Terminen har precis börjat. Glada och energifyllda barn som är peppade på ett nytt, spännande läsår. Men för npf-mamman Johanna, 35, handlar den här tiden om något annat.
För många
föräldrar förknippas en ny termin i skolan med glädje och spänning. Men för mamman Johanna Goa, 35, vars barn har
två npf-diagnoser är det en mix av känslor.
– Jag känner en gnagande oro över hur hösten
kommer bli, säger hon.
Det här är NPF-diagnoser
Efter reklamen: Det här är NPF-diagnoser
Visade tidigt symtom på någon form av npf-diagnos
Johanna och hennes man
började tidigt se att deras barn behövde tampas med fler utmaningar.
– Redan som liten hade vårt barn fler låsningar och var väldigt ”oflexibel” –
så pass att det inte gick att avleda eller komma med alternativ.
Johanna Goa
Ålder: 35 år. Familj: Man, tre barn och en hund.
Bor: I Vaxholm, utanför Stockholm.
Gör: Driver företaget NPFpussel för att informera samhället kring adhd
och autism. Följ:@npfpussel
Under inskolningen på
förskolan började allt falla på plats och Johanna kan idag konstatera att de
aldrig fick det att fungera. Ångesten var påtaglig och hon och maken
ville inte sätta sig över den.
– Vårt barn mådde redan som liten dåligt över att vistas i den miljö som
råder på en förskola.
Och när skolplikten knackade på dörren kände föräldrarna både oro och
hopplöshet. Hur skulle det gå? Skulle deras barn få rätt hjälp?
Johanna berättar att det blev tufft,
även om det initialt blev bättre än vad de väntat sig. Hon förklarar det som
att de slitits mellan hopp och förtvivlan – och mellan lagar och barnets mående.
– Det tär på en förälder att behöva åsidosätta sitt barns behov eftersom vi
tidigt får lära oss att lyssna in dem.
Det skulle dröja ett helt läsår innan barnet
fick göra en utredning, som till slut visade att föräldrarna hade haft rätt.
Deras barn hade två npf-diagnoser, autism och add.
”Jag oroar mig för att mitt barn ska fastna i en längre frånvaro från skolan”
Johanna beskriver barnets skolgång som en
ranglig bergochdalbana där hon och pappan snällt fått sitta bredvid och åka
med.
– Resan har stundtals varit riktigt skakig och det är ofta med nöd och näppe
vi kommit iväg på morgonen. Men det har funnits korta episoder av flyt, när har
vi åkt bredvid och njutit av vinden i håret och hoppats att resan skulle förbli
så ljuv.
Men lika snabbt har det dykt upp
utmaningar och då har det känts som att bergodalbanan stått helt still och att
de har fastnat upp och ned, förklarar Johanna.
– Det är verkligen en känsla av att vara fast, låst och bekymrad över
framtiden.
Johanna menar att skolgången inte är en
plats för alla. Hon ger ett exempel:
– Vuxna människor bestämmer själva hur de vill leva sina liv, de hittar en
arbetsform som passar individens behov och förutsättningar. En vuxen blir
sjukskriven vid utmattning. En vuxen väljer i regel själv när hen behöver gå på
toaletten, ta en paus eller fylla på med energi, säger hon och fortsätter:
– För barn ser verkligheten ut på ett helt annat sätt. Barn förväntas leva
upp till en rad olika förväntningar som inte är naturliga för alla barn,
speciellt inte för barn med adhd och/eller autism.
Även om Johanna är orolig över den nya
terminen så känner hon en gnutta hopp och ett lugn i att hon alltid kommer stå
bakom sitt barn och prioritera hens psykiska hälsa.
– Ibland behöver jag ställa mig själv frågan: Vad är
egentligen viktigast, att vi kommer iväg till skolan idag, eller att mitt barn
mår bra? Då känns svaret alltid självklart!
Finns det något som oroar dig inför ditt
barns skolgång?
– Jag oroar mig för
att mitt barn ska fastna i en längre frånvaro från skolan, hittills handlar det
om några dagar här och var. Jag tänker också mycket på framtiden, hur hen ska
klara av kraven som ökar och dagar som blir allt längre?
– Jag oroar mig över hur jag ska orka och vad som skulle hända om jag inte
längre gjorde det.
Hur skulle du säga att det är att vara
förälder till ett skolbarn som har en npf- diagnos?
– Det är tufft! Det innebär en otroligt hög grad av stress och en oro som
aldrig riktigt sover. Jag känner mig maktlös då jag har en otroligt liten
möjlighet att påverka och fängslad i den mån att jag inte känner att jag kan
leva mitt liv fullt ut.