Elisabeth Lindroth är vår nya bloggare – skriver om sonens autism

Nu presenterar vi stolt ytterligare en profil som börja blogga på Motherhood! Elisabeth Lindroth bor i Burträsk tillsammans med barnen Åke, 6, och Gry, 4. I bloggen får vi läsa om vilka trosor som är sköna, sorgen efter tvillingarna som dog i magen, smulor i sängen, sonens autismdiagnos och hur hon målar om allt hon ser.

Och mycket mer.

Här kan du börja följa Elisabeth och våra andra profiler.

Hej Elisabeth, varmt välkommen till Motherhood! Hur mår du?

– TACK! Just nu mår jag bra, förutom att jag är rätt så pirrig inför detta roliga!

Berätta, vad får vi läsa om i din blogg och på dina sociala kanaler?

– Jag försöker först och främst förmedla vardagen. På mina sex år med blogg hittills har jag lyckats få ihop ett underbart gäng som läser och jag tror att det till stor del beror på att jag är en "vanlis". Jag bor inte i någon storstad, jobbar inte med något yrke med engelsk titel och jag får ibland vända på kronorna för att få månaderna att gå ihop.

– Jag delar med mig av alla de mörka och ljusa tankar om föräldraskap, om sorgen efter mina tvillingar som dog i min mage, om min sons autismdiagnos, om vilken frukost man står sig längst på, vilka trosor som är skönast och hur fasen man får sin shit together. Jag tror att många känner igen sig i delar av mitt liv och det är det som gör att vi har så mysigt ihop!

– Sedan är jag ett enormt fan av att måla och fixa hemma. Jag jobbar med färg och tapet och målar om typ allt jag ser, både i lägenheten, där jag bor med mina barn och i huset där jag bor med min kille varannan vecka. ÄLSKAR färg! Har även varit frisör så färgintresset sträcker sig över många olika delar av mitt liv.

Wow, vilken fin blandning! Varför vill du skriva om det här?

– Dels för att det engagerar och jag märker att folk behöver det men också dels för att jag själv behöver det. Varje gång jag skrivit saker som känns lite läskiga att ens tänka, saker som man kanske inte "ska" tänka som förälder, landar det alltid mjukt och fluffigt hos mina läsare, som berättar om att de känner likadant ibland. Jag tror och hoppas att min blogg får andra att känna sig mindre ensamma för så är det absolut för mig! Ett givande och ett tagande, helt enkelt.

– Sedan älskar jag att blanda ut det mer djupa med roliga projekt och annat som mer ligger på ytan, för livet är ju inte bara svart eller vitt, det är en miljard nyanser däremellan!

Berätta lite om din vardag, hur ser en vanlig dag ut hos dig?

– Oj, det är så olika beroende på om jag har en barnvecka eller pojkvänsvecka. Men vi kan köra barnvecka!

– Vi vaknar tidigt, ibland ALLDELES för tidigt. Min son Åke, som har autism, har aldrig direkt gillat att sova länge på morgonen. Nu verkar det (peppar, peppar) som att det börjar ordna upp sig lite men vi säger att vi vaknar omkring fem, vilket för mig är typ sovmorgon. Är det vardag har vi en otroligt härlig morgon framför oss, då vi inte behöver lämna hemmet på drygt två timmar, så vi hinner äta flera frukostar, ibland bada, ofta bråka och mysa länge i sängen innan det blir svettig påklädning vid dörren och vrål innan alla är i bilen.

– Min fyraåriga dotter, Gry, vill alltid bli "vinnare" och gör allt i sin makt för att hinna först till alla dörrar, många trotsutbrott kan hinna komma innan vi ens är i bilen. Barnen lämnas sedan av på var sin förskola innan jag åker till jobbet. Jag jobbar i en järnaffär i hjärtat av Burträsk, som ligger i hjärtat av Västerbotten. Där gör jag typ en miljard saker men om vi ska dra det snabbt så varvar jag kassajobb med beställning, färg- och tapetansvar, marknadsföring, sociala medier och mycket annat. Det är som en knytpunkt i vårt lilla samhälle, alla känner alla och det är en otroligt charmig arbetsplats, som också växer så det knakar!

– Jag slutar 17 och hämtar barnen som får middag (lagar ofta tre-rätters; en rätt till oss alla), eftersom jag är vegetarian, Gry älskar kall falukorv och Åke är ganska selektiv i sitt ätande. Därefter följer fri lek, bad och mys innan barnen somnar och jag får ett par timmar för mig själv, som jag oftast spenderar med att se serier, träna eller blogga, ibland alla tre beroende på energinivå. Somnar tidigt för att orka vakna tidigt. Sen börjar ekorrhjulet igen!

– Hade det däremot varit en lördag? Ja, då hade vi så klart vaknat samma tid men vid lunchtid packat in oss i bilen och åkt de fyra milen till min kille (särbo låter för vuxet...) Olle, som bor inne i Skellefteå med sina två barn varannan vecka. Där brukar vi hänga över helgen och dra fram leksaker, smula ner sängar och annat som en man med större barn hunnit glömma hur mysigt det var, hehe.

Vad önskade du att du visste innan du blev mamma”?

– Jag tycker faktiskt att jag visste FÖR mycket innan jag blev mamma. Och det man vet innan man blir mamma är ju 100000% andras erfarenheter. Hur folk älskar sin bebis direkt från att den tillverkas, hur man känner ett starkt band när man får bebisen på bröstet, hur mysigt det är med alla åldrar och hur man vill "stoppa tiden". Då jag inte känt igen mig i cirka 90% av andras erfarenheter har det snarare inneburit att jag känt mig som en sämre mamma som liksom inte bockar av det man SKA känna och göra.

– Såhär: jag hade velat lyssna mindre på andra innan jag blev mamma och litat helt på mig själv och vad jag känner. Men hur lätt är det när man är hormonig, trött, nervös och orolig?

Du hittar Elisabeths blogg här!

Foto: Privat