Anitha Clemence om skilsmässan och varannan vecka-livet med barnen

Att inte få vara med sina barn varje dag är många föräldrars mardröm. Den tid man missar går aldrig att få tillbaka. Men vid en separation lägger man sina egna känslor åt sidan och gör det som är bäst för familjen.

För influencern och poddaren Anitha Clemence är varannan vecka-livet med barnen Penny och Tom Allan en vardag. Motherhood fick en pratstund med Anitha som här berättar om misstaget hon och barnens pappa Calle gjorde när de separerade, hur hon sysselsätter sig när det inte är mamma-vecka och att det faktiskt finns några fördelar med att inte ha barnen på heltid.

Anitha Clemence om att ha barnen varannan vecka

Hej Anitha! Det var 2016 du och barnens pappa Calle separerade. Berätta, hur tänkte ni när ni skulle dela upp tiden med barnen?

– Vi gjorde alla fel. Till en början fokuserade jag bara på att tänka praktiskt och ville att vi skulle ha ett schema enligt veckor, alltså att barnen var hos mig jämna veckor och hos Calle ojämna veckor, och att vi bytte vecka på måndagar. Det var inte alls ett bra upplägg eftersom den helgen jag sedan hade barnen var jag oftast trött och helt ärligt utmattad. Det tog verkligen på att vara helt ensam med dem flera dagar i sträck. Jag hade ingen energi till helgen – som ska vara veckans bästa dagar. Efter ett tag ändrade vi och valde i stället torsdag som bytesdag. Det passar oss bättre eftersom vi nu börjar mamma- eller pappaveckan med helg.

Hur funkar det?

– Jättebra! Jag rekommenderar det verkligen. Alla har energi till lek och bus, och har tid att landa innan vardag med rutiner drar i gång. Men för kanske ett halvt år sedan önskade barnen att få byta dag på fredagar, så nu har vi börjat med det, vilket funkar lika bra.

Är ni noggranna med veckorna?

– Vi försöker vara det med dagar och rutiner, mest för barnens skull. Men eftersom jag och barnens pappa bor så nära varandra har exempelvis Penny möjlighet att gå emellan oss om hon vill det. Ibland behöver jag göra något på mamma-veckan och då kan barnen vara hos Calle. Eller om jag inte kan ta med något av barnen till exempelvis tandläkare så stöttar alltid han in.

Vad fint. Men du, om vi spolar tillbaka lite till 2016. Hur var den tiden?

– Det var faktiskt kring julen 2016 som vi separerade och redan då bestämdes det att den julen var ”min”. Jag och barnen åkte i väg på en redan bokad resa tillsammans med min kompis Ann Söderlund och hennes familj. Jag tänkte att julen skulle bli lite mindre smärtsam om vi gjorde så. Det blev en fin jul trots allt.

Hur mådde du den första tiden?

– Att gå igenom en skilsmässa är ju märkligt. Jag blev inte speglad av en annan person. Det var som att jag föll fritt, tappade min identitet, vem jag var och vad jag tyckte, exempelvis som ”tycker jag om den här maten för att gillar den eller för att vi alltid åt den tillsammans”. Jag började också förstå hur viktig tvåsamheten var för alla vi umgicks med.

På vilket sätt?

– Plötsligt var jag inte bjuden på parmiddagar längre och allt det man gör som par. Jag var tvungen att hitta ett annat umgänge. Jag förstår ju nu att mina vänner inte visste hur de skulle anpassa sig till den nya situationen, det tog ett år innan jag hittade tillbaka till mina och Calles gemensamma vänner.

Något annat som förändrades i och med att du ensam?

– Ja, jag insåg också hur samhället är baserat på tvåsamhet. Att hinna med förskola, skola, lämningar hämtningar, ha råd med nytt boende… ja, allt! Systemet är inte gjort för en person att hantera, man ska ha en partner att dela allting med. Även praktiska saker så som att få bredband att funka. Hallå, visste ni att manualen är skriven så att det är män som ska förstå den? Haha…

Berätta hur ert liv ser ut nu, snart 5 år senare.

