"När får jag fira mors dag som en farsa?"

Det var många känslor som rasslade runt i magen den där söndagen i november för ett par år sen. Och köplust var verkligen inte en av dem.

Svettig av stressen och tyngden av tre ungar i en barnvagn avsedd för en, skyndade vi oss genom en galleria i jakten på en fars dag-present.

Vi skulle precis slå till på en ny pappamössa när något fick mig att sätta mammalatten i halsen.

På rosa skyltar, så stora och många att ingen kunde missa dem, dinglade ett par lila spetstrosor. Tillsammans med den slagkraftiga uppmaningen "please, please him" och för säkerhets skull med texten ”fars dag”, var det extremt tydligt vad trosorna och deras ägare skulle ha för agenda.

Jag lämnade butikerna med våra planerade paket, men också med en rätt oskön eftersmak.

För nej, varken jag eller ungarna grattade Peter med någon violett underbyxa. Inte heller med en maffig push up-bh, trots att det fanns affischer som lovade att också den kunde göra en pappa glad. Men han blev ändå rätt lycklig för sin nya mössa, en trave teckningar och lakrits.

Det här är åtta år sedan och den där fars dag-kampanjen blev så kritiserad att den plockades ner. Mycket har hänt sedan dess, men jag kan ändå inte låta bli att syna skillnaderna i hur vi hyllar föräldrar på mors, respektive fars dag

Mycket är hyfsat jämställt:

Enligt Svensk handel firar 86% lilla mamma, något färre sin far. Vanligaste gåvorna är middag, choklad och blommor. Mammorna har större chans att kamma hem en bukett, medan landets pappor har bättre utsikter at få ett kluckande paket. Som vin eller whisky. Dessutom är det ju livets peak för slipsar i november.

Vi firar alltså mamma och pappa hyfsat jämlikt, ofta med presenter som vi inspireras att köpa via reklam. Och där hittar vi ett märkligt vägskäl. För i handelns kommersiella budskapsfest drar pappaligan i väg ordentligt när det gäller märklig, missvisande och uppenbarligen misslyckad kommunikation

Det står nämligen hela 5-1 i fällda kampanjer enligt RO, när man synar anmäld och fälld reklam kopplad till fars och mors dag.

"Könsdiskriminerande" blev utlåtandet för det lila troseländet som jag och ungarna fick äran att bevittna. Och samma stämpel fick både det kalsongvarumärke och den butikskedja som försökte kränga kallingar till far – med hjälp av nakna kvinnor.

”Stötande” är den fällande anledningen för butiken som uppmanade besökarna att ”Överraska far med något underbart till fars dag” genom att visa en ung kvinna i vita underkläder.

Samma sak för varumärket som glatt visade en kvinna i svarta trosor dragandes en tröja över huvudet, med det rätt ologiska reklambudskapet ”Glöm inte far på fars dag” intill.

Vad handlade den reklam som fällts kopplat till mors dag om då?

Att pappa skulle ge mami the ride of a lifetime med en maffig y-front?

Nej, det var en en anmälan om att barn under 18 kunde lockas att köpa lotter.

Och här kan vi ju skrapa vidare.

Lotter är en vanlig gåva när mammor och pappor ska uppmärksammas. Pappa ska hyllas, ryggdunkas och vinna borrmaskiner. Kanske skrapa fram en aktieportfölj. Medan mammor ska tackas, vinna vila och återhämtning på spa.

Tack mamma för alla sömnlösa nätter. Tack mamma för regniga evighetsdagar i lekparken. Tack mamma för alla klädbyten. Och tack mamma för alla godnattsagor. Tack. Tack. Tack!

Och här har vi den stora skillnaden. Tacksamheten. Tacken för mammornas slit haglar i både produkter och kommunikation. De finns överallt, från annonserna och reklamfilmerna till de färdigtryckta korten – hela vägen till doftljus, kuddar, posters och tavlor. Det tackas ju precis överallt, även om vi än så länge inte sett klartexten ”tack för allt obetalt hemarbete mamma”.

... så jag ändrar mig. Den stora frågan är när alla pappor ska fira fars dag som en morsa.

Tack. Tack. Tack!