En del av

Hantera puberteten hos barn – psykologens bästa tips till föräldrar

28 jan, 2021 
Lovisa Svedlund
mamma med dotter i puberteten dricker kaffe
Puberteten kan vara en kämpig period både för föräldrar och barn. Du ska se din unge bli mer självständig – och han eller hon ska klara av nya saker i livet.
Här är tre tips att tänka på när ditt barn börjar gå in i puberteten.
Annons
7 tecken på att du har en tonåring hemmaBrand logo
7 tecken på att du har en tonåring hemma

Det är individuellt när puberteten börjar hos barn. Men en generell ålder för flickor brukar man säga är i 10-11-årsåldern och för pojkar något senare.

Som förälder kan det dock vara bra att komma ihåg att det kan variera när den börjar mellan allt från 9 till 14 år.

Enligt forskning får barn som hamnar tidigt eller sent i puberteten en extra jobbig period. En förklaring är att det är jobbigt att sticka ut med att både vara först och sist i den här åldern.

– Har man haft de tuffare innan med känslor kan det också förstärkas ytterligare under puberteten. Sen är det en skillnad rent biologiskt. Att vissa kanske får en snabbare och mer dramatisk hormondusch än andra, säger psykologen Martin Forster till Nyhetsmorgon.

Annons

Hur ska jag hantera puberteten hos mitt barn?

Som förälder kan det kännas svårt att veta hur du ska prata med din tonåring, vad du ska säga och hur du ska göra om hen inte vill ha ett samtal om det som händer med kroppen och känslorna. För att göra er relation så bra som möjligt under den här tiden kommer Martin Forster med några tips:

1. Var beredd

Det är naturligt att ditt barn får en annan personlighet när puberteten börjar. Det är faktiskt nu han eller hon ska börja förbereda sig för att bli självständig och lämna sitt bo.

Det kan vara bra att komma ihåg som förälder, när det smäller i dörrar därhemma.

– Tänk att detta är normalt. Det ska vara såhär och det är bra för barnet att det händer. Att vara vresig och dra sig undan är en del av puberteten och kan översättas till att att det är ett sätt att bli mer självständig, säger Martin Forster till Nyhetsmorgon.

2. Prata öppet och enkelt

Ett annat bra tips är att försöka vara så naturlig du kan kring att detta händer ditt barn. För det är ju precis det – helt normalt! Om du jublar, eller tvärt om tassar på tå, kring att barnets kropp förändras eller att hen utvecklas, då visar du att det är någon konstigt som händer. Om du istället väljer att prata avkopplat om det du ser händer din ungdom när kroppen och sinnet börjar förändras hos honom eller henne, hjälper det också barnet till känslan att det är något helt naturligt.

tonåring som sotter vid datorn
Kom ihåg att det är helt naturligt att din tonåring är vresig och drar sig tillbaka, det är detsamma som att vara självständig!

Men hur pratar man med barnet från första början? Vi kan nog alla känna igen att man ibland snarare håller monolog än får igång ett samtal när det handlar om känsligare saker.

Annons

– Lyhördhet är viktigt. Skicka ut en "testballong" och säg till exempel att du märkt att byxorna börjat bli trånga, eller sin dotter börjar få bröst.

På det här lite försiktiga sättet kan du först se hur barnet reagerar, tipsar psykologen. Om barnet inte alls vill prata så kan även du backa och vänta. Det kan hända att barnet då närmar sig lite senare, och känner att hen vågar ta upp det ni pratade om.

3. Ta ett steg tillbaka när det är dags

Om ditt barn kommer in i puberteten tidigt ska du självklart fortsätta att behandla det som ett barn. En nioåring som börjar få bröst eller prata mörkt behöver fortfarande få gosa med sina föräldrar eller få hjälp att köpa kläder.

Sakta men säkert är det dock naturligt att du tar ett steg tillbaka och ger ditt barn mer självständighet när han eller hon är i pubertetsåldern – det är poängen med att de blir äldre.

Fundera också på vilka konflikter du som förälder behöver ta, och var du kan välja att släppa efter mer.

– Utseende är en klassisk konflikt. Om barnet börjar experimentera med kläder eller frisyrer eller så, där man kanske inte känner sig helt nöjd som förälder. Då gäller det att reflektera: är detta en strid jag behöver ta eller är detta något som mitt barn faktiskt kan få börja ta eget ansvar för? Jag kanske till och med kan uppmuntra det? Att "Det där var ju snyggt", får jag låtsas, haha.

Foto: TT

Annons