Hej hej vardag om Gift vid första ögonkastet avsnitt 3

Det här är en krönika. Eventuella åsikter eller tankar är skribentens egna.

Okej dags att flytta ihop. Ja men just flytta ihop-grejen känns inte så himla jobbig, jämfört med dans och bröllopsdans och sånt. Tänker på det Kalle säger, att man liksom inte kan hålla på och förställa sig som man kanske annars gör lite första perioden i en relation. Eventuellt på gott och ont då visserligen. Ibland kanske saker och ting behöver lite förställande i början...

Kalle Norwald: Detta är mina tips för fungerande kärleksrelationer

Hej hej vardag om GVFÖ avsnitt 3 – flytta ihop

Vad säger det om personens val av hos vem man vill bo? Om vi bortser från det praktiska och bara gissar loss lite nu. Vill man bo hemma hos sig tänker jag att man är trygg hemma, tycker om att ha sina saker omkring sig, kanske inte vill hålla på och ändra sig jättemycket.

Vill man bo hos den andre så kanske man är lite mer flexibel och nyfiken. Eller så kanske man tycker att det är säkrare att undersöka nåt på bortaplan. Att ta in någon i sitt hem kan ju vara väldigt intimt – är man redo att släppa in nåt liksom?

Nämen ska vi sätta igång med paren då? Vad är status enligt mina små spaningar?

Axel och Märtha

Alltså, jag måste väl börja med dessa två. Åh jag tycker SÅ synd om dem. Kanske ingen skräll – analys från min sida men – det här går ju liksom inte! I början av avsnittet är ju Märtha fortfarande i det läge att hon inte vill titta på Axel. Hon är liksom lite lagom trevlig – eller kanske ”artig” är rätt ord – väldigt fåordig. Jag funderade en del på det där och jag tror att hon är rädd att minsta lilla positiva signal från henne ska tolkas som att hon öppnar upp = släpper in, vilket hon absolut inte vill göra. Vilken balansgång hon går – att inte vilja vara otrevlig eller elak, men ändå inte riskera att släppa in någon hon inte vill släppa in. För hon VILL inte släppa in Axel. Han försöker ju till en början vara positivt inställd, men får rätt snabbt erkänna för sig själv att det nog är lite svalt från andra hållet.

Han gör ju på många sätt sitt jobb här, när han söker hennes blick och kämpar med samtalet – de ska ju liksom vara ihop nu. Men det går ju inte. Jag blev lättad när man förstod att han förstod, så han kunde backa lite. Sedan är det ju på många sätt otroligt skönt att de pratar och att hon sätter ord på det som händer. Han kan såklart inte säga så mycket mer än det han gör. Fy fasen vad tungt att höra att nån inte känner nån attraktion alls. Med tanke på allt hopp man haft innan detta! Men hon gjorde ju helt rätt som la korten på bordet tycker jag.

Fredric Bohm, en av experterna, säger att när man avfärdar någon snabbt så är det ofta för att man är rädd. Absolut att man kan se att Märtha skulle kunna ha issues med att släppa in någon eller vara rädd för känslor om hon nämnde i förra avsnittet, men detta känns inte som det tycker jag. Detta är ett helt uteblivet KLICK från hennes sida. Kan man jobba fram nåt då? Jag tror det är väldigt svårt. Jag tror att risken om de ska fortsätta hänga är att han kommer att bli helt knäckt av att bli avvisad hela tiden och hon skulle kunna bli taskig för att försäkra sig om att han hålls på avstånd.

Man kunde känna lättnaden hos Märtha när de sa hejdå och Axel gick hem till sig och hon till sig. Hur hon kunde andas igen. Och man kunde känna tyngden hos honom. Han som inte ens fick en chans liksom. En dumpning gör ju typ alltid lite ont, till och med när du egentligen inte var intresserad. Känslan av att bli bortvald. Den unnar man ju inte Axel. Man unnar dock Märtha känslan av att inte känna sig intvingad i en relation där hon inte vill vara. Det unnar man henne så, så mycket tycker jag. Nej, jag tror inte detta kommer fortsätta mer än nåt avsnitt till. Och sedan kommer Bodil och Hans få ta tv-tiden i rutan. Vad tror ni?

Bodil och Hans

Okej då går vi väl in på Bodil och Hans nu då, när vi ändå var inne på dem. Dessa två kan verkligen vara en match. Det fanns attraktion, hon tyckte han var stilig och han tyckte det kändes fantastiskt. Ja, det var väl väldigt bra första möte?

