Ann Söderlund om separationen från barnens pappa

Att separera är alltid jobbigt och ledsamt, men om det finns barn med i bilden är det antagligen ännu svårare. En familj som går i kras, framtidsdrömmar som aldrig blev och många känslor och frågor som måste besvaras.

I somras berättade journalisten och fembarnsmamman Ann Söderlund, 51, att hon och pappan till sönerna Bobo, 9, och Frans, 7, har separerat.

– Det är så tråkigt att inte få vara en familj och det måste man få vara öppen med, säger Ann till Motherhood.

Ann Söderlund om att separera med barn

Sommaren börjar lida mot sitt slut och Ann har några hektiska veckor bakom sig. Under sommaren har hon och de två yngsta barnens pappa flyttat i sär, och att hitta en fungerande vardag med allt vad det innebär tar tid.

– Idag sitter jag och gör upp en plan för hur jag ska slippa de dagliga krockarna som kan dyka upp, säger hon.

Ann förklarar att även om båda är överens om att separera, finns det ändå oförberedda situationer och känslor som kan komma – och då kan det bli jobbigt.

En av dem är att man som förälder behöver lära sig att man inte kan vara 100 procent närvarande i barnens vardag, något som varit en utmaning för Ann.

– Då behöver man släppa egot och istället försöka tänka att allt är för barnens bästa.

– Ett råd som jag har fått är att försöka släppa kontrollen! Är barnens hos sin pappa är det hans regler och rutiner som gäller, då kan jag inte gå in och detaljstyra. Det finns helt enkelt olika sätt att vara med barnen och det behöver man acceptera.

Det är inte första gången som Ann separerar, hennes tre äldsta barn Ossian, 21, Ilon, 19, och Dante, 17, är från ett tidigare förhållande och även om Ann har den erfarenheten var det lika jobbigt att berätta för barnen den här gången.

– Alla människor är olika, även barnen. Därför försöker jag tänka på det enskilda barnets behov. Och att komma ihåg att den första reaktionen från barnet inte är den sista. I en sådan här situation får varje barn reagera exakt så som hen vill.

”Jag försöker vara snäll mot mig själv”

Även om tanken om en separation funnits med en längre tid, är det ändå annorlunda att faktiskt ta steget, menar Ann. Hon berättar att hennes erfarenhet säger att det kan ta upp till tre år innan man landat.

– Det är viktigt att älta och det är viktigt att låta varandra sörja över det som inte blev. Även om båda föräldrarna är överens om beslutet kanske man inte är på samma ställe i sorgen – samtidigt.

– Då gäller det att vänta in och ge varandra utrymme till att vara ledsen, även om det såklart inte får gå ut över barnen att det är föräldrarnas kärleksresa som tagit slut.

Vad gör du när de dåliga dagarna kommer?

– Jag försöker vara snäll mot mig själv och fokusera på det som är bättre.

Och vad gör du för att ”stå ut” de dagar du inte har barnen?

– Då hör jag av mig till mina vänner, antingen kollar jag om de vill ses samma vecka eller så bokar vi in något längre fram. Jag passar även på att göra saker jag inte kan göra när jag har barnen, som exempelvis yoga eller ser serier.

Finns det något som du är rädd för, inför ditt liv som separerad?

– Det som är annorlunda nu jämfört med min andra separation. Om jag träffar någon i framtiden så kommer det inte bli några gemensamma barn och det har jag bävat för.

Foto: Privat