En del av

Isabelle, 18, visste inte att hon var gravid – födde en dotter

10 feb, 2023 
https://image.motherhood.se/image-8544538?imageId=8544538&width=1320&height=1320&cropw=66.67&croph=100&x=19.05&y=0
Hannah Bergroth
Isabelle Laneskär och dottern Selma
De flesta har drygt nio månader på sig att förbereda sig. För Isabelle Laneskär, 18 kom föräldrarollen som en stor överraskning.
– En morgon vaknade jag av en otrolig värk i magen. Jag tänkte ”shit, vilken mensvärk” berättar Isabelle.
Efter ett par dygn åkte hon till akuten och fick veta att smärtan berodde på något helt annat.
Annons

Isabelle och sambon Rasmus hade precis skaffat sitt första gemensamma boende. De ville renovera, boa och skapa ett hem tillsammans med hunden Diva och de två kattungarna som skulle flytta in några månader senare. De såg framtiden som ljus och hade börjat prata om att bilda familj.

– Vi pratade mycket om nästa steg och såg framför oss både hus och barn. Men det fick gärna vänta några år, vi ville jobba ett tag först, berättar Isabelle.

Penny Parnevik om karriären, småbarnslivet och att vara en ung mammaBrand logo
Penny Parnevik om karriären, småbarnslivet och att vara en ung mamma

Men livet ville annorlunda.

Började med ont i magen

En fredagsmorgon i slutet av november vaknade Isabelle av att hon kände en svår smärta i magen. Som många andra kvinnor är hon van att ont ibland och trodde att det var vanlig mensvärk.

– Det var tidigt på morgonen och jag väckte Rasmus. Han bad mig ta värkmedicin så vi kunde sova vidare.

Annons

Men värken ville inte försvinna och när det blivit lördag hade Isabelle så ont att hon grät. Hon valde att ringa sin mamma för att be om råd.

– Jag frågade ”ska mensvärk kännas så här?”, varpå mamma menade att det var normalt.

Helgens planer fick avbokas och Isabelle låg mest ner för att på så vis kunna hantera smärtan. Isabelle berättar att hon alltid känt obehag för sjukhus, därför fanns det inte på kartan att åka in till akuten.

Men när det blev söndag fick Isabelle ge sig, och Rasmus valde att ringa efter ambulans.

Vad kände du då?

– Jag var jätteorolig. Jag hade aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, det enda jag ville var att få bort smärtan.

Isabelle Laneskär
-

Isabelle Laneskär

Ålder: 18 år.

Familj: Sambon Rasmus, dottern Selma, 2 månader, två katter och en hund.

Bor: Utanför Uppsala.

Gör: Jobbar inom restaurangbranschen och personlig assistent, men just nu föräldraledig.

Ambulanspersonalen tog prover och gav Isabelle morfin. Akutläkarna som tog hand om henne började inse att värken berodde på något annat.

– De misstänkte att mina äggstockar hade vridit sig och då behövde jag träffa specialister. Därför körde de mig till gynakuten där jag snabbt fick hjälp, säger hon och fortsätter:

Annons

– Det var svårt för läkarna att undersöka mig för jag klarade inte av att ligga ner på rygg. Till slut valde de att göra ett ultraljud.

Det blev tyst i rummet, det var som att alla höll andan – som att luften stod still. Isabelle berättar:

– Läkarna tittade på mig och sa ”Isabelle, du har en bebis i magen och den är påväg ut!”

Vad tänkte du när du fick höra det?

– Jag tittade på Rasmus och tänkte ”Jag har förstört ditt liv!”. Det var det första som dök upp i mitt huvud. Jag tänkte också på att vi var alldeles för unga och inte redo.

Läkarna undersökte Isabelle och det visade sig att halva bebisens huvud var ute, hon behövde åka till förlossningsavdelningen.

En och en halvtimme senare födde Isabelle sitt första barn. En frisk liten tjej med mörk kalufs, som fick namnet Selma.

– Alla var chockade över att de gick så snabbt. Jag är nöjd med förlossningen och teamet jag hade runt mig.

Isabelle håller dottern Selma i famnen
När Selma föddes menade läkarna att hon var fullgången. Hon vägde 2890 gram och var 51 centimeter lång.

Isabelle var orolig för sin dotter

Eftersom Isabelle inte vetat att hon var gravid hade hon varken skrivit in sig på mödravårdscentralen, träffat någon barnmorska eller gått på regelbundna kontroller. Därför ville barnläkaren göra extra många undersökningar på Selma.

