Lina och Hanna väntar sitt första barn: Får ibland frågan om vem pappan är

En enorm lycka, förväntningar och kanske en gnutta oro – att vänta sitt första barn är speciellt, oavsett om du är den som bär barnet eller är partnern som står bredvid. För Lina, 35, har barn alltid varit en självklarhet, men inget hon tog som en självklarhet.

– När jag insåg att jag kommer att leva i en homosexuell relation såg jag barn som en utmaning och inget jag tog för givet, säger hon.

När hon träffade sin flickvän Hanna, 31, visade det sig att även hon drömde om att bilda familj. Nu väntar Lina parets första barn och för Motherhood berättar de om processen, oron och fördomarna.

Se också: Barnmorskan Veronica Calembe svarar på frågor om förlossning

Från en spontan dejt till att längta efter en familj

Lina och Hanna träffades på Tinder. Efter en spontan dejt som varade i 14 timmar är de oskiljaktiga och lever ett vanligt vardagsliv i en förort utanför Stockholm. Om några veckor växer familjen från två till tre och när Motherhood kontaktar dem är det mycket som är på gång.

– Vi har nyligen flyttat till Fruängen (en förort till Stockholm) och är mitt uppe i att renovera vårt kök. Hanna jobbar heltid medan jag själv försöker vila så mycket som möjligt, ta hand om min kropp och förbereda mig mentalt inför förlossningen, säger Lina.

För en del kan en längtan efter barn komma tidigt medan för andra kan det vara något som växer fram i samma stund som man hittar partnern i sitt liv. Berätta, har ni alltid drömt om att bli förälder?

– Jag har alltid sett barn som en självklar del av mitt ”vuxna” liv. Men ju äldre jag blev och när jag insåg att jag kommer att leva i en homosexuell relation, desto mer såg jag det som en utmaning och inget jag tog för givet, säger Lina.

– Jag tror att jag redan när jag var typ femton visste att jag en dag ville ha barn och sedan har det bara känts alltmer självklart och efterlängtat även om annat har fått ta plats i livet hittills. För mig finns det något väldigt själsligt och djupt över det hela som tilltalar mig, menar Hanna.

Att bilda familj är ett stort beslut, många kanske inte riktigt är överens om när det är rätt tidpunkt. För Lina och Hanna var det dock något båda ville att skulle ske ganska snart.

– När vi träffades insåg vi båda att vår relation liksom var ”på riktigt”, därför pratade vi ganska snabbt om vad vi hade för tankar kring att skaffa barn. Vi ville ha barn och så småningom började vi närma oss barnprocessen, för att ens se hur utsikterna såg ut. I och med att man aldrig vet hur lång tid familjebildning tar, särskilt för oss som queer par, så ville vi i alla fall sätta igång. Vi körde därför på i klassisk lesbisk ”U Haul-anda” även om själva processen i sig var lång, säger Lina.

Paret berättar att de inte blivit ifrågasatta angående beslutet att skaffa ett gemensamt barn.

– Vi har blivit jättebra bemötta av vänner, familj, släkt och likaså av vården. Utöver det så är det alltid vissa frågor som man behöver bemöta, eller välja att inte bemöta, som normbrytande par, menar Lina.

Som vadå?

– Vi får ibland frågan om vem ”pappan” är.

”Vi har fått förklara att det är en ”hon” och inte en ”han” som man är förälder till barnet med”

Paret bestämde att det var Lina som skulle bära barnet och hon behövde gå igenom ett antal utredningar och behandlingar. Efter en fertilitetsutredning hos privatpraktiserande gynekolog, ett antal inseminationer som avslutades i ett par IVF-försök blev Lina till slut gravid.

Men hur blir man bemött av vården när man som ett lesbiskt par vill skaffa barn? Lina berättar om deras upplevelse.

– Det är olika, den kliniken vi gick till är HBTQ-certifierad vilket gjorde att vi kände oss väldigt trygga och bekväma, medan i annan kontakt med vården så används inte alltid könsneutrala begrepp för ens partner. Vi har fått förklara att det är en ”hon” och inte en ”han” som man är förälder till barnet med, säger Lina.

– Man blir ju per automatik granskad av vården som samkönat par då man så att säga inte kan bli gravid på “naturlig väg”, vilket helt ärligt är rätt påfrestande. I slutändan förstår man ju såklart det goda syftet även om det kan kännas lite orättvist ibland, fortsätter hon.

Parets tankar om förlossningen och föräldraskap

Lina och Hanna har förberett sig inför förlossningen.

– Vi har gått kurs i Hypnobirthing tillsammans med vår vän. Utöver det har vi läst ett par böcker och jag har gått på pilates. Vi har aktivt valt att inte vara med i några communities rörande just födslar, då vi gärna vill blicka inåt och försöka hålla så mycket fokus som möjligt på vår egen snarare än andras dåliga erfarenheter. Överlag är vi lugna och peppade.

– Drömmen är att vi under latensfasen kan stanna hemma så länge som möjligt, att vi i lugn och ro kan åka in till BB och att vi får föda tillsammans med barnmorskorna i projektet Min Barnmorska som vi är med i. Vi försöker båda ha inställningen att kroppen och bebisen kommer att visa vägen och förlita oss på våra barnmorskor. Sen tänker vi att det är mycket som man inte kan kontrollera och försöker vila i det. Jag hoppas att jag genom värkarna kan hålla fokus på andning, avslappning och lugn så mycket som möjligt, säger Lina.

Vad ser ni mest fram emot när det gäller att bli en familj?

– Jag lyssnade nyligen på en podd med dramatikern Liv Strömquist där hon beskrev tvåsamheten som en liten mini-religion. Man är liksom en enhet som i alla motgångar står enade. Exakt så känner jag inför min, Hannas och vår bebis lilla familjekonstellation, säger Lina.

Foto: Privat/Felicia Wide