Elisabeth Lindroth om hur separationen påverkat henne som förälder

Att leva varannan vecka-liv är inget ovanligt idag, det är många föräldrar som lever med barnen på halvtid. Det kan vara tufft att bryta upp och sorgen över det som inte blev kan lätt ta över.

Motherhood-profilen Elisabeth Lindroth hade varit tillsammans med barnens pappa i över tio år när de båda insåg att deras framtid inte var gemensam. I bloggen har hon öppet skrivit om separationen, dels för att hon menar att det var en viktig del för att hon skulle kunna gå vidare, men också för att hon ville visa att allt inte är så som det ser ut.

– Överallt idag matas vi av bilder på perfekta familjer i perfekta hus och vi bidrog också till det på mina kanaler. Det är viktigt att visa att alla perfekta fasader kanske inte alltid ser ut så på insidan, för att inte mata på den ouppnåeliga bilden som annars finns, säger Elisabeth.

Se också: Så skiljer du dig bäst för barnen

Nu är det tre år sedan separationen och när Elisabeth tänker tillbaka på den ser hon den som något bra.

– Jag känner att vi gjorde det i precis rätt tid, ingen av oss hade hunnit såra den andra, vi hade inte tappat respekten för varandra och det har gjort att vi har kunnat fortsätta som ett väldigt bra team, säger Elisabeth.

Elisabeth och hennes man hade ett viktigt fokus under hela tiden och det var barnen. Hon berättar att de alltid kommer först, och även i en tid som är svår. Som vuxen får man lära sig att sätta sina egna känslor åt sidan.

Elisabeth om livet efter separationen

Att gå från tvåsamhet till att plötsligt bli ensam kan vara svårt på många olika sätt, speciellt när det är barn med i bilden. Elisabeth menar att hon har vant sig vid någon slags vardag som varannan vecka-mamma till barnen Åke, 7, och Gry, 5.

– Jag ska inte ljuga, livet är rörigt just nu! Ena veckan är det grus på golvet, konstant vabbande, dålig sömn och massa kramar. Andra veckan är det ibland så tyst och lugnt att man blir rädd. Samtidigt har jag landat i det och veckorna utan barn ser jag som återhämtning, berättar hon.

Elisabeth har även träffat en ny kärlek, Olle som också har barn sedan tidigare. Hon beskriver kärleken till Olle som något annat eftersom de båda kom in ett förhållande, med barn.

– Jag är så otroligt glad att jag fått träffa min Olle och hans barn, det är en sån rikedom och vinst. Mina barn älskar dem och jag också så klart, säger hon och fortsätter:

– De veckor vi är utan barnen passar vi på att gå ut och äta, se serier i sängen hela dagarna och bara göra vad som faller oss in. När jag har barnen är det ju jag som är 100% förälder och det finns nästan inga pauser, så de andra veckorna unnar jag mig att ligga extra länge i sängen, duscha länge och bara göra sånt jag drömmer om annars, berättar Elisabeth.

”Jag känner att jag älskar barnen ännu mer nu”

Det kan ta tid att vänja sig vid att vara förälder varannan vecka. Elisabeth förklarar det som att 100% en vecka och nästan 0% den andra. Sonen Åke, som har autism och en intellektuell funktionsnedsättning kräver en hel del stöd, och gör att barnveckorna ibland kan kännas extra ensamma. Hon förklarar att det på samma sätt känns som att någon kapat av hennes armar och ben när jag lämnar barnen för pappa-vecka.

– Första natten utan dem, utan massa små varma kroppsdelar på mig, är smärtsamma. Samtidigt ska jag erkänna att jag resterande nätter njuter av att få fläka ut mig och sova ordentligt, berättar hon.

Men i takt med att pusselbitarna hamnat på plats kan hon börja se fördelarna med varannan vecka-livet. Hon menar att hon blivit tryggare som förälder och känner ett självförtroende som hon inte hade innan. Hon berättar att hon före separationen var väldigt nervös över att vara ensam med barnen länge, men nu när hon klarar av att vara en hel vecka ensam med dem känner hon sig stark.

– Jag har blivit tryggare. Innan var jag väldigt osäker och nervös, nu har jag ändå en stabilare grund att stå på. Jag VET att jag klarar det, fastän jag haft en hel del motgångar.

Vill du berätta vilka?

– Min son har haft stora problem med sömnen, särskilt hos mig, och det har varit knäckande. Så pass att jag förra våren blev utbränd. Jag känner att jag älskar barnen ännu mer nu och att det är mitt ansvar att förmedla det så himla mycket jag bara kan under de dagar de är hos mig. Vi är ett så himla fint litet gäng, vi tre, säger hon.

De veckor när Elisabeth har barnen bokar hon av allt. Jobbar inte, försöker begränsa pluggandet till dagtid då de är på förskolan och tänker att eftermiddagarna och kvällarna bara är deras. Eftersom hon pluggar på distans kan hon också lämna och hämta dem lite när det passar.

– Jag försöker att stressa ner och få dem att känna att mammaveckan är bara deras, avslutar hon.

Foto: Privat