Jennifers bebis ville inte äta: ”Han var aldrig så där hysteriskt hungrig”

Nemo är Jennifers och Patriks andra barn och mycket tack vare att de hade erfarenhet av storasyster Tyra, kunde de se ganska direkt att något inte stod rätt till.

– Det var en otrolig stress redan från födseln. Och den blev bara värre och värre. Jag har haft många vakna nätter, inte för att barnen hållit mig vaken, utan för att det var då känslorna kom, då alla tankar snurrade, säger Jennifer. För Motherhood berättar hon om när Nemo, 8 månader, inte ville äta.

Se också: Så gör du om en bebis hamnat under vatten och är livlös

Nemos matproblem började tidigt

Under den första tiden är det väldigt mycket fokus på att bebisen ska äta tillräckligt. Men vad ska man göra när varken amning, flaska eller kopp fungerar?

– Nemo föddes med planerat kejsarsnitt två dagar innan bf. Han hade väldigt svårt att amma, och sov hela tiden. Eftersom jag ammat hans storasyster Tyra, märkte jag fort att det inte var ”rätt”. Trots att vi fick jättemycket hjälp och stöd av barnmorskorna, gick han bara ner i vikt.

Familjen åkte hem med direktiv om att amma och koppmata honom med urpumpad mjölk varannan timme, dygnet runt. Ändå fortsatte han bara gå ner i vikt.

– Han begärde aldrig mat. Han vaknade aldrig och var så där hysteriskt hungrig som bebisar kan vara. Jag fick kämpa med att få honom så pass vaken att han överhuvudtaget fick i sig lite mjölk, berättar Jennifer.

När Nemo var drygt en vecka gammal började Jennifer och hennes sambo koppmata honom med ersättning. Då började han långsamt gå upp vikt. Dock var det under enormt mycket press, både på honom och föräldrarna eftersom han aldrig var hungrig.

– Vi fick i princip hälla mjölken i honom, han visade aldrig något sug efter mat.

När familjen upptäckte att något var fel

Att ständigt behöva tänka på hur bebisen ska få i sig tillräckligt med mat kan göra att hela vardagen vänds upp och ner. För det flesta är det en period, för Jennifer blev det vardag.

– Vi fortsatte med flaska och ersättning varannan timme. Sakta men säkert märkte vi att han började dricka mindre och mindre ersättning per gång, istället för mer. Och vi märkte att han aldrig kom in i ökningsfas. När han var kring tre månader tog det en nästan en timme att få i honom max 80 ml mjölk. Då började vi testa allt. Vi gick och matade, satt stilla, låg ner, hade knäpptyst och mörkt, provade olika ersättningar och flaskor. Ja, vi testade verkligen allt, men inget funkade, säger Jennifer.

Till slut kontaktade Jennifer Vårdcentralen och de blev skickade till en infektionsklinik eftersom de misstänkte att Nemo hade RS-virus. Dock insåg läkaren på infektionsavdelningen väldigt snabbt att han inte var sjuk, och skickade istället en remiss till en barnavdelning på sjukhuset.

– Där fick vi ordinerat att vi skulle berika ersättningen med mer ersättningspulver, samt remiss för olika slags blodprover. Efter att blodproverna tagits slutade han nästan äta helt och hållet, och han blev inlagd på sjukhuset. Väl där gick allting väldigt fort, säger Jennifer.

När familjen väl var inskrivna på sjukhuset var det mycket som skulle kollas upp. Förutom vikten var läkarna oroliga över att Nemos huvudmått inte växt någonting på nästan två månader.

– Vi fick ett sondschema med tydliga matökningar per dag, samt klockslag när han skulle få mat, berättar hon.

När det var dags att börja ge smakportioner dök det upp andra problem. Nemo kunde inte gapa ordentligt.

– Mycket tid lades ner på matintroduktionen och vi har suttit många timmar och lekt och kladdat med mat och försökt få i honom små, små mängder, säger hon.

Eftersom Nemo hade problem med att öppna munnen valde föräldrarna att undersöka hans tungband, vilket visade sig vara för kort. Det hade antagligen gjort så att varken tungan eller underkäken har kunnat växa som de ska. Föräldrarna valde att göra ett tungbandsklipp.

– Nästan omedelbart efter tungbandsklippet märkte vi att han började gapa mer efter skeden, och matmängden i puréform ökade sakta men säkert per måltid. Trots klippet är Nemos tunga ”m-formad” så han kommer behöva göra rehab för mun och tunga i många år framöver. I dag får Nemo i sig mat och han följer sin kurva, säger Jennifer.

”Många gånger har det känts väldigt hopplöst”

Nemo har genomgått blodprover flera gånger än Jennifer kan komma ihåg. Läkarna var tvungna att räkna ut hur mycket blod de vågade ta per gång och gjorde sitt bästa för att få blod till alla remitterade prover.

Hans hjärna, hjärta, lungor och buk har kollats upp med ultraljud och så har hjärnan magnetröntgas.

– Många gånger har det känts väldigt hopplöst. Vi har tillbringat många timmar på sjukhuset med Nemo. För Tyra var det en väldigt stor omställning att inte bara få ett småsyskon, utan att han krävde så mycket vård som han gjorde, säger Jennifer.

Att gå igenom en sån känslomässig berg- och dalbana kan inte vara lätt och självklart har familjens påverkats. Jennifer berättar:

– Vi mår bra, men är trötta. Vissa dagar känns det som att det var evigheter sen vi satt och sondade och tittade på tidtagaren. 2 ml var tolfte sekund. Andra dagar känns klumpen i bröstet mer, och jag kan känna att jag blivit berövad av så mycket tid. Jag tror däremot att det kommer ta lång tid, innan vi är helt återhämtade. Om vi ens någonsin kommer bli det? Nemo fick gosedjur av sjukhuset som vi är väldigt måna om att ska följa med honom, och att han alltid ska veta varför han har dem – som ett minne hur hans första tid i livet såg ut.

Foto: Privat