Hannah Bergroth: Ensamstående mammor borde firas på Fars dag

Det här är en krönika. Eventuella åsikter eller tankar är skribentens egna.

Andra söndagen i november brukar alla sociala medier fyllas av gulliga bilder på barn och deras pappor. Känslosamma inlägg med personliga texter där de hyllas med fina ord och passande emojis.

Se också: Motherhood möter: Papporna Johan och John

Jag är också en del av det där delandet, för mina barns pappa är närvarande.

Det är han som kan namnen på alla Pokémons och som gärna går till lekparken trots att det regnar. Det är han som läser för barnen till sent på kvällen och det är han som alltid åker till barnakuten när det behövs.

Det kommer dagar då livet som småbarnsförälder känns extra jobbigt, och det är då jag känner en sådan tacksamhet över att vi är två. Att jag får ha någon vid min sida.

”Ensam kan väl inte vara stark alla gånger, speciellt när man är förälder?”

Men när jag scrollar i det här flödet, bland bilder på alla dessa fantastiska män, kan jag ändå inte låta bli att ägna en tanke åt mammorna.

Jag tänker på alla ensamstående mammor som fixar livets svåraste uppgift helt själv. De som inte har någon att dela 3-åringens utbrott med. De som planerar, förbereder och ordnar alla barnkalas själv. Som lämnar och hämtar varenda eviga dag och som är ensamma med oron, kärleken och känslan av inte räcka till.

Jag tänker att ensam kan väl inte vara stark alla gånger, speciellt när man är förälder. Hur gör de? Min mamma var det, hur gjorde hon?

Jag vet också att det kan vara jobbigt att se alla de där Instagram-bilderna på Fars dag och inte ha en egen pappa att fira på det sätt man kanske önskar. De kan göra så att hela havet av känslor börjar storma på en sekund. Ja, visst är det märkligt att några bilder kan få en att känna SÅ mycket SÅ snabbt.

”Du borde få ha den här söndagen som din”

Det är tack vare barnens pappa som jag nuförtiden ser fram emot den här dagen. Jag får smussla med present, förbereda frukost och be barnen knåpa ihop ett kort med kärleksfull hälsning.

Och som vi firar, från morgon till kväll.

Men jag vill också fira dig, fina läsare, som roddar småbarnstiden helt själv. Du är värd alla sovmorgnar och långfrukostar i hela världen. Att du axlar rollen som någons mamma och pappa är det största uppgiften man kan få, och jag har faktiskt ingen aning om hur du gör.

Även du borde få ha den här söndagen som din dag – trots att den kallas för Fars dag.

Foto: TT