Krönika: Lex Tintin visar att vi måste fortsätta strida för barns rättigheter

Min dotter och jag sitter i bilen och jag tänker på Tintin, pojken som aldrig kom hem till sin mamma utan hittades död i sin pappas bostad i januari.

Idag, 9 februari 2023, skulle han ha fyllt 9 år.

Jag ser min dotter i backspegeln där hon sitter och väljer musik på min telefon. Det har blivit mörkt, men än lyser lampor och människor är, precis som vi, på väg någonstans. När vi åker genom mörkret slås låten ”En säng av rosor” med Darin på. Vi sitter tysta i bilen och lyssnar.

”Jag ska göra en säng av rosor. Jag ska tända varenda ljus. Jag ska spela den musiken som du alltid brukar sjunga. Jag ska göra en säng av rosor till dig.”

När jag hör texten sjungas tänker jag återigen på Tintin och tårarna rinner längs mina kinder. Han var ett barn i den åldern där det är skola och kompisar. En tid att upptäcka och utforska och hitta sin plats i världen. Så mycket att få uppleva. Han ska vara full av liv, men är nu död.

Jag hörde i en intervju att låten har spelats på begravningar och jag förstår varför. De vackra textraderna får mig att tänka på hur viktig den som gått bort varit i ens liv. Hur man vill ta hand om och ge det finaste man har. Den som varit på begravning och förlorat någon som stått en nära vet hur ont det gör när själen sörjer. Hur varenda cell i ens kropp vill få personen tillbaka. När en människa är död går inte det. Då finns inte längre någonting mer att göra. Det går inte att föreställa sig hur ont det måste göra för den mamma som nu förlorat sin pojke.

I samband med Tintins död har en debatt startats om umgängesrätten, barnets rätt att få sin röst hörd och vuxnas ansvar att skydda barn från att riskera att fara illa. Röster har höjts för alla de barn som just nu lever med stark oro och rädsla som en del i sin vardag. De är våra grannar, barnen i klassen, i fotbollslaget, de vi möter på lekplatsen.

För idag tvingas barn att träffa föräldrar som slagit och hotat eller skapat skräck i det hem som ska vara barnets trygga borg. Alla barn har rätt till sin förälder, men det betyder inte att föräldern har rätt till barnet. Barn är inte vuxnas ägodelar. De är egna individer med egna rättigheter. Vuxna måste lyssna på barnen.

Barn har enligt barnkonventionen, som numer är svensk lag, rätt till liv, överlevnad och utveckling. De har rätt att få göra sin röst hörd och vara delaktig i beslut som rör dem. De har rätt till lek, vila och en meningsfull fritid. De har rätt att ha vuxna omkring sig som tar ansvar för att alltid beakta barnets bästa i alla beslut som rör barnet. De har rätt till bästa möjliga hälsa. De har rätt att skyddas från våld.

I barnkonventionens andra artikel står det att alla barn har samma rättigheter och lika värde. I verkligheten ser det inte ut så. Vi är inte framme än. Faktum är att barn växer upp med olika förutsättningar och uppväxtvillkor där deras rättigheter övervakas och skyddas i olika utsträckning. Det påverkar hur de mår och om de tvingas leva med en person som skrämt, hotat och slagit. Det påverkar hur långa deras liv blir.

Det finns saker i livet vi inte kan styra över, men mycket kan vi påverka. Att barn har rättigheter innebär att vuxna har skyldigheter. Det är vår skyldighet att driva synen på barn och deras rättigheter framåt. Barnens röster måste bli hörda och de måste bli tagna på allvar. Vi är inte framme än, men vi ska envist ta oss vidare.

Min dotter och jag far genom mörkret. Jag torkar mina tårar, svänger upp på motorvägen och bestämmer mig för att fortsätta kämpa. Det finns fler barn att kämpa för. Och jag vet att det går.

Tintins mamma har godkänt att Motherhood publicerar bild på Tintin.