Hej hej vardag om Gift vid första ögonkastet avsnitt 2

Det här är en krönika. Eventuella åsikter eller tankar är skribentens egna.

Okej kanske det mest nervösa av alla GVFÖ-avsnitt, bröllopet. Jag får panik av tanken. Jag tyckte det var supernervöst att gifta mig med Mattias som jag då varit ihop med i sju år, och med våra familjer där som jag också känner helt och hållet. Tänk att gifta sig såhär?! Skulle ni helst vara den som står och väntar på sin blivande eller den som kommer sist och gör entré? Jag tror jag helst skulle stå och vänta. Alltså absolut jobbigt, men mer chans att känna in situationen. Att komma gående skulle liksom inte funka, jag kan inte gå på ett normalt sätt när jag övertänker.

Se också: Gift vid första ögonkastet – så gick det sen

Helikoptern var ju en rolig tanke, men kanske inte det bästa sättet? All vind och all skit som flög och så första mötet i ett: ”VA?! HEJ! JAHA SKA VI KRAMAS ELLER TA I HAND?!”

Jag skulle helst ha haft det som Axel och Märtha, att man fick tjuvkika lite lite innan. Tror ni det var genomtänkt från produktionen? Att de är de mest osäkra och därför fick ett lite snällare första möte?

Hej hej vardag om avsnitt 2 av GVFÖ 2022

Det här gör alltså paren med en helt främmande person och med 50% främlingar närvarande:

Alltså. HUR mycket mod krävs? Jag tycker liksom det är jobbigt att sitta vid skärmen under dessa tillfällena. Bra sak att ta med sig in i sin egen relation och i sociala medier, OCH i livet faktiskt: SNÄLLTOLKA. Mer snälltolkningar i livet!

Okej nu går vi väl in på analyserande av paren?

Jonas och Louise

SÅ bra första möte. Det klickade direkt och de var lättade. Jonas var väldigt nervös och då blev Louise mindre nervös. Jag tyckte det var fint och bra att hon fick vara den som lugnade honom lite. Men mot slutet av avsnittet anande jag ändå lite moln på den annars så rosafluffiga himlen. Jag kände att det man skymtade där i början, som jag tolkade som 100% bra, kanske var starten på en liten obalans?

Kan det bli så att han är FÖR övertygad om att detta är perfekt? Ni vet, när någon liksom springer ifrån en känslomässigt och så hinner man inte ikapp och då stannar man istället. Jag tror han blev så lycklig över att det kändes så bra! Han vill, vill, VILL det här. Och det vill hon med, men på ett lite mindre energiskt sätt.

Hon sa ju nåt till sina föräldrar att om det inte blir kärlek så tror hon att de förblir vänner. Vilket ju är bra, men kanske också en liten varningsklocka... Tror fortfarande på dem, men inte lika säker som jag kände mig i förra avsnittet!

Jonas och Martin

Här tyckte jag nog att mina orosmoln från förra avsnittet blåste bort! De hade så himla kul, hela sällskapet! Och jag tror att det gör att man kan slappna av och vara trygg och bara vara sig själv. De kommer absolut kunna tjafsa om saker. Oh ja. Men jag tror det finns mycket här att bygga på! Jonas var så himla nervös, han kändes nästan rädd där i början och jag förstår honom till ETT.HUNDRA.PROCENT. Då kändes det så himla fint att Martin var där med hela sitt glada härliga sätt och lugnade genom att bara vara sig själv!

Kanske är det skillnaden jag känner jämfört med Jonas och Louise? Louise lugnade Jonas genom att göra saker för honom – lägga en hand på låret, prata, fråga, känna av. Martin lugnade Jonas genom att vara sig själv, köra på, babbla – och Jonas kunde liksom bara åka med en stund. Tryggheten i det, att sätta sig där och åka med.

Ja jag tror på hela det här sammanhanget, för dem båda!

Märtha och Axel

Man märkte ju av Märthas låsning från start. Hon ville inte titta på Axel och de hade stort avstånd under vigseln. Ingen puss i sikte där om man säger så!

Jag led med Axel som försökte hitta stämningen, han frågade sig varför han fortfarande kände sig nervös när hon visade sig vara så bra. Men det var ju för att hon inte ville ta emot hans närmanden (och då menar jag även samtalsmässigt).

Jag led faktiskt med dem båda här. Hon skötte det ändå bra, skrattade och pratade och var rolig. Men inte varm. Han var varm. Och det blev obalanserat. Jag tyckte allt kändes så mycket bättre när hon satte ord på allting i slutet. Hon sa att hon inte känt den initiala attraktionen, att hon inte kom på nåt att säga, att hon kände sig tom, men också att hon var där för att känna alla dessa mixade känslorna – nåt hon säger sig ha svårt med och därför vill utmana sig i. Jag tyckte det var så mycket bra i allt det hon sa. Modig och cool!

Axel har ju en så avancerad balansgång att gå här. Han vill liksom inge trygghet och visa sina bra sidor, men jag tror att han skulle tjäna allra mest på att backa ett par steg och låta henne få landa mer. Det här kommer inte bli enkelt för någon av dem. Jag tror fortfarande att de skulle kunna ha väldigt kul ihop om de lärde känna varandra. Men helt klart det par som jag är mest tveksam till nu.

Hans och Bodil

Ja men nu kanske det blir av då? Mattias klev in när jag satt och kollade på just detta, samtalet där hon ändrat sig och vill gifta sig igen och sa att: ja men undra hur kul det känns för honom nu då? Men vet ni, jag tror att detta var svinbra start för dem. Hon fick liksom hantera sin panik och sedan landa i beslutet på riktigt. Liksom TA beslutet, inte att nån ringer och säger: du ska gifta dig! Utan känna: okej, jag gifter mig.

Och för honom blir det ju som att man tror sig ha blivit dumpad och så kommer personen tillbaka – klassiskt sätt att öka på intresset. Jag tänker att detta kan ge en bra balans i starten?

Tycker ni att jag tjatar lite om BALANS? Jag med. Men det känns så viktigt? Okej nu måste jag kolla på eftersnacket! Vi hörs mer nästa vecka! Kan det snart bli måndag igen??

Här kan du läsa senaste nytt om Gift vid första ögonkastet och här läser du Hej hej vardags blogg.

Foto: SVT