Mina vänner har barn men inte jag – här är 5 saker jag känner

Glad vän som kramar sin gravida vän

Att vara en av få i kompisgänget som INTE har barn (men som kanske vill!) kan vara omtumlande av många olika anledningar. Här är fem känslor man går igenom samtidigt som ens vänner är morsor.

Låt oss snacka om det här med barn och vänskapsrelationer. Vissa är barnkära från stunden de själva lämnade livmodern och för andra infinner sig aldrig längtan efter barn eller moderskänslor för den delen.

Vissa kämpar år efter år för att få ett plus på stickan, andra blir gravida direkt och för en tredje är en graviditet aldrig ens önskvärt.

Men för vännen som gärna önskar att bli mamma men inte kommit till den punkten i livet – och samtidigt matas med barnbesked och familjeliv är det lätt att sakna sina vänner pre-kids och livet som var då.

Här är fem känslor man går igenom när ens vänner är morsor, berättat av Louise (som vill vara anonym och egentligen heter någonting annat).

1. Shit vad kul!

Herregud vad kul att de som vill ha barn också har möjlighet att få barn (oavsett om det är på egen hand eller med hjälp). Jag har förstått genom åren att bli gravid och skaffa barn inte är som det sexualkunskapen i skolan lärde oss: Att man kunde bli gravid bara av att kolla på ett kön (ok, lite överdrivet, men ni fattar). Att bli gravid eller skaffa barn är verkligen något man inte ska ta för givet.

2. Avundsjukan

Men, herregud (ja, igen!) så avundsjuk jag blir... som jag önskar att det var jag som fick gå runt och berätta att vi väntar barn. Att det äntligen var min tur att få lägga ut en reveal på Instagram med den där handen på magen.

3. Men jag då? Kommer det gå för oss?

Tätt efter kommer ju den eviga frågan: Kommer det ens gå för oss? Kommer det gå så där enkelt som det verkar göra för alla andra eller kommer vi vara ett av de par som får kämpa, eller i värsta fall bli ofrivilligt barnlösa?

4. ”När är det dags för er att skaffa barn?”

Ett klassiskt scenario som är så otroligt irriterande och som händer gång på gång (man kan ju tycka att folk borde veta sånt här vid det här laget): En person bland vänner eller på jobbet är gravid/fött barn, och då vänder man sig automatiskt till nästa person som är i en parrelation och frågar: "när är det dags för er att skaffa barn?" Nej, sådana frågor ställer man INTE. Det är så otroligt känsligt för du vet inte vad hen, eller det paret, går igenom just nu. Så sluta genast upp med det!

Nej, sådana frågor ställer man INTE. Det är så otroligt känsligt för du vet inte vad hen, eller det paret, går igenom just nu. Så sluta genast upp med det!

Jag förstår att man kan vara nyfiken men snälla rara, då får du vara nyfiken för dig själv. Jag skulle ha berättat det för dig om det var något jag ville att du ska veta. Om du inte vet är det kanske meningen att du inte ska veta. Och vet du inte ska du inte ta dig friheten att fråga. Du får information när du ska ha informationen. Är vi överens?

5. Att sakna sina vänner och vara ensam kvar på andra sidan

Plötsligt hamnar man i en ny värld, ett mamma-och-barn-community som man nog bara förstår när man är där själv. Det pratas non stop om barn, graviditet, förlossning, amning och allt däremellan. Det man pratade om förr får läggas lite på is. Jag förstår självklart att det här är det största som hänt de personer som blir gravida, och det ska absolut finnas utrymme att prata om det. Men... det blir som en helomvändning och nu ska jag vara intresserad av olika barnvagnsmodeller och kläder som inte passar. Något jag inte alls var beredd på, då vi för en vecka sen pratade om livet, karriär, kärlek, relationer.

Samtidigt känns det så otroligt ogeneröst och egoistiskt av mig att ens tänka så om min vän och hens mirakel. Så missförstå mig gärna rätt. Jag är glad och vill så klart dela det här stunden med min vän. Jag skulle inte bytt ut det mot något i världen! Men ibland känner jag mig ensam kvar på andra sidan, och saknar min vän och de samtal man hade innan. Och det beror säkert på att jag inte har barn själv och förstår ungefär noll av vad det innebär. Förhoppningsvis blir jag en naturlig del av det en vacker dag.

Foto: TT

Katja: Jag har särbegåvade barn – här är 5 saker jag vill att du ska veta

Ellen Bergström: ”Så himla skönt att inte bry sig så mycket”

Sanna Bråding hyllas för sitt inlägg: "Alla faller av total utmattning"