Kerstin från Unga föräldrar om fördomarna och mammans bortgång

För de flesta tonåringar handlar livet om att hänga med kompisar, skolan, betyg och framtidsdrömmar. För Kerstin Erlandsson från Mölnlycke ser det lite annorlunda ut. Hon går sista året på gymnasiet och ska studenten om några månader. Förutom plugg är det något annat som tar mycket av hennes tid, nämligen dottern Bianca.

När Kerstin Erlandsson, känd från årets säsong av realityserien Unga föräldrar, var 17 år fick hon se ett plus på ett graviditetstest.

– Det var en otrolig chock att få det beskedet. Vi hade inte tankarna på att skaffa barn just då och jag hade dessutom en hormonspiral så vi trodde vi var väldigt säkra, berättar Kerstin.

Nu är Kerstin och pojkvännen Hampus föräldrar till lilla Bianca som hunnit fylla ett år. För Motherhood berättar tv-profilen om hur hon ser på föräldraskapet, sorgen över när hennes egen mamma gick bort och vad hon drömmer om just nu.

Se också: Penny Parnevik om karriären, småbarnslivet och att vara en ung mamma

Unga Föräldrar-Kerstin Erlandsson om föräldraskap, fördomarna och hur mammans bortgång påverkat henne

Hej Kerstin! Hur mår du idag?

– Jag mår bra tack! Äntligen lite vår ute så humöret är på topp!

Berätta, vem ÄR Kerstin Erlandsson?

– Ja du, var ska jag börja. Jag är en kreativ, familjekär tjej som fick gåvan att bli mamma lite tidigare i livet. Jag älskar livet som ung mamma och hade inte velat byta det mot någonting.

Och vem ingår i din familj?

– Min familj består av mig, min pappa, storasyster och min lillebror, vi har alltid varit väldigt tajta. Min pappa är världens bästa och håller ihop hela familjen och fixar med allt. Familjen betyder allt för mig och jag är väldigt tacksam över att ha fått bilda min lilla egna nu.

Ja, du har dottern Bianca tillsammans med Hampus och nu är ni aktuella i realityserien Unga föräldrar. Hur kommer det sig att ni är med i programmet?

– När jag blev gravid så tyckte jag det var väldigt hjälpsamt att se andra i samma situation. Jag kände mig alltid så otroligt ensam. Nu vill jag helt enkelt se om jag kan ge tillbaka lite av den hjälpen till andra unga som kanske också väntar eller har barn.

Du var 17 år när du blev mamma. Hur var det när ni upptäckte att du var gravid?

– Det var en otrolig chock att få det beskedet. Vi hade inte tankarna på att skaffa barn just då och jag hade dessutom en hormonspiral så vi trodde vi var väldigt säkra. När jag fick beskedet kom alla känslor på samma gång. Det tog ett tag att greppa att jag faktiskt var gravid och ytterligare ett tag att bestämma vad vi skulle göra. När vi väl hade fattat beslutet om att behålla infann sig lyckan i att jag faktiskt skulle få bli mamma. En stor dröm som blev sann.

Var det självklart att bli en ung mamma?

–Ja, det var det faktiskt. Jag har ända sedan jag var väldigt liten haft en stor dröm om att bli mamma och en önskan om att få bli det när jag är ung. Sen var det inte planerat att det skulle bli såhär tidigt, men det kändes väldigt självklart när det väl hände.

Har du stött på några fördomar med tanke på att ni blev föräldrar väldigt unga?

– Ja, tyvärr har jag fått höra en hel del. Allt från att jag borde gjort abort till att det är synd om mitt barn och min familj. Att vi är unga och slarviga och inte har koll på preventivmedel. Eller att vi inte kommer kunna försörja vårt barn.

Usch, vad tråkigt. Vad önskar du att du visste då, som du vet nu?

–Att vi skulle klara det och att alla fördomar kommer från folk som inte känner oss och känner till vår situation.

Vad är det bästa med att vara mamma till Bianca?

– All kärlek man som förälder får tillbaka. Hon kommer ofta och kramar och pussar mig och då fylls hela hjärtat med lycka. Hon har redan så mycket personlighet i sin lilla kropp och det är fantastiskt att få se hur hon utvecklas för varje dag som går.

Finns det något som du tycker är jobbigt?

– Ja gud ja, en hel del. Men det värsta är nog oron som man har som förälder. Oro över att något skulle hända henne, att hon skulle bli sjuk eller skada sig. Hon är det absolut viktigaste i mitt liv och om hon inte mår bra så gör jag inte heller det.

I ett avsnitt berättar du om din mamma som gick bort när du bara var 13 år. Hur har det präglat dig att växa upp med en sjuk mamma?

– Som liten var det väldigt tungt att bära på oron över att hon var sjuk och att vi inte visste hur länge hon skulle leva. Just att veta att hon skulle dö, men inte när, gjorde att man varje dag var tacksam för att hon fanns men också orolig över att kunde vara sista dagen, sista samtalet eller sista kramen.

Hur mådde du under den här tiden?

– Emellanåt mådde jag ganska dåligt, men för det mesta hade jag en väldigt lycklig barndom trots att mamma var sjuk. Jag tror att det var så svårt att greppa som barn att ens förälder inte skulle finnas för alltid. Sorgen kom först efter att hon faktiskt gick bort.

Hur ser du på händelsen idag?

– Jag tänker på henne varje dag, hon finns alltid med mig. Men jag har lyckats bearbeta det så mycket att jag sällan gråter över det. Istället minns jag allt hon gett mig och lärt mig. Vi hann mycket på 13 år och allt det vill jag lära vidare till Bianca.

Berätta om era framtidsdrömmar.

– Så snart som möjligt vill vi flytta till en egen lägenhet och börja vårt liv där. Jag ska ta studenten och hoppas hitta ett riktigt roligt jobb. Så småningom vill vi utöka familjen och sen bara leva och resa och spendera all tid tillsammans.

Åh, ni vill ha fler barn. Mysigt!

– Ja, vi vill gärna ge Bianca syskon. Jag tänker mig en stor familj med 4–5 barn, men Hampus är mer inne på 3–4, så vi får se. Vi tar inget föregivet.

Foto: Privat