”nej han kommer inte, eller joo han kommer nu”. Jag skrek att de skulle fånga honom. Det är ju stengolv i entrén men det gick bra eftersom någon lagt filtar där. Allting gick sjukt fort. Efter några krystvärkar var han ute.

Ida och Anders hann bara vara på sjukhuset i fem minuter innan Nils föddes. Lyckan var stor hos de båda föräldrarna när Nils tar sina första andetag och skriker. Både mamma och bebis mådde bra och fick åka upp till förlossningsavdelningen. Där blev de undersökta och efter några dagar fick de åka hem till de stolta syskonen.

Hur känns det nu när du kommit hem och hunnit landa lite i den dramatiska förlossningen?

– Det känns oerhört surrealistiskt, att jag varit med om detta, berättar Ida och fortsätter:

– Det var himla omtumlande alltihopa, det kunde slutat i en katastrof men allt gick jättebra. Det är alltid en häftig upplevelse att föda barn. Men det blev ett häftigt minne och upplevelse eftersom det gick bra, det hade varit annorlunda om det inte gjort det.