Frida, 38: Barn med NPF-diagnos är faktiskt väluppfostrade
De som inte har någon erfarenhet av NPF-diagnoser kan omöjligt veta hur det är att ha ett barn med diagnos. Men genom att lyssna på föräldrar vars barn har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, skulle antagligen många fler barn och familjer ha en bättre och lättare vardag.
Fyrabarnsmamman Frida Gabrielsson, 38, är mamma till ett barn med NPF-diagnos. Hon menar att i princip alla borde få kunskap om vad NPF är – och hur ett barn med en diagnos fungerar.
– Innan man har åsikter om dessa barn eller deras föräldrar bör man säkerställa att man faktiskt vet vad man pratar om, säger hon.
Motherhood har tidigare pratat med NPF-mamman Charlotte Störiko. Även hon vittnar om att det idag saknas kunskap om dessa diagnoser.
– Tyvärr möts vi dagligen av okunskap och fördomar, har Charlotte sagt i en intervju.
Är barn med NPF ouppfostrade?
Det är så lätt att tycka och tänka om andras föräldraskap. Varför gör en förälder si när hen borde göra så? Varför sätts det inte tydligare gränser – och hur kommer det sig att barnet återigen får ett psykbryt?
Många barn med diagnos kan upplevas som ”jobbiga”, men dessa bråk eller utbrott grundar sig i att barnen inte klarar av att följa de ramar som är satta av samhället. Frida menar att hon, och säkert många andra föräldrar som är i samma situation som hon är i, gör allt för att barnen ändå ska ”passa in”.
– Det är alldeles självklart att föräldrar till barn med diagnos på alla vis vill att deras barn ska växa upp till människor som klarar av att leva i detta samhälle. För det krävs ju, tyvärr, att man passar in i normen för att kunna må bra i den här världen.
Hon menar att det är orsaken till att barn med diagnos kan upplevas som bortskämda eller ”störande” är för att de inte kan ta till sig som andra barn kan. Deras hjärnor har svårare att ta ställa om.
Dessutom reagerar de med diagnos ofta på orättvisor. Barn med diagnos ser, hör och känner orättvisorna mer än de flesta andra barn – vilket leder till att de syns och hörs mer i exempelvis skolan eller offentlig miljö. I en sådan situation kan dessa barn upplevas som ”stökiga” och lätt får skulden.
– Många gånger uppfostrar föräldrar till barn med diagnoser sina barn mycket mer ”noga” än andra föräldrar, på grund av att det är en ständig kamp.
Så nej, att barn med diagnos skulle vara ouppfostrade är en fördom, som antagligen inte skulle finnas ifall fler hade kunskapen.
– Det är verkligen viktigt att inte slå sig för bröstet och tro att ett eget barn beter sig bättre än ett barn med exempelvis ADHD. Jag tycker man som utomstående ska fundera över orsak istället för att bara reagera på handling, säger Frida och fortsätter:
– Innan man har åsikter om dessa barn eller deras föräldrar är det bra om man ser till att man faktiskt vet vad man pratar om, att det inte bara handlar om förlegade åsikter eller fördomar.
Frida vill avsluta med att säga att allt så kallat ”dåligt beteende” inte syns eller hörs på samma vis.
– Och det betyder automatiskt inte att barnet är mer väluppfostrad.
Foto: TT/Privat