– Jag tycker det är bra. Jag och Calle bor inte jättelångt ifrån varandra, Penny som är lite äldre kan gå fritt mellan oss. Jag hänger med barnen trots att det inte är mamma-vecka. Visst, jag och Calle kan fortfarande ryka ihop om saker men nu kan vi säga förlåt och skratta åt det.

Fint att höra. Men du, till den som ska börja vänja sig vid att ha barnen på halvtid. Finns det någon fördel?

– Ja, jag tycker att det finns många fördelar. Den veckan jag inte har barnen försöker jag prioritera jobb. Som exempelvis just nu, jag är i Norge och spelar in en reklamfilm – det skulle jag inte ha gjort under min mamma-vecka. Jag ser också det positiva i att inte behöva fixa och rådda med barnvakt om jag vill gå ut och äta middag med kompisar, eller åka i väg på en weekendresa, det passar jag på att göra när barnen inte är här. Under mamma-veckorna blir det fokus på barnen och tiden vi har tillsammans.

Vad är det mest negativa?

– I början var det ett stort hål i hjärtat, men ju äldre barnen blir, desto lättare blir det. I början av en skilsmässa handlade det mycket om kontrollförlust, känsloförlust och saknad.

Hur har du löst det?

– Jag har liksom rannsakat mig själv. Kontrollförlust handlar ju om att våga acceptera att släppa kontrollen och verkligen lita på barnens pappa. Det behövde jag öva på. När det gäller det känslomässiga så går det att vänja sig, det tar bara tid. Och när jag saknar barnen ser jag till att ringa dem på Facetime eller bokar in en snabb träff.

Vad gör du när längtan eller saknaden efter barnen blir stor?

– Jag ringer dem, skickar ett sms eller tigger till mig en dejt, haha. Jag försöker alltid se till att inte göra min ångest till deras, det är inte deras fel att föräldrarna separerade. För mig går veckan nästan i en cykel. På torsdagar byter vi vecka och då är det första dagen de är hos pappa. Då tycker jag det är skönt, ända fram till söndag för då börjar saknade krypa på. Från söndag fram till tisdag är det en lätt uppförsbacke. På onsdag börjar jag längta efter dem på ett positivt sätt och på torsdag när min vecka börjar har jag energi för en mamma-vecka.

Tror du att man som förälder vänjer sig vid att ha barnen på halvtid?

– För mig tog det ungefär tre år, men nu när jag vant mig vid det här livet så trivs jag bra med det. Dock tror jag att om barnen en vacker dag säger att de vill bo hos mig på heltid skulle jag nog ändå kunna acceptera det. Det märker jag under sommar- eller julloven när mamma- och pappaveckorna är lite längre.

Du nämnde tidigare att det var kring julen 2016 som skilsmässan blev ett faktum. Snart börjar vi närma oss jul och det finns säkert någon som kanske är i en liknande situation. Hur tacklar du högtider utan barnen?

– 2017 var min första jul utan barnen. Jag hade träffat min sambo Joel så den blev okej ändå, men visst var det känslosamt att inte ha dem. Det är ju en barnhögtid som jag har lärt mig att älska tack vare mina barn. För mig är julen 50% när inte barnen är med. Vi har dock skapat våra egna traditioner, en ”Lilljul” som vi alltid firar i Gävle hos Joels föräldrar. Där får barnen gå trollvandring i skogen, lämna julklappar till trollen som byts ut mot klappar till dem dagen efter. De tror på trollen men inte på tomten längre.

Mysigt. Men du till sist… vad skulle du vilja säga till den som ska vänja sig vid att vara borta från barnen?

– Tiden är din bästa kompis när det kommer till separation. Håll ut, det blir bättre och lättare.

Foto: TT, Instagram/Privat