Har ni olika syn på uppfostran? Här är bästa sättet att hantera det

Ditt barn ber om glass en vanlig tisdag och ni som föräldrar har helt olika svar på frågan.

En av er tycker att friskola är en bra idé och den andra känner mer för kommunala alternativ.

Hos dig ska barnen gå ut på helgen, hos den andra föräldern kan de bara slappa. Eller tvärtom!

Känner du igen dig?

Olika uppfattning om uppfostran hos er som föräldrar kan vara en utmaning – som dessutom bara blir större ju äldre barnet blir. Hur gör man egentligen när man har olika syn på hur man ska uppfostra gemensamma barn, och hur påverkar det barnen att deras föräldrar inte är konsekventa?

Forskaren och barnpsykologen Malin Bergström säger till Dagens Nyheter att bilden av en "enad front" mot barnen är något man faktiskt ska försöka glömma.

– Det är ett feltänk som man bara ska släppa. Det underskattar barns förmåga att läsa av människor.

– Det är viktigt att som förälder inte visa upp en falsk fasad, hur pedagogisk den än framstår. Man behöver vara autentisk, visa vem man är. Barn behöver möta riktiga personer, med sina fel och brister, säger hon till tidningen.

Samarbete och "enad front" är olika saker

Att däremot försöka samarbeta om ni tycker olika är nyckeln enligt Malin Bergström. Hon har bland annat varit med i det forskarteam vid institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet som gjorde en studie på hur olika föräldraskap påverkar barns mående.

I studien från 2021 kom forskarna alltså fram till att samarbete i föräldraskapet var viktigt för hur barnen mår – ett äkta och autentiskt samtal mellan föräldrarna som leder till det som inom forskningsfältet kallas för bra "coparenting".

Man kan sammanfatta begreppet "coparenting" i några punkter:

I studien tittade man på data för mer än 12 000 treåringar i Stockholms län.

Den första intressanta slutsatsen var att barnen som bodde växelvis lika mycket hos sina föräldrar, mådde lika bra som barn som bodde på heltid hos samboende föräldrar. De barn som bodde växelvis mådde också bättre än de som bara, eller nästan bara, bodde hos en förälder.

Men sen kommer det kanske ännu mer intressanta resultatet: skillnaderna i barnens mående försvann om man la till ett lager av "bra coparenting" hos föräldrarna.

– Det var alltså föräldrarnas förmåga att samarbeta som hade störst betydelse för hur barnen mådde – de barn vars föräldrar fick höga värden på coparenting mådde bäst, oavsett hur de bodde, förklarar Malin Bergström i intervjun med Dagens Nyheter.

Våga diskutera barnuppfostran utan skuld på barnet

Malin Bergstöm får medhåll av andra barnpsykologer och samtalsterapeuter i sin slutsats: Att som föräldrar våga visa för barnen att man har en diskussion – men förhoppningsvis nå fram till en kompromiss – är bra. Alltså ingen enad front som känns falsk för en av er, utan en kompromiss där ni kunnat förhandla och båda känner sig nöjda med uppfostranslinjen. Där ni diskuterat er fram, försökt se poänger och lyssnat in den andra föräldern.

Och går det verkligen inte att komma överens – då är får ni bli överens om att ni tycker olika, och visa för barnet att det ni respekterar varandras olika linjer. Det blir helt enkelt olika beroende på vem som bestämmer just nu, eller var barnet bor den här veckan.

Det man däremot helst ska undvika, menar både Malin Bergström och flera andra experter på området, är att ständigt visa sitt missnöje över hur den andra förälder i så fall gör. Inte heller är det bra för barnet att ni bråkar om uppfostran framför barnet på ett sätt som får barnet att känna att det har orsakat konflikten. Ett sådant beteende kan i förlängningen leda till att ditt barn känner sig fylld av skuld, vänder känslor inåt, blir nere eller får sämre självförtroende.

Så för att sammanfatta: Om du och din medförälder tycker olika är en levande och respektfull diskussion – där barnet förstår att hen inte gjort något fel – bäst för alla.

Källor: BMJ Journals, Dagens Nyheter, Mama, Aftonbladet

Foto: TT