Krönika: Dina behov tar inte semester, mamma
I år tänker Sandra Aggemo göra annorlunda. Dags att våga vara besvärlig och låta sig själv ta plats på semestern, skriver hon i en krönika.
Det är juli och vi har bestämt att vi ska åka till Dalarna för att träffa en vän till oss. Jag, F och barnen ska inom ett dygn sitta i en bil och åka ett par mil till en magisk sjötomt. Soliga dagar, grill och sånt där ni vet.
Något knyter sig i magen. ”Jag vill inte följa med”, säger en röst inom mig. Hjärtat slår snabbare och framför mig ser jag en omöjlig scen där jag inte sitter med i bilen imorgon. Med ångest i bröstet och pirr i magen skriver jag ett sms till min sambo: ”hur skulle det kännas om jag inte följde med?”
”Tråkigt, men du ska göra det du vill”, får jag till svar. Jag skriver tillbaka: ”Jag kan ha L (vår yngsta dotter) hemma, skulle behöva dagar av vagnpromenader, känslan av utrymme och ensamma kvällar...”
Jag låter det sjunka in och ringer min bästa vän. Lugnt lyssnar hon till min snorgråt. ”Men alltså, jag kan ju inte vara hemma... vilken mamma säger nej till den bokade familjesemestern, vi har ju bestämt... jag kan ju inte...”
Att balansera sina egna behov med barnens och familjens är aldrig enkelt – så hur kan vi förhålla oss till den konflikten? Kanske kan vi nyansera konflikten om vi släpper fokuset på våra barns behov och i stället flyttar fokus till våra egna för en stund?
Många gånger har jag inte ens ett svar på vad jag behöver. Kan du känna igen dig? Det känns bara kletigt, instängt och ofritt. Som om jag totalt tappat makten över mitt liv och fått en chef jag inte gillar. När jag istället lägger tid på vad jag behöver och nyfiket tittar på hur det kan få utrymme, märker jag att den där jongleringen blir en gnutta enklare.
Så, hur vi balanserar mammabehoven med barnens behov är kanske just det. Att först ta reda på vad vi behöver. Jag bestämmer mig för att ställa ett par frågor:
Vad njuter jag av? Sena kvällsbad? Egentid i skogen? Läsa bok? Sex? Kreativitet? Intimitet? Stå på händer? Vad tyckte jag om att göra när jag var liten? Jag frågade mig också vilka känslor jag vill känna mer av och vad som får mig att känna dom?
Helt plötsligt har jag en hel lista på saker som jag inte visste att jag behövde. Så nu då? Hur gör jag? Jag tänker att den här frågan rymmer två skitjobbiga grejer: UTRYMME och KOMMUNIKATION. Det kommer väcka ångest i mig att ta plats med mina behov. Men vem ska göra det om inte jag?
Just det här påmindes jag också om i en situation från förra sommaren där jag hade ett behov av att vara själv, men i stället för att ta plats med det behovet blev jag sur när halva släkten skulle följa med. Vet ni vad min kloka svärmor sa då? ”Sandra, vi är vuxna människor, du kan berätta för oss vad du behöver i stället...”
Oj vad rätt hon hade. I stället för att sura så vill jag våga uttrycka mitt behov. ”Jag skulle vilja gå i väg själv en stund, när jag är tillbaka kanske någon är sugen på en kopp kaffe i solen?”
Jag har bestämt mig. I sommar kommer jag säga ja till tid för mig själv och ja till tillsammanstid. Kanske vet du redan nu att du är en person som behöver en stund tid för dig själv varje dag? Vad kommer du våga säga nej till i sommar för att göra plats för den tiden? Om jobbiga känslor uppstår, kan du ta ett djupt andetag och repetera det här för dig själv:
”Jag är modig och sann när berättar vad jag behöver. Jag vill vara en modig förebild för mina barn.”
Och det tål att upprepas. Det kan väcka ångest i dig att ta plats med dina behov. Men vem ska göra det om inte du?