Tilma Nilsson, 17, berättar om livet som ung mamma

När Tilma var 16 år levde hon ett liv likt vilken tonåring som helst. Hon gick i nian, hängde med sina kompisar och såg fram emot att gå ut högstadiet.

En kväll valde Tilma och hennes tjejkompisar att spela ”pregnancy roluette”, som gick ut på att alla i sällskap tog ett graviditetstest, la dem i ett glas och blandade ihop dem. Meningen var att de inte skulle veta vilket test som tillhörde vem.

Alla var säkra att testerna skulle visa negativt, därför var det ingen stor grej. Men för Tilma kom kvällen att bli den största och mest minnesvärda tjejkvällen i hennes liv.

– Ett test visade positivt och det var mitt, berättar hon.

Tilma Nilsson gravid som 16-åring

Tilma beskriver sig som en energisk och påhittig tjej som ser det mesta i livet positivt. Men kvällen när det visade sig att hon var gravid hamnade hon i en slags chock. Tilma hade inte pratat om barn, hon ville gå klart högstadiet och plugga vidare.

Hur kändes det när du fick veta att du väntade barn?

– Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag kände, men jag minns att jag tyckte det var jobbigt. Jag var bara 16 år och trivdes med det liv jag levde. Jag hade inte ens tänkt en tanke på att skaffa barn, ännu mindre bli en ung mamma.

Att som 16-åring få reda på att man väntar barn kan vara svårt i sig, men att veta hur man ska dela med sig av nyheten kan upplevas som ännu svårare.

Vännern som var med när Tilmas test visade positivt var de första som fick veta. Sedan valde hon att prata med sin mamma.

– Min mamma fick nog lite panik, tror jag. Hon hade nog inte trott att hon skulle bli mormor så tidigt i livet.

Från att ha haft dagar med skola och kompisar skulle nu återkommande besök till barnmorskan bli en del av Tilmas vardag. Hon berättar att graviditeten var snäll med henne och hon kunde leva på som vanligt. Tilma kände knappt av några gravidkrämpor, men hon berättar att det var en sak som dagligen påminde henne om att ett litet liv växte inom henne.

– Min bebis älskade att sparka på ett och samma ställe. Varje dag buffade han på, så pass att jag blev öm, säger hon med ett leende.

”Jag fick ofta höra att jag för ung”

Tiden gick och Tilmas magen växte. I takt med att den började synas fick hon tråkigt nog ta emot både blickar och kommentarer från andra som ville säga sin åsikt om att hon valde att bli mamma.

– Jag fick ofta höra att jag för ung, att det var för tidigt för mig att skaffa barn. Det var även många som ifrågasatte om jag hade råd att försörja en bebis, säger hon och fortsätter:

– Men jag fick också väldigt många fina och stöttande kommentarer av så väl vänner som främlingar. Jag bestämde mig ganska tidigt för att lyssna på dem istället.

När det började närma sig förlossningen kände Tilma sig nervös. Hon hade förberett sig så gott hon kunde, men kände ändå en oro över det som skulle komma.

En natt, när Tilma var i graviditetsvecka 36+0 började hon förstå att något var gång.

– Mitt i natten vaknade jag av någon slags smärta i magen. Den påminde om mensvärk. Jag lyckades somna om, men när jag väcktes av den för tredje gången började jag gråta för det gjorde så ont.

Tilma ringde sin mamma för att få råd.

– Jag berättade för mamma att jag hade jätteont i magen och att jag blödde. Hon bad mig ringa förlossningen direkt, vilket jag gjorde. Sköterskan som svarade bad mig komma in.

Tilma och hennes mamma åkte till förlossningen och väl på plats fick hon vänta några timmar innan det var dags för en undersökning. Barnmorskan kunde konstatera att Tilma hade öppnat sig tre centimeter.

– Det var då jag förstod att jag inte skulle åka hem utan min bebis. Jag tänkte ”Nu kommer han! Jag ska bli mamma!”, berättar Tilma känslosamt.

Förlossningen gick snabbt och Tilma berättar att hon, med sin mamma som stöd, födde utan bedövning.

Hur kommer det sig?

– Jag hade planerat att jag skulle ta epidural, men när jag väl hade bestämt sig tog det många timmar innan narkosläkaren kom. Då var det för sent för jag kände att min son ville ut, vilket stämde. Inom ett par timmar kom han, fullt frisk och prematur.

Blev förlossningen som du hade tänkt dig?

– Jag trodde att den skulle vara värre eftersom jag tagit del av så många skräckhistorier. Men jag är nöjd och tacksam över att det gick så bra. Jag har blivit mer ödmjuk över att man inte kan veta eller kontrollera det som sker.

”Jag trodde det skulle vara värre att ha en bebis”

I dag har Tilma varit mamma i tre månader och hon börjar sakta men säkert anpassa sig till livet som mamma.

Eftersom Tilma bestämde sig för att vara föräldraledig på hundra procent valde hon att tacka nej till sin gymnasieplats. Hon hade nämligen valt en rätt krävande linje som hon visste skulle ta mycket av hennes tid. Tilma menar att hon i framtiden kommer hinna plugga, hon vill inte stressa nu under bebistiden.

Istället ser hon till att njuta av livet som mamma, och ta dagarna som de kommer tillsammans med sin son.

Om du skulle kort berätta, hur ser era dagar ut?

– Vi lägger oss ofta samtidigt, oftast blir det rätt sent på kvällen. Vid fyra på morgonen brukar han vilja ha mat, men somnar snabbt om. Fem timmar senare vaknar han och är klarvaken. Jag matar honom igen, vi myser lite framför morgontv innan vi gör oss klara för en promenerad.

Tilma säger att hon landat i mammalivet och känner sig trygg i att vara med sitt barn.

Är småbarnslivet som du tänkte dig?

– Jag trodde det skulle vara värre att ha en bebis. Jag hade sett framför mig att det skulle vara missnöje och gråt, men det visade sig att jag fick världens lugnaste son. Ja, det är många gånger jag blivit så förvånad över att livet som mamma kan kännas så enkelt, avslutar Tilma.

Foto: Privat