Michaela Forni: ”Ögonblicket jag fick upp Dante på bröstet var inte mitt lyckligaste”

I My Baby Book får vi ta del av filterlösa bekännelser och berättelser från Michaelas egen graviditet och förlossning. Dels om hur och varför hon äter sin moderkaka. En annan är då förlossningen är avklarad, men hon inte riktigt kan ta in hela situationen än:

"När jag var ihopsydd och ombytt lämnade all personal rummet med de varmaste lyckönskningarna och då var vi för första gången lämnade ensamma som familj. Jag gav över Dante till Damon, la mig i sjukhussängen med den berömda förlossningsbrickan och började hugga in på de rostade mackorna som jag sköljde ner med flera liter äppeljuice. Jag såg hur Damons tårar rann där han satt i en fåtölj med sin son i famnen, men jag var inte riktigt redo att ta mig an situationen än. Jag behövde få läka lite i mig själv först, så jag låg kvar i sängen med min frukost och skrollade på Instagram.

Det var INTE så jag hade sett framför mig att jag skulle ligga när jag hade krystat ut min bebis. Jag trodde att jag skulle slungas rätt in i bebisbubblan och glömma tid och rum. Men mycket i den här resan blir annorlunda än vad man tror och istället för bebisbubbla behövde jag få samla mig när han var ute. Jag var så fruktansvärt stolt över vad jag hade tagit mig igenom, men jag var också helt slut."

”My Baby Book ska vara din bästa vän”

Michaela förklarar för Motherhood att ögonblicket då man för första gången får sin bebis placerad på bröstet är ett sånt tillfälle hon hört så många andra mammor beskriva som det absolut lyckligaste. Så när det inte var så för henne kände hon att någon annan nybliven mamma säkert skulle må bra av att höra hur hon upplevt det. Och precis där växte idén om en bok fri från pekpinnar fram!

– Jag har gjort mitt bästa för att skriva en bok som är helt pekpinne-fri! För Gud ska veta att det behövs. Jag vill att My Baby Book ska vara din bästa vän - alltså en person som inte dömer dig vad du än känner, tänker eller gör. Utan som vet om att du gör ditt bästa och som alltid står vid din sida, säger Michaela.

Michaela beskriver boken som väldigt transparent, men inte skvallrig. Målet är att skapa igenkänning från en mamma till en annan – och att belysa ämnen som kanske annars hade känts tabu.

”Jag måste inte hålla uppe någon fasad under den här resan”

Under sin egen graviditet kände Michaela en avsaknad av böcker som gör just det, och som har en balans mellan personligt och informativt innehåll. Därför har hon i boken tagit hjälp av en barnmorska som fått besvara alla hennes frågor längs med vägen.

På frågan om det viktigaste hon lärt sig från detta svarar hon:

– Att allt är okej och ingenting du gör, tänker eller känner är fel. Jag trodde att det var en barnmorskas uppgift att granska mig och bedöma hur bra jag lyckas med min graviditet, förlossning eller hur bra jag tar hand om mitt barn. Men så är det ju inte. Hens jobb är att stötta, finnas där och hjälpa dig genom den här omvälvande resan, säger Michaela och fortsätter.

– Jag har lärt mig att våga lita på och luta mig mot min omgivning och inte tro att jag måste hålla uppe någon fasad under den här resan.