Jag tror att hon kan vara lite kärv, det konstaterade hon väl själv – att hon är lite negativ. Jag hoppas att hans energi ska ta udden av det. Där känns det som det kan gå åt vilket håll som helst. Det kan ju skära sig vid första grälet/oenigheten. Men jag hoppas att de ska komplettera varandra istället.

Hennes hälsning till honom var jättefin och jag tror att de båda VILL det här mycket – vilket känns som en bra start. Ororsmoln? Ja men lite att de ska ha svårt att anpassa sig till varandra. Att de hunnit bli så bekväma i vilka de är och hur de vill ha det att det blir svårt att förändra saker.

Louise och Jonas

Jag tolkar honom som att han fortfarande är rätt nervös av kamerorna och situationen. Vilket såklart inte är underligt! Men det blir en liten obalans, för hon blir väldigt lugn och han är lite nervös och det är inte en helt skön balans.

Deras hem är ju redo att enas i alla fall – inga problem att flytta ihop dem sedan! Kändes som typ samma hem redan. Att hon ville bo där gav mig också en känsla av att hålla honom lite på avstånd.

Jag klurade länge på vad problemet är med att han är så tillgänglig och positivt inställd till allt – det är ju liksom inte en dålig sak – men det jag insåg är att han inte visar så mycket av sig själv. Kan det vara så? Han är SÅ fokuserad på henne att han själv liksom blir anonym. I alla fall det lilla man får se hittills. MEN jag anade en liten lättnad i stämningen när hon hade berättat om sin stroke. Som att hon behövde få bli lika intim tillbaka som han varit med henne på nåt sätt. Jag tror han är lite hämmad av situationen och inte helt kommer till sin rätt. Men jag hoppas det släpper lite och han får landa och jag tror att hon skulle kunna komma ikapp om hon får lite, liiite mer space bara.

De ÄR en bra match, jag tror det! Eller vill jag mest tro det...? Jag vet inte! Vad tror ni?

Martin och Jonas

Här är det lite mer orosmoln igen. Jag tänker att det är svårt att få balans (nu är jag där igen) när Jonas inte lever sitt vanliga liv men Martin gör det. För Jonas blir det så HIMLA mycket nytt och han sa ju själv att han längtade efter trygghet. Risken är att han blir ängslig och understimulerad och kanske inte får chans att visa alla sina sidor på grund av det. Martin tycker jag mer och mer om. Han har energin som behövs här! Men jag tror att han har svårt att släppa in folk. Någon kommenterade på min blogg (där vi diskuterar efter att ni läst klart här – in och analysera med mig!) att hon var tveksam till attraktionen dem emellan och ja, kanske... Det är helt klart inte en rak väg här.

En sak till: Det här med att Jonas upptäckt gamla kryddor – säger han det med lite fniss och skoj på ett liksom ”suck vilken slarver du är, fniss!”-sätt. Eller säger han det med ett ”städat och rent är det korrekta sättet”-sätt? Jag kan inte helt avgöra – han är ju också fortfarande väldigt nervös. Jag vill tror att han vill skoja, driva lite kärleksfullt med Martins mindre bra sidor. Det hade varit kul dessutom tycker jag, jag älskar sådan humor! Men... kan Martin ta sånt? När man driver lite med någon så måste man ju väga upp det med mycket kärlek och det är väl frågan om det skett än...

Det KAN ju också vara så att detta just nu är deras grej att prata om – hur Martin är stökig och Jonas ordningssam – för att det är ganska lätt att prata om, skoja om och samtidigt reflektera över varandra gemensamt. Jag hoppas på fler samtal med lite mer innehåll framåt.

För övrigt är jag team Martin när det kommer till städning – ordning kan se ut på olika sätt! Det är alltid den mest ordningsamma som får bestämma vad som är ”korrekt” – det tycker jag som stökig person är orättvist.

Okej, men nu är det ju sådär lång tid till nästa måndag igen! VARFÖR?! Jag vill veta vad som händer, NU! Men nu ska jag kolla in Kärleksrådet och sedan går ni in på bloggen och diskuterar med mig, okej?

Här kan du läsa Hej hej vardags blogg och här finns alltid senaste nytt om Gift vid första ögonkastet.

Foto: TT