Familjehemsmamman Melinda Jacobs aktuell med ny bok – Hon hette Esmeralda

Nu är det ett och ett halvt år sedan lilla Esmeralda, tre år, hittades död i en lägenhet i Norrköping. Hon hade vanvårdats till döds av sina biologiska föräldrar samtidigt som hennes före detta fostermamma Melinda Jacobs skrikit sig hes för att larma.

För tidningen Femina berättar nu fostermamman Melina om hur det varit att jobba med den nya boken Hon hette Esmeralda, som hon ger ut tillsammans med författaren Minna Tunberger.

Samtidigt som det känns bra att Lilla Härtat-fallet lett fram till uppmärksamhet och samhällsförändring för utsatta barn– bland annat fyra lagändringar och ytterligare fem på remis – kan såklart inget ersätta saknaden av Esmeralda.

– Nu när hon var död var det plötsligt intressant, men det var ingen som ville lyssna när hon levde, konstaterar Melinda Jacobs i intervjun.

Blev fostermamma som ung

Redan som 18-åring ringde Melinda socialtjänsten för att bli kontaktfamilj med sin dåvarande pojkvän.

”Jag förstår om det här inte ligger överst på din prioriteringslista, men för mig är det livsviktigt. Det är mitt kall”, sa hon till honom då.

Drivet att ta hand om utsatta barn kommer från hennes egen uppväxt.

– Mina föräldrars skilsmässa har påverkat mig ganska mycket. Saknaden av mamma har gjort att familjen och familjekänslan alltid varit jätteviktig för mig, säger Melinda Jacobs.

Pappan var den som stannade efter skilsmässan och ofta var Melinda hos dagmamman Brita, eller fick leka med sin bästis Gunilla. Kompisen var placerad i ett fosterhem där familjen var trygg, bilder på alla barn satt på väggen och ingen skillnad gjordes på biologiska barn och de placerade.

Har fosterbarn igen

Det tog tid att återhämta sig efter Esmeraldas död, men idag har Melinda utöver sina egna döttrar också två fostersöner hemma. En tvååring och en bebis på sju månader.

Totalt har hon tagit hand om 19 placerade barn i sitt liv och berättar att hon inte gör någon skillnad på de hon fött själv och de som har andra biologiska föräldrar.

– För mig har det noll betydelse, när man kommer innanför den här dörren är det ingen skillnad på om man är född ur mig eller inte. När jag tog emot Esmeralda var hon sju veckor och hade redan bytt mamma två gånger. På ett sätt blir det ännu starkare. Barnen jag har burit på föds in i kärlek, alla har varit efterlängtade, men många av de här barnen är oönskade och utan förutsättningar., säger hon till Femina.

Om socialtjänsten ringde idag och frågade om hon kunde ta emot någon mer skulle dock svaret bli nej.

– Det är så mycket annat som känns viktigt också. Boken och föreningen som jag har startat för att hjälpa utsatta barn och så vill vill jag fortsätta att samtala med politikerna om mina hjärtefrågor, utsatta barn och familjehem.

Källa: Femina

Foto: Bokförlaget Forum