Ann Söderlund om operationen för förlossningsskadan

Kroppen hittade aldrig riktigt tillbaka. Så kände programledaren och författaren Ann Söderlund efter sin femte förlossning.

– När Frans kommit ut så var det bara lite som att, jaha? Vad hände nu? Jag kände att det blivit för mycket för kroppen.

Se också: Här är de vanligaste förlossningsskadorna

Allt eftersom månader och år gick kom fler symptom på förlossningsskadan. Hon kände sig ofta kissnödig, det gjorde ont när hon satte sig upp i sängen, när hon badade kändes det som att det kom in vatten i livmodern och sex var inte samma sak längre. När Ann sprang, cyklade eller tränade kändes det som att något var fel.

Det visade sig vid en undersökning att den högra slidvägg buktade ner.

– Det var inget farligt men blev till slut ett framfall. Samtidigt kände jag i min mage att det inte hade gått ihop. Allt påverkade också min hållning, det kändes som att hela delen från livmodern till ovansidan av naveln inte stod rätt till. Jag fick också navelbråck efter förlossningen, förklarar Ann Söderlund och fortsätter:

– Det var också som att det inte gick att få kontakt med slidväggen så, som min läkare sagt senare, det hade ju gått att knipträna i hundra år men det hjälper inte om man inte får kontakt.

Lång återhämtning – men något man är värd

Ann sökte först hjälp via en privat klinik men kände inte att hon fick hjälpen hon behövde, och de fysiska problemen kvarstod.

– Även om jag vet att andra har det värre, till exempel med inkontinensproblem, tyckte jag att det påverkade mitt liv ganska mycket och kände bara, ska det vara såhär nu?

Hon blev tipsad om att gå till en läkare vid Södermalms läkarhus i Stockholm, där en specialist gjorde en undersökning och kunde konstatera att även muskulaturen i bakre slidväggen gått av.

Ann fick en operationstid och när Motherhood pratar med henne har det gått några dagar sen hon kom hem.

– Jag tycker verkligen man ska söka och få hjälp om man har bestående skador efter förlossningen. Många är rädda för smärtan och det gör såklart ont nu efteråt när man varit inne och opererat där man har miljontals nervceller. Men samtidigt blir man ju sjukskriven och får smärtstillande medicin, så jag behöver inte ha ont. Och bara man tar det lugnt efteråt så är det absolut ingen fara, säger Ann.

Vi får ofta höra skräckhistorier om att det inte går att få vård – eller att det är svårt att bli återställd när man drabbats av en förlossningsskada – resonerar Ann Söderlund. Men man ska verkligen lita på att hjälp finns och att man har rätt att bil återställd, tycker hon.

Själva operationen tog 25 minuter och i väntrummet var det sju andra kvinnor som skulle göra liknande ingrepp bara samma dag.

– Jag pratade med överläkaren Sophia Ehrström som opererade mig. Och det var ju nästan löpande band-principen. Jag frågade hur hon orkar varje dag, och hon var bara lycklig att kunna hjälpa till eftersom så många lider.

”Ovärdigt liv”

Efter att Ann pratat om förlossningsskadan i sin podd, och när hon nu berättat om operationen på sina sociala medier, är det många kvinnor som hört av sig.

– Många skriver att de inte fått hjälp eller går runt med jättejobbiga problem. Och jag blir så himla kollektivt uppgiven och ledsen över det. Jag lyssnade på en dokumentär i P1 igår, Värdet av en kvinnas kropp. Och där var det en överläkare som sa det så bra att om någon får en idrottsskada så är det såhär Herregud!!!, säger Ann och fortsätter:

– Då är det in på operation, det ska röntgas och det är tio personer som ska analysera den här menisken liksom. Då ska det inte sparas en enda spänn. Men sen när det kommer till kvinnor får vi ta en liten framfallsring av plast. Tack vad värdigt liv, liksom. Man får dåligt sexliv, kan inte idrotta, inte bajsa, inte torka sig ordentligt, magen buktar ut och… ja, det kan bli ett ganska ovärdigt liv.

