Krönika: Hannah Bergroth om att sommaren inte är som på Instagram

Det här är en krönika. Eventuella åsikter eller tankar är skribentens egna

Jag ligger i sängen och hör den vackra fågelkören genom det öppna fönstret. Medan jag funderar på hur jag ska överleva ännu en natt av tropisk värme scrollar jag igenom Instagram en sista gång. Bredvid mig sover min dotter, alldeles klibbig och varm. Den där lilla kroppen ligger så nära och är alldeles obrydd över sommarhettan som tagit över vårt sovrum. Jag delar med mig av en bild från dagen i story innan jag släcker lampan och pussar min dotters svettiga panna.

Se också: 6 tips som gör att du sover bättre i sommarvärmen

Åh, fantastiska sommar – den bästa årstiden jag vet. När allt är enkelt och jag inte behöver ägna en tanke åt galonkläder, lager på lager eller om det går kräksjuka på förskolan. Tanken på att det blir en sommar även i år hjälper mig att stå ut med frusna händer och snoriga näsor.

”Vi ska carpa prick varje dag”

Redan i mars-april börjar peppen bubbla inom mig. Sommarlappen från förskolan fylls i, vinterkläderna plockas undan för tredje gången och semestern planeras så gott det går. Barnen är lyckliga över vattenpölarna och snöslasket, själv letar jag febrilt efter vårtecken. ”Lyssna barn, visst hör ni fåglarna som har börjat sjunga?”

Förväntningarna är skyhöga. I år ska det bli världens bästa sommar. Vi ska carpa prick varje dag och se till att barnen får sommarlovsminnen som de kan berätta om när de är tillbaka på förskola och skola.

Vi ska åka till mormor på Åland, hänga på stranden, äta glass oavsett veckodag och ta ett kvällsdopp så fort vi får lust. Jag och min man ska sitta till sent på balkongen, prata gemensamma framtidsdrömmar och inte missa en endaste solnedgång. Och så ska alla i familjen jämnt vara på gott humör.

Undrar om vi kan checka av något av detta i år?

”Jag ser inga spår av det som finns i mitt liv och min semester”

När kvällssolen skiner in i lägenheten påminns jag om att vi inte tvättade fönsterna i år heller och medan jag scrollar bland bilderna den där junikvällen slås jag av att allt ser så enkelt och härligt ut. Perfekta bilder på glada barn som sitter still vid middagsbordet, på den där mysiga uteserveringen i skärgården. Föräldrar som njuter av ljumma sommarkvällar och sociala tillställningar. Varför ser jag inga spår av blodsockerfall eller starka viljor från en 3-åring? Ja, något av det som ingår i mitt liv och min semester.

Vad vill jag säga med detta? Jo, jag vill påminna mig själv, och dig fina läsare, om att det vi ser i våra flöden inte alltid behöver vara det som är sanning. Att den bästa sommarbilden inte nödvändigtvis behöver vara en med filter.

En horisont kan vara lite sned och en 3-åring kan ha kladdiga glassfläckar i ansiktet. I år får det operfekta kanske vara det perfekta – ska vi säga så?

Foto: Privat