Trillingmamman fick egna trillingar – chansen 1 på 6 miljoner
Trillingmamman Judit Minda, 34, har den unika erfarenheten av att dessutom själv vara trilling. Ändå vill andra förklara hur hon ska vara mamma åt sina egna.
Framförallt är de folks frågor och kommentarer kring att det är så många barn på samma gång, som får Judit att känna sig ifrågasatt.
Det händer till och med att folk frågar om hon tappat bort någon av dem, säger hon och skrattar.
– Som om de vore föremål och inte det mest värdefulla jag har!
– Alla som inte har trillingar är så ”mycket bättre” på att vara trillingmamma än jag. Jag får ibland känslan av att allt jag gör är fel. Men det är omöjligt att veta vad det innebär att vara trillingmamma innan man har upplevt det själv, säger hon till den norska tidningen KK som först skrev om familjen.
Idag är barnen Filip, Amelia och Henrik tre och ett halvt år.
Sedan några år tillbaka bor Judit och pappa Glenn Undheim, 42, i ett hus lite norr om Oslo.
”Vi har en extra växel”
Den vanligaste frågan de får är: Hur orkar ni?
Och de vet faktiskt inte ens själva.
– Vi har en extra växel. Vi måste bara ha det – vi har inget val, säger Glenn till tidningen.
Det tuffaste är hur trött man blir, säger Judit. På en dag kan träningsklockan visa att hon gått en mil, utan att ens ha lämnat huset.
Morgonrutinen startar med att Glenn tar det första barnet som vaknar vid 5.30-tiden. Om det är en dag när barnen inte är på förskola så går resten av tiden mest åt till att hålla uppsyn över treåringarna, springa efter och avvärja bråk, berättar Judit.
Alltid är det något som behöver göras och har man fått 10 minuter till sig själv under en dag, är det lyx, säger Judit och Glenn.
”Omöjligt att gå själv till mataffären”
Ändå är det enklare att pussla ihop dagen nu än när de alla var spädbarn.
Judit ser ibland tillbaka på de stunder hon behövde vara själv med Filip, Amelia och Henrik när de var nyfödda. Bland annat när Glenn, som har en son sedan innan, behövde ibland åka till flygplatsen och hämta upp honom
– Att vara ensam med tre små bebisar var nästan krisartat. Tidigare var jag helt slut efter en dag med dem, men det blir bättre och bättre.
– Nu blir jag mest trött av att springa efter dem hela tiden och bära dem. De är så snabba. och det är omöjligt att gå till affären som ensam vuxen när alla tre springer åt olika håll, säger Judit.
Barnen ska alltid känna att det finns plats
Glenn har läst på. Att Judit som själv är trilling också får egna trillingar är en chans på sex miljoner.
En ständigt närvarande tanke, säger Judit, är att alla barn ska känna sig sedda och hörda. Att de kom tre på en gång vill hon inte ska påverka deras känsla av kärlek och uppmärksamhet från föräldrarna.
De ska veta om att de var önskade allihop och att det finns plats och kapacitet. Samtidigt är ibland eknomin en utmaning, säger hon,
– Vi måste köpa tre av allt. Tre barnstolar, en barnvagn för trillingar, betala för förskola för tre... det blir väldigt dyrt.
Glenn och Judit är tacksamma för att deras föräldrar ibland kan skjuta till med en slant. Eller som senast, när de fick hjälp med att betala för ett par av barnens gymnastik.
– Filip, Henrik och Amelia fick prova på gymnastik, något de älskade. De var så lyckliga! Men det kostar 2000 norska kronor per barn, i sju-åtta veckor. Det hade vi inte råd med själva, säger Judit.
Svårt att hitta barnvakt
Och hur blir det med egentiden?
Hittills har paret inte hittat någon barnvakt som vågar passa alla barn samtidigt. Ibland kan Judits systrar ta en av dem i taget, men de har också egna barn.
– De saknar varandra om de är separerade. Men samtidigt uppför de sig helt exemplariskt ensamma – att vara med en och en av dem är en dröm. Det känns nästan för enkelt. Ingen anklagar dem som har en treåring och tycker att det är jobbigt, men för oss är ju alla tre normalen, säger Glenn.