Izabella blev gravid som 16-åring – i år tog hon studenten

Izabella Borgkvist, 21, är mitt i förberedelserna inför sin student när Motherhood får en pratstund med henne. Hon berättar att det varit hektiskt – och ibland känts omöjligt – att kombinera småbarnslivet med gymnasiestudier. Sjukdagar och vab har gjort att hon missat viktiga lektioner, men någonstans har hon ändå försökt se ljuset i tunneln.

– Ibland har jag suttit uppe länge för att få viktiga uppgifter och läxor gjorda. Nu i efterhand är jag glad att jag stod ut och klarade av att hålla huvudet ovanför vattenytan, säger Izabella.

Izabella blev gravid som tonåring

För fem år sedan var Izabella som vilken 16-åring som helst. Hon gick första året i gymnasiet, träffade kompisar och hade precis blivit tillsammans med en kille.

Det var vid den här tidpunkten som Izabella märkte att något var annorlunda med hennes kropp. Hon mådde konstigt och fick symtom som påminde om urinvägsinfektion.

– Läkaren kunde inte se att jag hade någon infektion i kroppen, så han bad mig åka hem och ta ett graviditetstest.

Där och då fick Izabella sin livs överraskning.

– Jag minns att jag storgrät och skrek samtidigt.

Izabella Borgkvist

Ålder: 21.

Familj: Dottern Konvalja, 3,5 år.

Bor: Svalöv.

Gör: Har precis gått ut gymnasiet.

Trots att Izabella alltid drömt om att bli mamma var det ändå en chock att få se ett plus på graviditetstestet.

– Det var som en enda stor smet av alla känslor man kan känna. Jag var livrädd, nervös, men samtidigt lycklig över att jag faktiskt kunde bli gravid.

Som tur var graviditeten snäll. Izabella kunde leva på som vanligt och hon njöt av det lilla liv som växte i henne. Dock fanns det en oro som envist vägrade lämna hennes tankar.

– Jag oroade mig över att det var något fel med bebisen. Jag åkte in till akuten flera gånger för att jag inte kunde känna fosterrörelser.

Men i takt med att magen växte blev hon lugnare och kunde glädjas över att snart få kalla sig mamma.

Även människor i hennes närhet fick ta del av nyheten och Izabella menar att det var många som hade en åsikt.

– Mina dåvarande vänner påtalade hur jag inte var redo med tanke på att jag i perioder levt med psykisk ohälsa.

– Det var någon enstaka vän som blev glad för min skull, men många var tveksamma till om jag var kapabel att ta hand om ett barn.

Vad såg du mest fram emot med att bli mamma?

– Att ha en mening till livet.

Även om förlossningen gick bra var första tiden som mamma tuff. På grund av en hel rad fysiska sjukdomar tog det tid innan Izabella kunde börja njuta av livet med sin nyfödda dotter.

Pojkvännen o Izabella hade separerat, men hon fick hjälp och stöd från närmaste familjen.

– Både min syster och min mamma fanns nära, men bebisar brukar ju ändå vilja vara hos sin mamma, haha!

Tog studenten i år

Nu har Konvalja hunnit blir 3 år och vardagen är så som den brukar vara när man har småbarn. När Izabella ser tillbaka på de senaste fem åren kan hon in riktigt förstå hur hon klarat av gymnasiestudier samtidigt som hon varit småbarnsmamma.

Visst, hon har fått bo hemma och hennes familj har hjälpt till med hämtning och lämning på förskolan. De gånger när det har krisat har hon fått åka till skolan senare på dagen – men hon skulle ljuga om hon sa att det inte varit hektiskt.

– Det har varit tufft och stressigt. När jag kommit hem från skolan har det varit full rulle med vardagsbestyr, säger hon och fortsätter:

– Men på kvällarna när Konvalja somnat har jag prioriterat plugg. Många tar det rätt lugnt i skolan, men jag har värderat den tiden i skolan och gjort det bästa av det.

Att gå gymnasiet som småbarnsmamma är ovanligt. Har du fått några kommentarer?

– Ja. Från lärare har det endast varit positiva kommentarer. Vissa har varit genuint glada för min skull.

Izabella berättar att hon ibland varit tvungen att ta med dottern till skolan, något som inte alls varit ett problem.

– När jag tog med Konvalja som bebis till skolan ville alla gosa. Alla har varit så glada, och ingen har dömt mig.

Vad ser du mest fram emot med att ha tagit studenten?

– Att börja jobba. Jag har valt att inte jobba under skoltiden, jag ville inte missa min dotters uppväxt. Det resulterade i att jag har fått ekonomisk hjälp av min familj och nu vill jag ge tillbaka.

Foto: Privat