Ebba är själv tvilling – här är 5 saker hon tänker om att bli tvillingmamma

Uppvuxen i en stor familj med både tvillingsyster, lillasyster och storasyster vet Ebba Jakobsson van Stam definitivt vad det innebär att ha syskon omkring sig. Och i sitt jobb som barnmorksa vägleder hon ofta kvinnor som väntar tvillingar.

Om några månader är det Ebbas egen tur att bli tvillingmamma. Det här är vad hon tänker på just nu.

1. Beskedet

Att bli gravid med sitt första barn är ju såklart väldigt stort och för min del var det en känsla av pirr i hela kroppen, jag kände mig lycklig men fick också den där känslan av ”vad har vi gjort!”. Som barnmorska hade jag koll på att det är väldigt vanligt med ambivalenta känslor, vilket för mig var lugnande. Skönt att veta att detta också är något som kan ingå i en helt normal graviditet, tänker jag nu.

Och det var ju inte bara ett barn – utan två! Så jag tänker också på hur det i många böcker beskrivs hur den blivande mamman ofta tänker på allt negativt kring att vänta fler än ett barn, medan pappan/partnern ofta reagerar mer positivt. Men för min del var det mestadels glädje! Klart jag tänkte på att ”jag aldrig mer kommer få sova” eller ”detta är en riskgraviditet”. Men det var också en stor dos av lättnad som kom. Dels blev det en förklaring till varför jag mådde som jag gjorde (illa!). Det kändes liksom mer meningsfullt när jag skulle få dubbelt upp för besväret, men självklart gick även tankarna till min egna tvillingsyster.

Något jag oroat mig för med att bli förälder, är vad som händer ifall ens barn inte skulle få några vänner? Jag har ju för egen del alltid haft med en bästa vän och det som andra upplevt jobbigt vid till exempel skolstart (”ska jag få några vänner?” och så vidare) har för vår del mest varit spännande eftersom vi alltid haft varandra. För mig innebär tvillingskapet en otrolig trygghet, och att få kunna ge det till mina barn känns så fint.

Här har jag också mina föräldrar att tacka för mycket tänker jag – hur de alltid sett positivt på att få fler än ett barn samtidigt. Och hur mina föräldrar orkade få tvillingar när de redan hade en 22 månaders gammal storsyster till oss är något jag beundrar dem för! Men det gör också att ”bara få tvillingar” känns relativt lätt i jämförelse. Att vi dessutom fyra år senare fick ytterligare en lillasyster (att de vågade skaffa fler!) och säger att de inte hade haft något emot om även det varit tvillingar, gör att jag känner förhoppningar inför att detta kommer bli bra.

2. Illamåendet

Vid en tvillinggraviditet är ju nivåerna av graviditetshormoner högre än vid ”bara” ett barn, vilket kan leda till ett större graviditetsillamående. För många kan detta vara ett första tecken på att det är mer än ett barn i magen –och för min del kom graviditetsillamåendet precis så. Som ett brev på posten! Från att ena dagen må bra till att nästa ligga helt däckad på soffan. Trots allt jag läst om ”vanligt” graviditetsillamående och hyperemesis (extremt graviditetsillamående) var det överväldigande hur kan man må så här illa och vara så här trött. Det var som en riktigt lång bakfylla som inte ville ge med sig.

För min del blev det successivt bättre från veckan 15 och såhär i efterhand kan jag ändå känna att det finns en nytta i att redan tidig graviditeten börja ställa in sig på de förändringar som sker i kroppen. Men jag tror kanske att lite för många gravida också förväntar sig att kunna leva på som vanligt, att det är först när barnet kommer som livet kommer förändras.

En annan grej om illamåendet är att jag absolut inte önskar att någon får detta! Men som barnmorska blev det ändå lite nyttigt för mig att uppleva. Jag har definitivt fått en ännu större respekt för de kvinnor som säger att de är illamående och framförallt för dem som lider av hyperemesis under hela graviditeten.

3. Att berätta

En till sak jag tänkt på är att många funderar på när man ska berätta för andra. För vår del gjorde vi nog lite omvänt: jag berättade redan på jobbet runt vecka 6, i samband med att jag började må illa. Kanske är det något man gör när ens kollegor också är så väl insatta i allt som graviditet och förlossning innebär.

Att jag berättat blev faktiskt direkt guld värt, för jag fick ett fantastiskt stöd av mina kollegor. Att de vet varför man 05 på morgonen måste få trycka i sig frukost eller bara få möjligheten att vila mitt i natten utan att behöva komma med andra ursäkter var så skönt.

Våra familjer och vänner fick dock vänta till vecka 12 – lagom till jul. Och att vi då hunnit med ett första ultraljud och kunde berätta att vi väntade dubbelt upp var ju såklart lite extra speciellt.

4. Kommentarer från omgivningen:

Att man får kommentarer från omgivningen är såklart något jag hört om innan graviditeten, men är ändå förvånad över exakt hur mycket vi fått höra redan nu, innan barnen ens är här.

Tyvärr är det mycket negativa kommentarer, om hur jobbigt det kommer vara och hur mycket som inte kommer att fungera för oss. De här kommentarer kommer dessutom ofta från personer som inte själva har tvillingar – medan andra tvillingföräldrar är betydligt mera positiva. Så mitt tips till andra blivande tvillingföräldrar är att prata med andra tvillingföräldrar som kan ge tips och råd som faktiskt är baserade på hur det är att ha tvillingar.

Ytterligare ett tips om man oroar sig för hur det ska bli när dina tvillingbarn blir större, är att prata med personer som är tvillingar. Fråga till exempel vad de upplevt som positivt och negativt i hur omgivningen bemött dem som individer vs. tvillingar. Och jobba aktivt för att skapa självständiga individer som stärks av sitt tvillingskap.

Sen måste man ju alltid komma ihåg att allas upplevelser är individuella och baserat på deras upplevelse! Jag tänker att det är viktigt att vara tydlig med att tips och råd är uppskattat när vi/jag söker dem men att oombedda kommentarer är något folk faktiskt kan hålla för sig själva.

5. Sjukskrivning och att varva ned:

En sista grej jag tänker på är det här med att vila innan förlossningen. Som barnmorska finns ofta möjligheten att gå på graviditetspenning cirka två månader innan beräknad förlossning.

På många sidor och i många böcker riktade mot blivande tvillingföräldrar blir man ofta rekommenderad att gå på ledighet tidigare än så. Är man som jag då uppväxt med en mamma inom vården, är man kanske lite van vid att ”ta två Alvedon och gå ändå”. MEN! I detta läge har jag behövt påminna mig själv om vad jag skulle rekommendera någon annan som väntar tvillingar. Jag blev sjukskriven i vecka 25 och det var faktiskt välbehövligt.

Det var absolut svårt att gå från att vara van vid att jobba till att gå hemma hela dagarna. Men nu när jag varit hemma några veckor kan jag påminna mig själv om att jag inte är ledig utan faktiskt sjukskriven med syftet att kunna vila. Nu försöker jag hitta på något litet varje dag, men med fokus på mitt välmående: en kort promenad i lugnt tempo eller ett lugnt och anpassat yogapass är perfekt för mig. Då känner jag att jag fått något gjort utan att bli helt slutkörd.

Foto: Privat, TT