Hur hjälper och pratar jag med mitt barn om psykisk ohälsa?

Livet och måendet måendet går upp och ner. Men om det dåliga mående håller i sig under en längre tid, kommer väldigt ofta, eller påverkar flera områden i livet, då kan det handla om psykisk ohälsa.

- Det kan handla om att barnet slutar göra aktiviteter som hen gillar eller slutar umgås med kompisar. Ofta kan det räcka med föräldrarnas stöd i dessa lägen, att prata om saker hemma eller med skolan om problemen finns där. I vissa fall behöver man även professionell hjälp, säger Kristina Ahlman som här delar sina tio bästa tips för hur du kan hjälpa och prata med ditt barn om psykisk ohälsa:

Psykologen berättar – så pratar du med ditt barn om psykisk ohälsa

1. Observera barnet och ställ frågor

- Det är viktigt att föräldrar och barn har en bra kommunikation och pratar med varandra. Som förälder kan man tänka på att ställa öppna frågor, alltså frågor som börjar med när, vad, vem, hur och var, till barnet och inte bara ”ja och nej” frågor. Exempelvis kan man fråga ”vad hände i skolan idag?” i stället för ”hade du det bra i skolan idag?”, då berättar barnet förhoppningsvis mer för föräldern än om de bara kan svara ”ja”. Om barnet eller ungdomen blir arg eller irriterad av frågorna kan det bero på flera saker. Det kan vara jobbigt att någon ser att man inte mår bra och man kan känna skuld eller skam för sina känslor och situationen. En annan anledning kan vara att man inte tror att ens föräldrar ska förstå och därför inte vill berätta. Fundera på vad anledningen kan vara och även på hur ni tidigare hanterat svåra känslor eller förluster i familjen? Även om barnet eller ungdomen blir irriterad är det viktigt att du fortsätter visa att du bryr dig, finns där och vill hjälpa.

2. Spendera tid tillsammans

- Positiv tid mellan barn och förälder är bra för att förbättra relationen och bygga förtroende. En kort stunds full uppmärksamhet om dagen gör stor skillnad och är faktiskt bättre än halv uppmärksamhet med massa andra saker samtidigt en längre tid. Exempelvis kan ni bygga lego tio minuter, mysa i soffan eller dricka en kopp te tillsammans. Om barnet vill vara ensam kan man låta barnet vara det en stund och senare planera in tid tillsammans. Om barnet mår dåligt är det bra att spendera mer tid tillsammans än vad ni brukar.

3. Anpassa språket

- Att prata om psykisk ohälsa eller nedstämdhet kan vara för diffust för barnet, därför är det bra att göra språket mer konkret. Språket måste givetvis anpassas för barnets ålder och för mellanstora barn kan smileys fungera bra för att förklara hur känslorna känns. Då kan barnet välja mellan fem till tio smileys och peka på dem för att berätta hur hen mår. För yngre barn kan man använda gosedjur för att komma åt vad som bekymrar barnet och fråga barnet vad han eller hon tror att ”nallen känner och behöver när den känner sig ledsen, arg eller utanför?”. Det är ett sätt att göra känslor, tankar och behov externa från barnet och det kan vara lättare för barn att svara på än när det gäller honom eller henne själv. Men fråga först barnet och se om barnet kan svara på vad som exempelvis gjorde hen ledsen eller arg i situationen.

4. Normalisera psykisk ohälsa

- Berätta för barnet att det är normalt att må dåligt ibland, att alla har jobbiga perioder då och då och att det inte är något att skämmas för. Normalisera stöd och uppmuntra barnet eller ungdomen att ta emot stöd från föräldrar, lärare, sjukvården eller andra vuxna.

5. Förminska aldrig barnets känslor

Det är viktigt att aldrig säga till barnet att ”det är inget att bry sig om”, ”var inte så känslig” eller ”jaja, nu tänker vi på något annat” om barnet berättar hur hen mår. Lyssna på barnet och visa att du förstår och accepterar känslorna. Detta är extra viktigt om barnet säger att hen har tankar på att livet inte känns värt att leva eller att livet känns meningslöst, då måste man kontakta vården och ringat till BUP.

6. Film eller böcker

- Ni kan tillsammans med barnet eller ungdomen läsa böcker eller titta på filmer eller serier om psykisk ohälsa och sedan tillsammans prata om filmen eller boken. Jag kan varmt rekommendera böckerna ”Tillsammans, utanför” av Camilla Gunnarsson och ”Rädd, räddare, ångest” av Åsa Hanell, Kerstin Hellström och Lisa Liberman.

7. Bekräfta att du ser barnet

- Säg att du ser att barnet inte verkar må som vanligt och att du gärna vill lyssna och finnas där för barnet eller ungdomen. Fråga och erbjud tid tillsammans, bekräfta att du ser att barnet inte verkar ha samma energi eller verkar dra sig undan från kompisar. Genom att visa barnet att ni ser vad som händer är chansen större att hen öppnar upp och berättar hur han eller hon mår.

8. Släpp aldrig barnet

- Även om barnet eller ungdomen distanserar sig och blir irriterad över er närvaro och era frågor är det viktigt att ni aldrig släpper kontakten. Om ni är mycket oroliga och inte når fram till ungdomen eller barnet kan ni boka en samtalstid via exempelvis vårdcentralen. Informera alltid barnet eller ungdomen om att du kommer kontakta vårdcentralen eller BUP för att få hjälp och stöd.

9. Låt syskon veta vad som händer

- Hemligheter inom en familj är inte bra och syskon måste få veta vad som pågår. Använd ett konkret språk och förklara lagom mycket beroende på syskonets ålder. Ni kan säga att ”Kalle känner sig ledsen och orolig, vi ska ta reda på vad som kan göra att Kalle mår bättre och vi är flera vuxna som hjälper till. Vi ska också vara noga med att ta hand om och dig så du också ska må bra” (då syskon ibland kan känna sig mindre sedda och omhändertagna om någon annan av barnen mår dåligt och behöver stöd).

10. Återhämtning till dig själv

- Föräldrar som mår bra är ofta bra stöd för sina barn och det är viktigt att du som förälder också får återhämtning. Planera in tid för pauser och återhämtning en liten stund varje dag, du kan även inkludera barnet i ”lugn tid” innan middag efter förskola eller skola. Fundera över om du kan prioritera bort något, om du upplever att du har för mycket att göra i vardagen eller våga be om hjälp om du tenderar att göra det mesta själv.