Förälder till barn med adhd? Så hjälper du dem ut i vuxenlivet

mamma kramar sin son

Även om många idag lever med en högfungerande adhd, finns det en ganska stor grupp barn som på grund av sin adhd eller autism fastnat på tröskeln till vuxenlivet, säger Katarina A Sörngård.

Katarina är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och specialist i neuropsykologi och har lång erfarenhet av att behandla personer med autism och adhd samt att guida föräldrar och närstående. I höst är hon aktuell med en ny bok som väder sig till föräldrarna till dessa barn; Föräldraguiden vid autism och adhd – Så vägleder du ditt barn från ung till vuxen.

Video: Det här är npf-diagnoser

Det här är NPF-diagnoser
2:47

Efter reklamen: Det här är NPF-diagnoser

(2:47)

Slå på ljud

Bästa föräldrastilen för barn med adhd och autism

Vad är det viktigaste jag som förälder ska tänka på för att hjälpa mitt barn med autism eller adhd ut i vuxenlivet?

Att arbeta aktivt med sitt föräldraskap under hela barnets uppväxt är a och o. Om man inte har lyckats överföra sina värderingar till barnet innan puberteten så blir det oändligt mycket svårare efter puberteten, menar Katarina A Sörngård.

För barn med adhd är den auktoritativa föräldrastilen allra bäst, säger Katarina.

– Men det menas föräldrar som är grundade i sina värderingar och uttrycker och står för dem inför sina barn. Samtidigt är de också anpassningsbara, bjuder in till samtal, lyssnar på vad barnet vill och kompromissar – man följer barnet så att säga. Den balansen är mest gynnsam för alla barn, men när man har barn med funktionsnedsättning är det extra viktigt, eftersom gränssättandet är extra komplicerat. Man behöver hitta en medelväg och anpassa sig efter barnets personlighet och behov utan att göra avkall på sin föräldraroll. Om barnet inte känner sig respekterat så slår det bakut, förklarar hon.

Behöver mer stöttning än andra i samma ålder

När barnen sedan växer upp förändras ofta dynamiken i relationen, men för föräldrar till barn med adhd och autism fortsätter ofta föräldraskapet på liknande sätt som tidigare. De här barnen behöver mer guidning eftersom de ofta är mer omogna än andra i samma ålder.

– Man kan behöva stöd med strukturen i vardagen, ibland kan det vara hjälpsamt med checklistor för vardagsbeteende så att man blir mer självständig och växer och känner att man klarar saker, menar Katarina.

Som förälder kan man också behöva följa med och stötta i vissa sammanhang. För att komma in på arbetsmarknaden behöver man exempelvis kunna prata för sig själv, ta massor med initiativ, förstå sammanhang och ansvarstagande, vilket kan vara svårt vid i synnerhet autism.

Vid adhd ser utmaningarna ofta lite annorlunda ut.

– Vid adhd kanske man är ute och reser och gör en massa saker, men man fastnar inte riktigt på en arbetsplats. Man klarar inte riktigt av ansvaret där, det här med att komma i tid, man glömmer saker, man missar och så vidare. Man förstår inte riktigt vad som krävs, helt enkelt.

Acceptera läget och se möjligheterna istället

Om jag känner en sorg för att mitt barns vuxenlivet kommer bli något annat än normen, hur kan man hantera den?

– Det skriver jag ganska mycket om i boken faktiskt. För många blir det en sorg när man har haft en förväntan om att livet ska bli på ett visst sätt, men så visar det sig att det inte kommer att bli så. Här är det viktigt att hitta fram till en acceptans: ”Jag älskar ju mitt barn ändå, och nu är det så här. Det kan bli ett väldigt bra liv ändå.”

– Om man inte kan acceptera de här svårigheterna kommer man antagligen ha väldigt svårt att hjälpa sitt barn framåt, för då kommer man förmodligen ställa för höga krav på barnet och hen kommer kännas sig oälskad, kritiserad och misslyckad. Kanske utvecklar hen en massa problembeteenden, för att man kräver orealistiska saker av sitt barn. Rikta in dig på vilka möjligheter det finns istället, avslutar Katarina.

Foto: TT

Mer läsning för dig
Veckans läsarfråga: Hur tidigt kan man veta om ens barn har en NPF-diagnos?
Veckans läsarfråga: Hur är det att ha ett syskon med NPF-diagnos?

Utvald läsning