Oönskade och okänsliga saker kvinnor hört under förlossningen

Kvinna föder barn

På Instagramkontot Tyst jag föder berättar hundratals kvinnor om okänsligt bemötande av vården under förlossningen. Att inte bli trodd och inte få hjälp i tid är några av sakerna som födande kvinnor vittnar om.


Show more

På Instagramkontot Tyst jag föder delas hundratals berättelser från kvinnor som fått höra ovälkomna saker från vårdpersonal i samband med sin förlossning. Det är allt från att nekas smärtlindring till att barskt uppmanas att "sluta skrika" eller "bita ihop".

32-åriga Morlin Schubert, som även kallas Malin, grundade kontot tillsammans med tre andra kvinnor. Efter att ha läst över 650 berättelser från födande kvinnor kan hon se vissa samband mellan historierna.

– Som att de födande inte får välja förlossningsposition själv, inte frågas efter samtycke vid exempelvis vaginala undersökningar, värkstimulerande dropp och sugklocka. Men framför allt att inte bli trodd när vattnet går, inte bli trodd när bebisen kommer snabbare än "förväntat" och inte bli trodd när någonting känns fel, säger Morlin.

Vill synliggöra maktstrukturer

Morlin poängterar att varken hon, eller Instagramkontot, vill rikta kritik mot enskilda barnmorskor. De vill snarare synliggöra maktstrukturer som inte gynnar kvinnor.

Morlin Schubert.

Morlin Schubert.

– Jag tror att många idag inte vet sina rättigheter eller att en förlossning faktiskt kan vara stärkande och positiv. Vi behöver folkbilda om vad obstetriskt våld är och att födande har rätt att inte bli utsatt för det, säger Morlin.

Hon förklarar att obstetriskt våld, eller förlossningsvåld, leder till att kvinnor berövas möjligheten att fritt bestämma över sin kropp. Det kan handla om att exempelvis tvingas ligga på rygg när man föder. Eller avsaknad av information, exempelvis att bara säga "nu sticker det till lite" utan att meddela vad sprutan innehåller eller fråga om det är okej att ge en spruta.

Morlin tror att det är en kombination av olika saker som gör att vissa kvinnor upplever ett dåligt bemötande.

– Dels att underbemanningen gör att barnmorskorna inte hinner närvara och skapa en relation till den födande och dels handlar det om attityden och maktstrukturen. Vem som äger en födsel. Om man "förlöser" någon, eller om man bistår någon som föder ur egen kraft.

Berättelser från födande kvinnor

Här är några av de historier som skickats in tillTyst jag föder från kvinnor som känt sig illa behandlade i samband med sin förlossning.

En barnmorska sa till mig när jag bad om någon mer smärtlindring än den morfintabletten som jag hade spytt upp: "Men lilla gumman, det här är bara början". Innan hon insåg att jag hade öppnat mig från 2 cm till 10 på 1 timme. Men inte fan bad hon om ursäkt för den spydiga kommentaren ändå.

När jag skulle föda mitt andra barn vaknar jag med panikvärkar. Ringer in till förlossningen och de frågar om jag kan vänta med att föda eftersom de håller på att byta skift. Åker in ändå. Möts av barnmorska som talar om att hon snart ska sluta.

20 minuter senare är min son ute och det enda barnmorskan kan prata om är att hon jobbat över 10 minuter och INTE trodde HON skulle få förlösa ett barn till under skiftet. HON gjorde inte ett skit kan jag meddela.

Var förklaringen jag fick från barnmorskans chef när jag försökte anmäla henne för att ha blivit ihopsydd rakt över slidöppningen efter att första barnet fötts. Även nedre delen av slidan blev för snävt sydd, vilket sprack upp och blev sytt rätt först när andra barnet föddes. Jag kunde inte begripa varför sex aldrig började kännas riktigt bra efter första barnet...

Jag fick höra: Nu kommer narkosläkaren och ska ge dig epidural och då gäller det att du sitter helt still under dina värkar, för dom har jättemycket att göra och du ska inte slösa på deras tid. Födande kvinnor är inte direkt deras högsta prioritet.

Sa en läkare till mig när jag precis fått veta att jag har havandeskapsförgiftning och måste sättas igång direkt. Jag var livrädd!

Frågan ställdes och krävde svar tydligen? Jag låg och krystade och höll på att föda fram min bebis, måste jag verkligen svara på det just då?

Dessutom hade jag skrivit i mitt förlossningsbrev att jag inte ville bli påpekad om hur jag såg ut utan bara sådant som var relevant.

Mer pengar behövs

Morlin Schubert har många tankar kring hur man skulle kunna förbättra förlossningsvården. En av dem är att ge organisationen mer skattepengar. Det skulle kunna resultera i att samtliga födande kan få ha en barnmorska per födande.

