En del av

Vanja Wikströms man är ME-sjuk: "En födelsedag är ännu ett förlorat år"

16 sep, 2022 
Emilie Josephson Dalhamn
Vanja Wikström och Niklas
En dag som skulle vara kantad av glädje och framtidstro har blivit en av årets sorgligaste. Bloggaren och entreprenören Vanja Wikström skriver gripande om Niklas födelsedag och om ytterligare ett år utan minnen.
Annons
Att vara mamma med en CP-diagnos: Möt tvåbarnsmamman JennyBrand logo
Att vara mamma med en CP-diagnos: Möt tvåbarnsmamman Jenny

Häromdagen firade entreprenören Vanja Wikström, bloggare på Motherhood, sambon Niklas födelsedag. Firade kanske är fel ord i sammanhanget. Sedan Niklas fick ME har födelsedagar kommit med en bitter eftersmak.

I ett starkt blogginlägg skriver Vanja om hur födelsedagar blivit en smärtsam påminnelse om hur snabbt livet går och hur lite som händer från år till år, när man som Niklas är sängliggande större delen av tiden.

Vanja Wikström och Niklas
I dagarna fyllde Niklas 42, vilket väckte många tunga känslor hos Vanja Wikström.

– Födelsedagarna för oss som har ME i vår närhet ganska sorgliga faktiskt. De blir en bökig påminnelse om att livet far förbi, medan Niklas (och vi andra i familjen också såklart) kämpar för att få tillbaka livet.

Annons

"Mest legat i en säng, i ett rum..."

– Varje år när Niklas fyller år pratar vi om det fasansfullt pissiga i att han knappt har skapat några nya minnen alls sedan förra födelsedagen. Han har mest legat i en säng, i ett rum, skriver hon på bloggen.

Det är nu omkring åtta år sedan Niklas insjuknade i den än så länge obotliga sjukdomen ME, med symtom som extrem trötthet, sömnproblem, muskelvärk och stresskänslighet. Men diagnosen fick han först 2020, efter många turer med läkarbesök, olika behandlingar och utredningar. ME kan nämligen lätt förväxlas med utmattningsdepression då en del av symptomen är lika.

En gigantisk krasch

Typiskt för sjukdomen är att den inte går att förutse. Den ena dagen kan symtomen vara milda, för att nästa dag vara tillbaka på ruta ett. Något som Vanja och Niklas bittert fick erfara i somras.

– I våras kändes det ju som att Niklas mådde bättre. Han kunde jobba (vi pratar om långtifrån någon slags heltid här, men han kunde åtminstone engagera sig och för en stund slippa att bli reducerad till den som ligger i sängen, i rummet), och det fanns hopp om livet. Sen blev hela sommaren en gigantisk krasch tyvärr, så förmodligen kanske det var rent adrenalin han gick på i våras. Adrenalin som kom sig av att äntligen få känna att man bidrar igen, att man tillför något med sin kompetens, att man bygger något. Att man som en mänska som ÄLSKAR ATT JOBBA får JOBBA IGEN.

Vanja fortsätter.

— Men sen några månader tillbaka är han tillbaka i sängen, i rummet. Och firar ännu en födelsedag, där det senaste året svischat förbi.

Här har Vanja har skrivit fler blogginlägg om Niklas sjukdomsförlopp och deras gemensamma kamp mot ME.

Annons