Även om Ann Söderlund själv upplever att hon fått bra hjälp nu tycker hon att det behöver göras ett helhetsomtag på vården, där barnmorskor ska få den kompetens de efterfrågar om anatomi – och förlossningsvården en bättre arbetsmiljö som minskar antalet förlossningsskador.

– Hade killar fött barn hade snopparna sett ut som estetiska pålar men med kvinnor är det lite såhär, oj nu får vi sy lite här bara. Man ska ”vara glad för sin kropp och vad man fått”. Nu har man fått sina mirakel och så vidare... Men det är bara jävla skitsnack. Och det är som Sophia Ehrström, min överläkare, säger också: Vi ska få ha det likadant som innan vi var gravida. Varför ska vi straffas för att vi skaffar barn?

Ann Söderlund tror att många kvinnor, utan att tänka på det, prioriterar ner sig själva och sin egen hälsa. Kanske, menar hon, hamnar man i den där tanken att man ju fått sina barn och får nöja sig där.

Men även om en förlossningsskada inte orsakar enorma problem måste man påminna sig om att man är värd ett gott liv, säger hon.

– Det är en mental mind fuck att man ska få stå ut med saker. Jaha, varför då undrar jag? Vi lever ju i en värld där teknik, kirurgi och läkemedel utvecklas. Och det är ju samma sak med andra åkommor eller tillstånd som inte anses vara så fint, som med psykiatri till exempel. Man får ha lite ångest. Man får bita ihop. Man har fött barn och får vara glad för det för det man fick. Men jag vill verkligen slå ett slag för att det inte ska vara så.

Vill man ha ytterligare ett argument att söka vård kan man tänka på att göra sig sedd i statistiken, säger Ann Söderlund. Om man söker hjälp visar man med en person till i staplarna och tabellerna att politikerna behöver mer pengar på ett område, eller forskarna ändra fokus, resonerar hon.

– Det är fortfarande en otrolig köns-obalans när det gäller att tänka på sig själv och sin hälsa, även att prioritera återhämtning och liknande. Vi, många kvinnor jag känner iallafall, tänker alltid på sig själva allra sist.

Sådana tankar har flugit även genom hennes eget huvud: Passar det verkligen att hon gör en stor operation och blir sängliggande och sjukskriven? Nu kommer ju julen snart. Ska mamma bara ligga i sängen då?

– Nu efter operationen finns jag ju inte tillgänglig för alla. Men det är man värd och det är inget konstigt. Precis som att män kan göra en operation eller är sjuk, så är det lika prioriterat när det handlar din hälsa och ditt underliv.

”Lycklig att jag satsade på mig själv”

Ann Söderlund tycker att man ska fortsätta söka hjälp om man inte blir hörd, exempelvis hos en specialist.

– Många går ju till sin barnmorska och det är bra. Barnmorskor är jätteduktiga. Men jag tycker att, om man har råd, försök gå på iallafall ett besök hos en specialist. Så att man inte ger upp. För man känner sin kropp bäst själv och känner man att ens hälsa eller liv påverkas ska man få hjälp.

Hon vill också vara en av dem som pratar om förlossningsskador – och önskar att fler gjorde likadant, säger hon.

– Pratar man med sina vänner, i grupper eller på sociala medier så känns det helt plötsligt inte alls som att det är så mycket tabu och kvinnosmussel. Vi måste liksom få bort det där och prata om det som allt annat. För förlossningsskada är som vilken sjukdom som helst och ska behandlas därefter.

Till sist Ann, hur mår du nu efter operationen? Hur går känslorna?

– Just nu är jag väldigt trött men jättejättelycklig att jag gjorde det här och satsade på mig själv. I mars ska jag operera mina magmuskler och mitt navelbråck och sen kan jag börja träna och röra på mig. Nu när det gör ont fortfarande får jag medicin och sen blir det rehabilitering. Man får bara ha tålamod med att det tar en stund att komma tillbaka.

Foto: Privat/TT