– Det måste även inrättas fler olika vårdnivåer, så att varje lågriskfödande kan välja hur hon vill föda: hemma, på barnmorskeledd enhet, på akutsjukhus eller med planerat snitt. Vi behöver bygga ut caseload midwifery, det vill säga att den födande redan under graviditeten träffar ett litet team där någon av dessa barnmorskor sedan är med vid födseln, säger Morlin.

Barnmorskans syn på berättelserna

Eva Nordlund är barnmorska och ordförande i Svenska Barnmorskeförbundet. Hon har läst berättelserna på Tyst jag föder och tycker att det är bra att det pågår en diskussion i ämnet.

– Jag vet att en del barnmorskor läser, lyssnar och vissa slår ifrån sig för att man inte känner igen sig. Jag känner ett djupt obehag när jag läser för jag hade själv kunnat sagt vissa av de där sakerna. I tron att jag säger det rätta och för att skapa trygghet, men det kan naturligtvis landa helt fel och få motsatt effekt. Det beror helt på vem jag har framför mig. Det är svårt att veta. Men det kvittar om vi barnmorskor tycker att vi har gjort rätt, det är alltid kvinnans upplevelse som ska stå i centrum. Alla kvinnor ska känna en trygghet innan, under och efter de har fött barn, säger Eva.

Eva Nordlund

Barnmorskan Eva Nordlund, ordförande i Svenska barnmorskeförbundet.

Hon menar att det kan vara särskilt svårt när man som barnmorska står inför en kvinna som har specifika önskemål som krockar med den medicinska kunskapen. Om barnmorskan exempelvis önskar lyssna på barnets hjärtljud, men kvinnan inte vill det, är det ändå alltid kvinnans ord som är lag. Eva menar att obstetriskt våld inte bara sker i andra länder, utan till viss del även i Sverige.

– Vi behöver bli duktigare på att ta till oss och försöka möta kvinnan där hon är, vilket inte är helt lätt när förutsättningarna oftast är att barnmorskor ska ta hand om flera födande samtidigt eller har väldigt många inskrivna gravida per barnmorska inom mödravården. För att individualisera bemötandet krävs tid och närvaro för att uppfatta till exempel om en kvinna tappar kontrollen över situationen när hon föder, blir otrygg av bristfällig information, inte förstår vad som händer, inte känner sig trygg i miljön eller blir lämnad ensam. Det är högst individuellt, vad som upplevs som våld eller övergrepp kan vara en sak för en kvinna medan en annan inte alls känner på det sättet. Det är en balansgång och det måste vi våga diskutera, säger Eva och ger ett exempel:

– Om en barnmorska till exempel möter en kvinna som är helt slut av ett långt förlossningsförlopp kanske hon säger "du verkar enormt trött nu, skulle det inte vara bra att få en epidural och vila lite?". Då kan en kvinna som inte ville ha smärtlindring eller få en fråga på det sättet känna sig överkörd, medan en annan känner att det äntligen är någon som hjälper henne och ser henne.

Vill se en förändring

Liksom Morlin menar Eva att drömscenariot för både barnmorskor och födande skulle vara att kunna erbjuda kvinnor fler valmöjligheter och fler vårdnivåer.

– Vi behöver som sagt individualisera varje möte. Det finns inte så stor variation i förlossningsvården i Sverige och då blir det svårare att möta varje persons behov. I Svenska Barnmorskeförbundet jobbar vi för att varje kvinna ska ha en barnmorska hos sig som stöd under hela förloppet. Vi driver också frågan om ökad kontinuitet och en utbyggd eftervård.

Eva påpekar att det behöver finnas olika alternativ eftersom kvinnor är olika. Vissa blir trygga av att det finns mycket medicinska hjälpmedel på sjukhus och andra blir otrygga i den miljön.

– Men vad säger vetenskapen? Jo, att det är säkert att föda på små barnmorskeledda enheter i småskalig miljö och att andra kontinuitetsmodeller till exempel med en känd barnmorska hela vägen är ett säkert och uppskattat alternativ både bland föräldrar och barnmorskor. Som exempel på andra vårdmodeller. Men för att det ska ske en förändring måste det upp på nationell nivå. Det krävs att svensk förlossningsvård utreds och att vi får en nationell strategi för att kunna skapa jämlik vård. Det får inte vara upp till varje region vad som erbjuds. Vi är i en situation där vi behöver satsa och utveckla kvinnovården och dessa berättelser är ett tecken på det, avslutar Eva.

Tänk på att:

Du alltid kan byta barnmorska när som helst innan- eller under förlossningen om det inte känns bra eller kräva uppföljande samtal.

Foto: Stefan Bohlin, Instagram, TT, privat

Så går ett planerat kejsarsnitt till – från start till mål

6 okända – men vanliga – anledningar till förlossningsrädsla

Karolinska satsar på hemförlossning