Gravid utan att veta om det – Idas magkatarr var en bebis

Golvet i vardagsrummet är fullt av leksaker i den lilla tvårumslägenheten. I en hörna står skötbordet och i soffan nojsar Ida Nilsson, 29, och Lars Alm, 32, med sin dotter Stella.

Lilla Stella dök upp som en total överraskning för sin mamma och pappa tidigt en måndagsmorgon i september förra året. Ida hade inte en aning om att hon var gravid förrän hennes lilla dotter var på väg att födas.

Det var inte så att Ida och Lars inte ville bli föräldrar. Tvärtom. De hade försökt under ånga år utan att lyckas. Så att dottern Stella blev en mycket välkommen överraskning när hon väl föddes är det ingen tvekan om – även om hon till en början chockade sina föräldrar rejält.

Det märks inte minst när vi träffar de nyblivna föräldrarna i lägenheten i Habo vid Vättern. Ida lyfter upp sin lilla dotter från soffan och sätter henne i sitt knä. Den fyra månader gamla flickan jollrar glatt av förtjusning och söker ögonkontakt med sina föräldrar.

– Hon är nästan alltid glad. Hon är den bästa lilla dotter man kan tänka sig, säger hennes pappa Lars när Ida lyfter över henne till hans knä.

Gav upp hoppet om att bli gravid

Ida måste ha blivit gravid under senhösten 2019, men hon vet inte exakt när. När hon blev det hade hon sedan en tid gett upp drömmarna om att hon skulle få egna barn.

– Jag och Lars pratade om att vi ville ha barn tillsammans när vi flyttade ihop för fyra år sedan och då slutade jag med preventivmedel, berättar hon.

Men inget hände och till slut accepterade Ida det faktum att hon troligen aldrig skulle bli mamma.

– Vi pratade aldrig om provrörsbefruktning eller adoption. Det var inget alternativ för oss. Lars har två söner sedan tidigare som är sju och elva år gamla och jag har en nära kontakt med min systers barn.

Kanske fanns det ändå någon föraning som gjorde att hon tog ett graviditetstest, men när stickan visade negativt släppte hon tankarna på det.

Det märktes inte heller så mycket på henne att hon blev rundare om magen. Det var i alla fall inget som vare sig hon själv eller Lars lade märke till.

– Det var faktiskt min storebror som reagerade och tyckte att jag blivit lite rundare, berättar Ida.

– När han påpekade det tänkte jag det stämmer nog, säger Lars. Men jag trodde det berodde på att vi kanske ätit lite för mycket under sommarens alla grillkvällar.

Hade mens trots graviditeten

Tre veckor före den överraskande förlossningen var Ida och Lars på semesterresan till Öland. Det var där hon för första gången själv reagerade över att hon svettades mycket och att hennes fötter svullnade upp.

– Man jag hade inte en tanke på att jag kunde vara gravid. Jag hade ju mens som vanligt och jag mådde aldrig illa som man ofta gör under graviditeten.

När hon efter semestern i början på hösten kom tillbaka till förpackningsindustrin i Habo där hon arbetar började hon få lite ont i magen. Först trodde hon att det berodde på att hon kände sig stressad och hade mycket att göra på jobbet, men det blev bara värre och värre.

– Från den första veckan i september började jag få kramper i magen som jag aldrig känt förr. Jag trodde att jag höll på att få en magkatarr.

På helgen gick det inte längre. Ida hade så ont i magen att Lars fick köra henne akut till Ryhovs sjukhus i Jönköping. På grund av coronarestriktionerna fick han inte följa med in utan återvände hem sedan han förvissat sig om att hans sambo blivit väl omhändertagen.

Ida hade så ont att hon vred sig i smärtor på akutmottagningen. Läkarna trodde först att hon hade en långt gången urinvägsinfektion.

– Men som en rutin tar man tydligen alltid ett graviditetstest på kvinnor som kommer in akut med magsmärtor. Jag trodde att jag hört fel när sjuksköterskan berättade för mig att jag var gravid, berättar Ida.

Tusen tankar flög genom Idas huvud när hon fick beskedet. Hon hade ingen aning om när hon blev gravid eller hur långt gången hon var.

– Jag flyttades direkt efter beskedet till kvinnokliniken. Där skulle en barnmorska göra ett vaginalt ultraljud, men hon kunde inte se något för det satt något i vägen som hon trodde var en cysta.

Cystan var i själva verket Stellas huvud

En läkare kom in på hennes rum och han sa att han misstänkte att Ida kanske var i ett senare stadium av graviditeten än vad de först trott. Ett nytt ultraljud gjordes och det visade att Ida var på väg att föda.

Det som barnmorskan trodde kunde vara en cysta var i själva verket Stellas huvud.

– Och det som jag trodde var kramp i magen var värkar. Vattnet måste ha gått utan att jag märkt något, berättar Ida.

