6-åringen kan varken cykla eller simma – bör vi göra fysisk utredning?

Fråga: Vi har ett problem! Vi vet att barn, särskilt idag, bör röra på sig och gör allt för att peppa vår 6 årige son till fysisk lek och aktivitet. Men när han inte kan lära sig cykla (vi har kämpat i tre år nu), simma, göra kullerbyttor eller vad det än är så bryter han ihop. Hans självkänsla är låg flera dagar och efter det vill han absolut inte prova igen. Hans jämnåriga kompisar både simmar, springer och cyklar ifrån honom nu - så vi är rädda att detta kan leda till utanförskap. När peppen och stöd inte tar honom framåt, vad kan fungera då? Bör vi göra någon fysisk utredning? Han är normallång och normalviktig för in ålder och har inga andra problem.

Fysioterapeuten Caroline Karlsson svarar: "Att cykla och simma är komplexa aktiviteter"

Tack för din fråga, du är inte ensam om att ha frågor om barn och rörelse. Alla barn utvecklas i olika takt och vi har också olika fallenhet för att utveckla olika delar av motoriken. Vissa barn har lättare för finmotoriska aktiviteter medan andra utvecklas fortare vad gäller grovmotoriken. Barnläkare och forskare menar att barnet först vid 5-6 års ålder är mogen för att cykla på en tvåhjuling, så att ert barn inte har lärt sig att cykla än är inte något som är avvikande ifrån den normala motoriska utvecklingen. Att cykla och simma är komplexa aktiviteter som inte bara ställer krav på motoriken utan som även ställer krav på exempelvis koncentrationen, uppmärksamhet på omgivningen med mera.

Fundera på orsaken – och ta ett steg tillbaka

Det ni kan fundera över är vad det är som gör det svårt för just ert barn. Kanske är det så att barnet inte är mogen för att utveckla denna förmåga än att det är motoriskt? Om det är motoriken som är svår så kan det hjälpa att använda balanscykel ett tag till, medan om det är koncentrationen och samspelet med omgivningen som gör det svårt, så kan ni exempelvis öva i mer avskalade miljöer där distraktionerna blir färre.

Eftersom det verkar skapa mycket frustration hos ert barn så kan det också vara bra att ta en paus ifrån aktiviteten och avstå helt en period tills barnet själv tar initiativ till att prova igen. Under tiden kan ni utöva det som barnet kan och behärskar för att bygga självförtroende, rörelseglädje och att känna att man lyckas. Barn lär sig genom att lyckas och de utvecklar motoriken även genom att utöva saker som de behärskar.

Vad gäller simningen så är det något som det kommer att övas på i framtiden i skolan och det är långt ifrån alla barn som kan simma när simundervisningen i skolan börjar, oftast i 2:a klass. Man ställer inte krav på att barnen ska vara simkunniga i skolan förrän i årskurs 6. Så fortsätta att bada och leka i vatten och fokusera på att ha kul. Så ska ni se att ert barn också kommer att behärska de aktiviteter utan frustration i framtiden när barnet är redo och mogen för det.

Vänligen,

Caroline, fysioterapeut hos Min Doktor

Psykologen Ida Holmberg svarar: "Det är inte farligt att misslyckas"

Jag hör att ni verkligen stöttar er son och vill hjälpa honom på alla sätt som det går i detta. Ni är hans viktigaste hejarklack, att han har er i ryggen är A och O. Om detta är normalt eller inte beror helt på hur mycket ni har tränat. Du skriver att ni har kämpat i tre år. Om ni har tränat på att cykla nästan dagligen i tre år, då är det rimligt att boka en tid hos läkare / fysioterapeut för en fysisk undersökning. Har ni tränat på att cykla några enstaka gånger under dessa tre år kan det vara mer förståeligt att han ännu inte kan. Ytterligare en faktor som är viktig att ta med är om han någon gång har blivit väldigt rädd. Det hör förstås till att ibland ramla och slå sig någon gång, även om en som förälder försöker förebygga det så gott det går. Om ett sådant tillfälle blivit väldigt skrämmande för honom kan det kännas ännu svårare att våga lita på cykeln. Då kan ni behöva gå ännu mer gradvis fram för att trygga honom.

Det bästa för inlärningen är att träna lite och ofta. Speciellt för barn som har ett kortare uppmärksamhetsspann än vuxna. Det lättaste är ofta om det går att bygga in träningen i vardagliga rutiner. Om ni bor så att ni kan cykla till och från skolan kan det vara ett sätt att få in den dagliga träningen. Det är också viktigt att lägga ribban på en rimlig nivå och hela tiden försöka avsluta med känslan av att ha lyckats. Som förälder ligger ofta utmaningen i att inte ställa för höga krav och att sluta innan barnet blir för trött så att ni kan avsluta med en positiv erfarenhet.

Rörelseglädje utan krav på prestation

Toppen att ni jobbar med att försöka hitta lekfulla sätt till inlärning. Att hitta rörelseglädje utan krav på prestation är viktigt för att kunna träna upp fysiska förmågor som balans och koordination. Involvera sådant som er son tycker är kul och som blir en outtalad belöning i slutet på träningen. Kanske en cykeltur till favoritlekparken eller glasskiosken? Lek, busa och ha roligt ihop när ni badar. Gör det som er son tycker är roligast och lär er saker som han inte är så intresserad av good-enough.

Det är okej att misslyckas

En annan viktig del är att lära sig att det är okej och till och med nödvändigt att misslyckas. Er son behöver förstå att det inte är farligt att misslyckas och att han inte behöver ge upp bara för att det inte går direkt. Prata om att alla som är duktiga på saker har tränat massor och misslyckats många gånger. Berätta om när ni har misslyckats och hur ni har hanterat det. Det går att träna upp sin uthållighet och det är en färdighet han kommer ha nytta av i många områden i livet. Att vara snäll och förlåtande mot sig själv vid misslyckanden är något som många vuxna också behöver träna på. Barn gör som vuxna gör så träna på hantera även era misslyckanden på ett kärleksfullt och förlåtande sätt så kommer er son att ta efter. Visa att ni vågar testa nytt, misslyckas men också försöka igen.

Lycka till!

Varma hälsningar,

Ida, psykolog hos Min Doktor