Annons

Kände du någon oro?

– Ja, oro var det jag kände mest. Jag var orolig över att jag gått en hel graviditet utan att veta om det. Under sommaren hade jag åkt karusell på Gröna Lund i Stockholm, festat med mina kompisar och levt på som vanligt. Jag funderade på hur det hade påverkat Selma, säger Isabelle berörd och fortsätter:

– Det andra jag tänkte på var våra familjer. Vad kommer de att säga? De visste ju bara att jag åkt till akuten med magsmärtor.

Men det visade sig att oron var helt och hållet onödig. Läkarna kunde snabbt fastställa att allt var som det skulle med Selma.

Även parets familjer reagerade på bästa tänkbara sätt.

– Vi ringde upp alla på Facetime och visade Selma. Alla blev så glada, ja många till och med grät. Rasmus familj kom några timmar senare till sjukhuset för att hälsa på.

Tiden på BB beskriver Isabella som jobbig. Det var en stor omställning att plötsligt bli mamma och hon längtade hem. Väl där möttes den nya, lilla familjen av ett enormt stöd.

Annons

– Våra familjer har stöttat och funnits där för oss från första stund. Det var så skönt att komma hem med Selma. Ingen ifrågasatte eller dömde oss.

Det hör liksom till att man ska ha tid att förbereda sig och boa inför det som komma skall. Det är många saker som behöver införskaffas när det ska komma en bebis. Av naturliga skäl hanns det aldrig med för Isabella.

– Innan vi ens hade hunnit prata om vad vi ville köpa hade våra familjer fixat det mesta. Skötbord, kläder… Det slutade med att vi nu har vi tre barnvagnar och två bilbarnstolar, haha!

Selma bebis sitter i bilstol
Selma kom som en överraskning, men var så älskad från första stund.

”Är fortfarande i chock, gråter och tycker att det är jobbigt ibland”

Två månader har gått sedan Isabelle blev mamma. Hon berättar att livet innan barn var jobbigt, hon hade länge lidit av ångest och psykisk ohälsa. Under intervjuns gång återkommer hon till att lilla Selma var räddningen för henne.

Annons

Hur mår du idag?

– Jag mår så mycket bättre än vad jag någonsin gjort under hela mitt liv. Visst är jag fortfarande i chock, gråter och tycker att det är jobbigt ibland. Men innerst inne är jag så glad över vad som hände och vad livet gav mig.

Att gå med ett barn i magen i nio hela månader utan att märka det… Ja, många undrar nog hur det är möjligt? Den frågan har Isabell också ställt sig.

Hon berättar att hon aldrig kände av några typiska gravidsymtom. Hon kräktes några gånger, men tänkte att det var biverkningar av den nya ångestdämpande medicinen som hon åt.

– Jag fick ingen mage, men gick upp ett par kilo i vikt som inte störde mig särskilt mycket. Jag hade ju dessutom mens som vanligt, säger hon och fortsätter:

– Tidigare i mitt liv har jag i perioder mått väldigt dåligt, så tanken om att jag kunde vara gravid slog mig liksom inte.

Trots att Isabelle och hennes sambo pratat om barn var föräldraskapet något de ville vänta med. De ville jobba några år innan de satte ett nytt liv till världen.

Men nu har de, som 18 och 23 år gamla, blivit föräldrar.

mamma Isabelle och pappa Rasmus läser bok med lilla Selma
Isabelle och hennes sambo pratar redan om fler barn.

Isabelle menar att hon skulle ljuga om hon sa att allt var enkelt och bra, hon säger att det varit tufft att ställa om med i princip allt i livet. De första veckorna mådde hon inte alls särskilt bra.

Annons

Vad har varit extra jobbigt?

– Hmm, trots att jag är barnkär och har erfarenhet av små bebisar var det ändå svårt att förstå sig på Selma och att hitta rutiner som funkar. Som tur fick min syster en bebis fem veckor innan mig och det har varit ett stort stöd. Det är skönt att ha någon så nära.

Skulle du säga att du kommit in i rollen som mamma?

– Ja, det vill jag nog påstå. Jag älskar mammarollen, och relationen jag har till Selma är något jag värderar högt. Det förstod jag nog inte innan jag hade henne, avslutar Isabelle.

Foto: Privat

Annons