Läkaren sa till Ida att det var bäst att hon så fort som möjligt ringde Lars och berättade att han var på väg att bli pappa. De skrattar båda gott nu i efterhand när de återger det smått absurda samtalet.

– Du måste komma tillbaka till Ryhov för vi ska tydligen ha barn, sa Ida när han svarade efter att några signaler gått fram.

– Va? Nu? svarade han överraskad och minst sagt förvånad.

– Ja, nu!

Lars stammade fram att han var på väg och omtumlad satte han sig sedan i bilen och körde tillbaka till Jönköping, men den här gången fick han ta sikte på kvinnokliniken istället för akutmottagningen.

– Jag visste inte vad jag skulle tro. Det var tomt i skallen. Jag hade svårt att ta in att Ida var på väg att föda, säger han med ett leende.

Andades inte av sig själv när hon föddes

Medan barnets far var på väg till sjukhuset så fort han kunde utan att bryta mot gällande hastighetsbestämmelser tog Ida av sig kläderna och lade sig på förlossningsbristen.

Men det var ingen enkel förlossning. Efter att i tio timmar försökt krysta ut barnet togs beslutet att hon skulle förlösas med kejsarsnitt. Moderkakan vill inte riktigt släppa.

– Trots att det tog så lång tid upplevde jag det inte som jobbigt och smärtsamt, säger Ida.

Klockan 02.54 på måndagsmorgonen den sjunde september föddes Stella – en välskapt flicka som vägde 4 390 gram och som var 53 centimeter lång.

– Det var oroligt i början eftersom hon inte andades av sig själv, men hon kom igång snabbt och började skrika, säger Lars som var med under förlossningen.

När Ida kvicknade till hade hon först svårt att förstå att hon verkligen blivit mamma. Direkt efter förlossningen fördes hennes dotter till neonatalavdelningen där barn som fötts för tidigt eller som behöver extra tillsyn vårdas.

– Jag rullades in till neonatalavdelningen klockan sex på morgonen och fick för första gången se min dotter. Det kändes overkligt. Hon låg i kuvös med en massa slangar kopplade till kroppen.

Ida glömmer aldrig känslan när hon för första gången fick lägga sin dotter på sitt bröst.

– Det var nervöst. Jag har hållit i så många bebisar tidigare, men nu var det annorlunda eftersom det var mitt eget barn.

Mentalt oförberedd

Både Ida och Stella drabbades av infektioner och fick tillbringa nästan en vecka på sjukhuset. De första dagarna sondmatades Stella för att hon skulle få i sig tillräckligt med näring.

– Efter tre dagar fick hon komma till vårt rum på sjukhuset. Det kändes fortfarande lite konstigt, som om det inte var vårt barn. Lite av den känslan satt fortfarande i när vi efter en vecka tog med oss henne från Ryhov och åkte hem. Då kändes det nästan som vi kidnappade någon annans barn.

Ida tror att det beror på att hon aldrig fick en chans att förbereda sig på att hon skulle bli mamma.

– Jag känner mig lite bestulen på känslan av att få vara gravid och möjligheten att förbereda mig på att jag skulle bli mamma, inte minst den mentala biten. Nu ställdes jag direkt inför det och jag blev så chockad först att jag inte visste vad jag hette, säger Ida medan hon ser till att hennes dotter ligger bekvämt i soffan.

Hon leker med en skallra framför Stella som ler med hela ansiktet och säger sedan:

– Samtidigt slapp jag oroa mig för att något skulle gå fel eller att jag skulle få missfall.

Det var inte bara det att Ida och Lars inte fick någon möjlighet att förbereda sig mentalt på att de skulle få en liten dotter. De hade inte heller haft möjlighet att köpa det nödvändiga som ett barn behöver under sitt första levnadsår.

– Tack och lov ordnade min familj det så när vi kom hem till lägenheten i Habo fanns där allt som vi behövde: barnvagn, barnsäng, kläder och skötbord.

“Ställde till det”

Redan på kvinnokliniken frågade personalen vad Ida och Lars skulle döpa sin dotter till. Det hade de av naturliga skäl inte skänkt en tanke åt det före den sjätte september.

– Vi hade två namnförslag som vi pratade om. Stella var det ena eftersom vi tyckte det var kul. Hon ställde ju till det lite för oss när hon kom, säger Ida.

Idas systers barn som var på besök på sjukhuset hörde namnförslaget och tyckte det var jättebra. De berättade sedan för alla i släkten att Ida fått en dotter som heter Stella.

– Då fick det bli så, säger Ida med ett skratt.

Lilla Stella har också gjort att Ida och Lars inom en snar framtid måste leta efter en större lägenhet. Men det är ett kärt besvär för dem.

– När man minst anar det så blir det tillskott i familjen. Men det är fantastiskt, säger Ida och lyfter upp sin dotter som skrattar förtjust.