Anna, 46, födde barn med familjevänligt kejsarsnitt

Två akuta kejsarsnitt ledde till att trebarnsmamman Anna Reinhold Landaeus, 46, valde att föda sitt tredje barn med planerad kejsarfödsel.

– Jag hade sett fram emot en vaginal förlossning, men tillsammans med barnmorska och läkare kom vi fram till att det här var det bästa alternativet för mig, säger Anna.

Annas första förlossningar slutade i akut kejsarsnitt

När Anna som 26-åring skulle föda sitt första barn visste hon inte mycket om hur en förlossning går till. Hon var den första i sitt kompisgäng som väntade barn och hade egentligen ingen att fråga eller bolla med. På den tiden fanns inte heller sociala medier som informationskanal.

– Visst, jag hade lite koll på hur min mammas förlossningar hade varit, men jag tänkte inte desto mer på hur min skulle bli. Jag visste inte heller vad jag hade rätt till eller vad jag kunde kräva. Jag hade knappt några förväntningar.

När det väl var dags för Anna att föda åkte hon in till förlossningen. Det visade sig att bebisen hade bajsat i fostervattnet, och läkaren sa att det antagligen inte var någon fara – men att de brukade rekommendera kejsarsnitt.

Anna fick själv bestämma hur förlossningen skulle fortsätta, men valde att lita på sin läkare. Kort därefter födde hon en dotter genom akut kejsarfödsel.

– Jag hade en fantastisk barnmorska och läkare som tog hand om mig. Det var aldrig någon dramatik eller stress. Än idag ser jag tillbaka på den som en fin upplevelse.

Var det något som du tyckte var jobbigt – i och med att du sett fram emot att föda vaginalt?

– Att jag blev separerad från min nyfödda bebis. Jag minns att jag tyckte det var obehagligt att ligga ensam på ”uppvaket”, avdelningen man åker till efter en operation.

Åtta år senare blev Anna återigen gravid. Hon hade träffat en ny man och längtade efter att bli en familj på fyra.

Den här gången ville Anna föda vaginalt och paret förberedde sig på bästa möjliga sätt. De gick förlossningsförberedande kurs, andnings- och profylaxkurs, de läste böcker och tog reda på så mycket de bara kunde. Dessutom hade de kontaktat en doula som skulle vara med en under hela förlossningen.

– Jag var superpeppad på att föda vaginalt! Det fanns inte ens på kartan att jag skulle föda med kejsarsnitt.

Dagen innan julafton var det dags – och tyvärr var det många saker som gick fel redan från start.

– Så fort jag kom in till förlossningen kände jag av stressen. Barnmorskorna och läkarna pratade liksom ovanför huvudet på mig och jag upplevde det som att de tog beslut utan att fråga mig. Ja, det körde över mig helt enkelt.

Även doulan som hade lång erfarenhet fick knappt en syl i vädret, menar Anna.

– Det slutade i ett kejsarsnitt fast jag inte ville. Inte så där att de tvingade mig utan mer hur läkaren använde sina ord. Jag upplevde det som att jag inte hade något val.

Anna berättar att hon ser tillbaka på sin andra förlossningen som något jobbigt, ett trauma hon behövt bearbeta på många olika sätt, under flera år.

– Jag är absolut inte ensam om att vara med om det här, men det märkte mig jättemycket och är något jag behövt ta itu med i perioder.

Än idag förstår varken hon, barnmorskorna eller läkare som tittat på hennes journal varför förlossningen slutade i akut kejsarsnitt. Det står ingenstans om att det var någon fara för bebisen eller Anna.

Födde sitt tredje barn med familjevänligt kejsarsnitt

Tiden gick och med den läkte Anna psykiskt. Till slut, fyra år senare, var hon redo för ytterligare ett barn och lyckligtvis gick det vägen.

Hon såg sin chans att en gång för alla få uppleva en vaginal förlossning och tog tidigt upp diskussionen med sin barnmorska.

– Jag visste att det var fullt möjligt för mig att föda vaginalt trots att jag fött med två kejsarsnitt tidigare.

Men efter många diskussioner med både barnmorskor och läkare kom de till slut fram till att kejsarsnitt ändå var det allra bästa alternativet.

Hur kände du då?

– Jag kände mig förkrossad. Jag ville så gärna föda vaginalt och såg det här som min sista chans.

Barnmorskan fångade upp Annas reaktion och presenterade något hon aldrig hade hört talas om, nämligen familjevänligt kejsarsnitt.

Anna fick lära sig att det är något som främst görs i Storbritannien och USA.

– När min barnmorska berättade om det här och jag fick läsa på lite, kände jag direkt att det var något för mig.

Det visade sig att familjevänligt kejsarsnitt inte handlar om att det ska vara en annorlunda operation, det är mer fokus på familjen och den som föder. Barnmorskan menade att det fanns en rad olika saker som läkarna kunde göra annorlunda för att Annas upplevelse skulle bli bättre.

– Min barnmorska lät mig skriva ner saker som var viktiga för mig.

Kan du ge exempel?

– Under mina två andra kejsarsnitt lades elektroder på bröstet för att läkarna under operationen skulle ha koll på mina hjärtslag, mitt blodtryck och så vidare. Den här gången ville jag att de skulle sättas på min rygg istället, just för att det skulle vara fritt när min son skulle ligga där.

– En annan sak var infarten i handen, som de behöver lägga ifall något skulle hända. Den här gången ville jag ha den på min vänstra hand istället så det skulle bli lättare för mig, som är högerhänt, att hålla om min nyfödda bebis.

Det fanns ytterligare saker som Anna hade skrivit ner.

– Jag och min man önskade att det skulle vara dämpat ljus i operationssalen och tyst i rummet när vår son kom ut. Även att navelsträngen skulle klippas senare, jag hade fått veta att det finns många hälsofördelar för barnet om man väntar lite.

Anna är nöjd med hur det blev och hon menar att trots att hon inte fick föda vaginalt ändå fick ser sin ”revanschförlossning”. Hon kände sig sedd, respekterad och att allt som gjordes var på hennes villkor.

Hon menar att det var mest var turen som gjorde att hon fick veta att det finns något som heter familjevänligt kejsarsnitt – och att det faktiskt kan utföras i Sverige.

– Jag önskar att fler skulle få information om det här. För mig var det små saker i rutinerna som gjorde stor skillnad för hela situationen.

– Om jag tänker tillbaka på mitt första och andra snitt och jämför det med mitt tredje är det en helt annan upplevelse, på ett positivt sätt.

I ditt jobb träffar du kvinnor där vissa gjort det här medan andra inte alls vet vad familjevänligt kejsarsnitt är. Varför tror du att man inte informeras om den här möjligheten?

– Det är en svår fråga. Jag vill tro att det är för att det är så pass nytt och att vi i Sverige har fasta rutiner som är svåra att bryta. Men min erfarenhet säger tyvärr att det kan ha att göra med att kunskapen är för låg – man måste vara intresserad av det för att kunna få till en förändring.

Foto: Privat