Så pratar du med ditt högkänsliga barn

Det är normalt att barn har svårt att hantera känslor i perioder och som förälder kan man stötta och underlätta för sitt barn på flera sätt, menar Anna Rosengren, legitimerad psykolog och till vardags hjälper barn, ungdomar och familjer via Familjepsykologerna. Här delar hon sina bästa råd för hur du som förälder kan hjälpa ditt barn som har svårt att reglera känslor:

Psykologen guidar – så stöttar du ditt barn i att hantera känslor

Acceptans och bekräftelse är viktiga ledord när det kommer till att bemöta sina barns känsloyttringar. Här är sju ovärdeliga tips för dig som har barn där känslorna ofta är "all over the place".

1. Acceptera barnets personlighet

– Det är viktigt att inte få barnet att skämmas över vem hen är. Om barnet till exempel skäms över att hen blir ledsen kommer barnet kanske inte våga söka stöd och börja dölja känslor och hur hen har det. Därför är det viktigt att du som förälder visar för barnet att det är helt okej att det är svårt att hantera känslor ibland och att det inte är något konstigt eller fel. Om en vuxen säger ”sluta nu, varför blir du så arg” kan barnet börja skämmas och då blir de negativa känslorna starkare. Kanske kan du själv berätta om situationer när du hade svårt att hantera känslor och hur det var för dig?

2. Bekräfta barnets känslor

– Att föräldern sätter ord på känslor lugnar barnet i stunden och dessutom lär sig barnet att det är okej att ha alla typer av känslor. Genom att bekräfta barnets känslor kan föräldern påverka barnets utveckling åt ett positivt håll. Om barnet exempelvis får ett utbrott för att hen inte får ta en glass kan föräldern visa barnet att hen förstår barnets känslor och bekräfta dem genom att säga ”jag förstår att du vill ha glass och ser att du blir ledsen, men det är inte lördag idag och du kan inte få det just nu”. Då känner barnet sig förstådd och lyssnad på, även fast barnet inte får som hen vill just då.

Om barnet är äldre kan man istället fråga barnet hur hen mår för att undvika att klistra på känslor på barnet. Exempelvis kan man lugnt fråga ”det verkar som att du blir arg nu, stämmer det?”. Då visar föräldern att barnets känslor inte är fel eller dåliga. Om föräldern visar att känslorna är ofarliga får barnet lättare att stå ut med och acceptera även svårhanterliga känslor.

3. Prata med barnet när hen är lugn

– Det är vanligt att föräldrar försöker prata med sina barn och lösa situationen mitt i det jobbiga läget när barnet är upprörd och skriker, det är nästan aldrig bra. Då blir barnet bara mer stressat och situationen blir ofta värre. Prata istället med barnet när allt lugnat ner sig och säg något i stil med att ”jag märkte att det blev jobbigt för dig, hur ska vi göra nästa gång?”. Från ungefär sexårsåldern kan föräldern fråga barnet om hur hen själv vill ha det och göra nästa gång det blir jobbigt, för mindre barn får föräldern själv komma med förslag.

4. Var ett team

– Visa barnet att du och barnet är ett team som tillsammans ska hjälpas åt när det blir jobbiga stunder. Det är viktigt att ni hjälps åt tillsammans även när utbrotten blir obegripliga ur en vuxens ögon eller när du tycker att barnet gråter för småsaker, annars blir barnet mer stressat, arg och situationen blir värre, både för dig och för barnet.

5. Prata om utbrotten som något utanför barnet

– Barn som i affekt gör saker som inte blir bra kan behöva hjälp att ändra sitt beteende. De kan handla om barn som slåss eller förstör saker när de blir arga eller upprörda. Ett sätt att hjälpa barnet kan vara att göra ilskan extern. Genom att ge de jobbiga och arga känslorna namn hjälper man barnet att se känslorna som något separat. Det är inte barnet som är ett argt barn, det är känslorna som är arga och det är något som barnet och föräldrarna tillsammans kan hjälpas åt att jobba emot. Det brukar avlasta barnet från att skämmas och känna skuld. Då kan barnet berätta att nu kommer ”ilskemonstret” och nu ska jag stå emot. Det blir lättare för barnet att känna att hen inte måste göra som känslorna säger och kan på så sätt öva på att kontrollera sig, med stöd och hjälp av föräldrarna.

6. Positiv barnstyrd tid tillsammans

– Att förälder och barn umgås tillsammans en liten stund varje dag där barnet får bestämma vad ni ska göra och där föräldern har hundra procent fokus på barnet (utan mobiltelefon eller annan teknik), har stor positiv effekt för relationen och barnets utveckling. Det skapar möjlighet för barnet att våga prata om saker som är jobbiga både i stunden och senare. Tid och uppmärksamhet till varje barn behövs genom hela livet, det räcker inte med att spendera tid tills barnet är i en viss ålder. Det kan vara svårt att hinna med i vardagen, men det är viktigt. För de små barnen räcker det med ungefär en kvart om dagen av denna speciellt fokuserade tid och för äldre barn kan man säga att ”på lördag ska vi åka och bada tillsammans bara du och jag”. I de bästa av världar får varje barn ensamtid med varje förälder regelbundet, men är man ensamstående med tre barn är det förstås inte möjligt. Man får utgå från sin egen situation och se till att man pratar med sina barn och inte missar någon, det viktigaste är att alla känner sig uppmärksammade och får tid.

7. Var lugn själv

– När barn visar starka känslor kan det väcka obehag eller starka känslor hos föräldern som då kanske säger till skarpt så att barnet blir tyst. Man kan tro att situationen är löst, men det är inte bra eftersom det signalerar till barnet att hens känslor är fel och inte får finnas. Det är bättre att vänta ut situationen än att argt säga något i stil med ”lägg av nu, du ska alltid krångla och nu orkar jag inte med dig”. Vet man inte vad man ska säga räcker det långt med att säga ”älskling, det kommer lösa sig”.

8. Var en förebild och säg förlåt

– Det är inte lätt att som förälder alltid göra rätt och ibland blir det fel. Då är det viktigt att vara en förebild och säga förlåt. När man lugnar ner sig kan man säga att ”när jag sa att du aldrig kan göra detta var det fel, det är inte sant och mamma är ledsen. Förlåt!”.

9. Är det något annat som påverkar barnet?

– Även fast det är helt normalt att barn i perioder har svårare att hantera känslor kan det vara bra att fundera över om det är något annat som påverkar barnet om svårigheterna håller i sig över en lång period. Svårigheter med känsloreglering kan exempelvis höra ihop med ADHD eller autism, magproblem eller att hem- eller skolmiljön stressar barnet. Om det är hemmiljön betyder det inte på något sätt att man är en dålig förälder, men kanske gör man något hemma som inte fungerar för just det här barnet. Om man är orolig kan ni lyfta frågan med BVC eller en barnpsykolog.

Foto: TT
Källor: Psykologen Anna Rosengren och hspforeningen.se