En del av

Alexandra Pascalidou: "Jag ger henne dåligt samvete - och skäms"

25 mar, 2022 
Emilie Josephson Dalhamn
Alexandra Pascalidou och dotter Melina

Alexandra Pascalidou har aldrig hymlat med sin tuffa uppväxt i förorten Rinkeby. Som mamma till en tonårsdotter som växer upp under helt andra förutsättningar brottas hon med många frågor.
— Min dotter vet ju inte vad det betyder att börja jobba när man är tio år, hur ska hon veta?

Annons
Kändisbarnen som är bästa vänner – tack vare sina föräldrarBrand logo
Kändisbarnen som är bästa vänner – tack vare sina föräldrar

Människorättskämpen och journalisten Alexandra Pascalidou, aktuell med SVT-serien Mammorna i våldets skugga, föddes i en tvättstuga i Rumäniens huvudstad Bukarest. De första åren av sitt liv bodde hon hos sin mormor Sofia, som var analfabet, i en liten bergsby i Grekland.

— Det var kaos när jag växte upp och min familj tvingades fly från krig och fattigdom, berättar Alexandra Pascalidou för Motherhood.

Visserligen blev det tryggare när familjen emigrerade till Sverige när Alexandra var sex år, men de var fortfarande socialt och ekonomiskt utsatta.

Alexandra Pascalidou: "Jag ger henne dåligt samvete, men det är inte rätt sätt"


Att lämna fattigdomen och förorten bakom sig blev en drivkraft, men Alexandra Pascalidou skulle aldrig glömma sitt ursprung och sin uppväxt i förorten Rinkeby. Idag beskriver hon sig själv som klassresenär och dottern Melina, 13, får en helt annan uppväxt än den hon själv hade. Något som delvis bekymrar Alexandra.

Annons

Alexandra Pascalidou

Gör: Journalist, författare, dramatiker och föreläsare.

Bor: Stockholms innerstad.

Ålder: 51.

Familj: Dottern Melina, 13.

Aktuell: Med serien Mammorna i våldets skugga på SVT.

— Alla föräldrar vill ge sina barn det allra, allra bästa som man någonsin kan tänka sig. De bästa skolorna, den bästa miljön ... Samtidigt vill man att de ska bli ödmjuka, solidariska och jordade individer. Som vet vad det innebär att vara utsatt och fattig.

— Att uppfostra ett barn i en annan samhällsklass är svårt rent känslomässigt. De vet ju inte vad det betyder att börja jobba när man är tio. Hur ska de veta? frågar sig Alexandra.

Det gör att hon ibland, oftast omedvetet, skuldbelägger dottern.

— Jag känner att jag gör det hela tiden som mamma. Jag ger henne dåligt samvete: "Du som har allt, du som är så priviligerad. Tänk på de här barnen ... " Men det är inte rätt sätt! Jag kan ju inte henne dåligt samvete när det är jag som har gett henna allt!

Hon menar att det är stor skillnad att växa upp som arbetarklass/förortsbarn som hon själv gjorde. I både stort och smått. Hon berättar om när dottern häromdagen ville köpa vatten på flaska.

Annons

— Det är liksom oskrivna regler för mig! Man köper inte vatten och man tänder inte ljus i onödan. Till och med stearinljusen sparade vi på under min uppväxt.

— Jag kan inte känna igen mig i ett medelklassbarn. Det är väldigt krävande att vara en klassresenär och uppfostra barn.

Men det är inte bara klassfrågan som bekymrar Alexandra. Det är också tufft att vara ung tonårstjej idag. Och inte minst att vara mamma till en. Just nu pågår diskussioner om allt hemma hos familjen Pascalidou. Melina är lika bestämd som sin mamma, vilket är tur ändå.

— Flickor kommer alltid behöva kämpa hårdare i livet, konstaterar Alexandra.

Annons