Emma, 35, födde sitt åttonde barn i familjens trädgård

När Motherhood når den nyblivna åttabarnsmamman har det gått drygt två månader sen hon var med om sin drömförlossning – en förlossning hon planerade tidigt.

– Redan när jag blev gravid för första gången drömde jag om att föda hemma. Men som förstagångsföderska var jag rädd och behövde allt stöd jag kunde få, säger Emma.

Emma blev gravid med sitt åttonde barn – ville föda hemma

Emma har blandade erfarenheter av förlossningar och hon säger att de senaste varit enkla som varken gett psykiska eller fysiska men.

Även om hon känt sig nöjd med sina upplevelser har det funnits en känsla som vägrat lämna henne. Emma berättar att hon alltid trott på sin förmåga att föda barn, men så fort hon kommit till förlossningen har hennes kropp ”låst” sig.

– Jag tror att det handlar om alla rutiner som görs per automatik. Det finns sällan utrymme att göra dem på andra sätt.

Under sensommaren 2022 fick Emma och hennes man Tommy veta att familjen skulle växa med ytterligare ett barn. I samma veva hade de flyttat till en stor gård, med flera hus, ladugård och trädgård.

– Där och då bestämde jag mig. Jag ville föda hemma, helt och hållet på mina villkor.

Allt eftersom graviditetsveckorna gick började Emma planera sin kommande förlossning. Hon berättar att hon aktivt lyssnade inåt, på sin magkänsla.

– Jag berättade inte min plan för någon, inte ens min barnmorska. Jag höll det hemligt eftersom jag inte ville höra fördomar eller om vilka risker jag tog.

Emma säger att hon var fullt medveten om riskerna, därför valde hon att förbereda sig så mycket som möjligt.

På vilket sätt förberedde du dig?

– Jag läste på om hemförlossningar och tittade på många förlossningsvideor. Det gjorde mig ännu starkare, säger Emma och fortsätter:

– Ju mer jag läste desto mer säker blev jag. Kvinnor har fött barn i urminnestider, innan sjukhus och förlossningsvård fanns.

Dock var både hon och Tommy överens om att de självklart skulle ringa efter hjälp om Emma under pågående förlossning blev tveksam. Det fanns även en granne som är pensionerad undersköterska, som snabbt kunde finnas till hands.

Fanns det något som oroade?

– Självklart var jag orolig att något skulle hända. Att jag skulle blöda väldigt mycket eller om det skulle vara något fel på bebisen.

– Jag visste att ansvaret helt och hållet var mitt. Om något skulle gå fel var det bara jag som skulle behöva leva med det, jag kunde inte skylla på någon annan.

Födde sitt barn hemma i trädgården

Hon hade haft värkar länge, men den vackraste av vårdagar var det äntligen dags. Emma hade bestämt sig för att föda i trädgården. På gräsmattan, med en madrass under sig och en pilatesboll som stöd, tog hon värk efter värk.

– Jag hade ingen aning om tid eller vad som hände runt mig. Jag fokuserade på min kropp och var helt och hållet i min bubbla.

När värkarna kom tätare märkte Emma att familjen ville vara nära. De sa ingenting utan lät henne vara. Plötsligt gick fostervattnet och kort därefter kunde Emma och hennes man se ett litet huvud.

Bland fågelkvitter och citronfjärilar födde Emma sin dotter – med endast sin man och alla barn närvarande. Allt gick som hon hoppats på och lyckoruset infann sig direkt.

– Det var så himla härligt och vackert. Mycket bättre än vad jag kunde föreställa mig.

Efter en stund tillkallades ambulans och Emma och bebisen åkte till sjukhuset för att föda ut moderkakan och genomgå kontroller.

– Efter några timmar kunde vi åka hem igen. Jag valde faktiskt att ta med mig moderkakan eftersom jag ville gräva ner den på platsen där jag födde.

När du tänker tillbaka på din förlossning, vad känner du då?

– Tacksamhet. Jag är så glad att jag fick föda hemma, med endast min familj runt mig.

Vad tyckte dina barn om att de fått se sin mamma föda barn?

– De små förstod nog inte så mycket, men de äldre tyckte att det var häftigt. Vi pratar fortfarande om det.

Något vill du säga till den som funderar på att föda barn hemma?

– Bara för att det här var rätt för mig, behöver det inte betyda att alla kvinnor ska göra det. Om man känner sig trygg med sjukhusmiljö ska man vara där.

– Det viktiga är att man lyssnar inåt och förbereder sig både praktiskt och mentalt, för det finns saker som kan gå fel.