Klara Doktorow: ”Det är hemskt att längta efter ett plus”

Då och då tar vi ett snack med en härlig morsa som bjussar på mammalivet och föräldraskapet precis som det är. Häng med in i vardagen hemma hos tvåbarnsmamman och radio- och poddprofilen Klara Doktorow.

Du kanske känner igen henne som den härliga gotlänningen i populära poddenTrettio Plus Trevar eller så har du kanske läst hennes bok Relationsbibeln: För er som vill hålla ihop länge. Klara är mån om att dela med sig av erfarenheter, åsikter och tankar – för att inspirera och hjälpa andra.

Blev gravid – trots allt

När ens högsta önskan är att bli gravid men varje månad, när mensen kommer, bli lika besviken och ledsen... Ja, du som varit i den situationen vet exakt hur Klara Doktorow kände, mådde och tänkte.

För några veckor sedan gick Klara ut offentligt om att hon väntar sitt tredje barn. De som följer henne vet att vägen dit inte varit enkel, att hon varit tvungen att landa i att det bara skulle vara barnen Betty (som hon har med programledaren David Sundin) och Sam. Planeterna ville annorlunda och nu väntar hon och maken Kjell sitt andra barn. Här berättar Klara om hur hon visste att hon gravid, om varannan vecka-livet och varför det är så bra att schemalägga sex.

Hej Klara! Grattis till graviditeten. Hur mår du?

– Stort tack! Jag mår jättedåligt! Hade jag vetat hur jag skulle må tredje gången gillt så kanske jag hade funderat både en och två gånger innan jag klev på det här tåget igen.

Din stackare, hoppas det snart vänder. När förstod du att du var gravid?

– Jag hade druckit lite vin några dagar tidigare och kände mig fortfarande så himla bakis, fastän jag inte ens hade druckit mycket. Samma dag skulle jag och min 9-åring Betty åka och bada och jag backade in i ett träd. Fick ett totalt spel på en annan bilförare som blockade en hel körfil och började hulkgråta när jag hade fått 900 kronor i parkeringsböter för att jag glömt parkeringsbiljett. Jag och Betty åkte och köpte ett gravidtetstest och sedan var hon med mig när jag tog testet.

Oj så mysigt! Berätta, hur gjorde ni?

– Vi satte timern och sen kikade vi på testet när klockan ringde. Jag har aldrig tagit ett test med någon annan förut.

Hur reagerade Betty?

– Hon blev så glad, vi hoppade och skuttade och hurrade! Jag hade givetvis förklarat att ett plus inte innebar att det garanterat blir en bebis, men Betty har tre småsyskon så det var inga konstigheter.

Kan du redan nu se om den här graviditeten skiljer sig från de andra?

– Jag mår mycket sämre, det har varit svårt med maten och jag har gått ner fyra kilo. Med de andra var det lite lättare och dessutom gick det över runt vecka 12, men nu är jag i vecka 15 och det har inte blivit bättre. Jag har dessutom problem med huvudvärk. Däremot är jag inte lika trött som tidigare graviditeter.

Något du är orolig över?

– Klimatkrisen i det stora hela. Det känns inte helt hundra att samla på barn när jorden håller på att gå under. I det lilla så undrar jag om jag klarar av att vara förälder och räcka till åt tre barn. Jag är inte den där föräldern som bakar eller hänger i lekparken hela helgen, men det kanske man inte måste vara. Vi får se om 20 år när mina barn börjar gå i terapi!

Om du skulle döpa bebisen efter din största craving, vad skulle den heta då?

– Lax Nigiri Doktorow.

Snyggt! Har du förresten börja köra ”gravidkortet”?

– Hahaha, jag väljer att inte svara!

Du har berättat i podden att det antagligen inte skulle bli fler barn. Att vilja bli gravid och inte lyckas kan ju verkligen knäcka en totalt. Hur var det för dig?

– Jag hade inte erfarenhet av det där alls först. Betty blev till med spiral, hon hade den i handen när hon föddes. Sam blev till genom petting (så sjukt! Skydda er ungdomar!). Men sen försökte vi i ett år och det gick liksom inte. Och då gav jag faktiskt upp, för jag orkade inte med att hålla andan varje gång jag tittade ner i toaletten dagarna runt mens. Det var en sådan djupt rotad besvikelse varje gång mensen kom, och jag började avsky min kropp för att den inte fattade vad den skulle göra. I maj i år bestämde vi oss för att testa igen och då gick det på första försöket.

Något du vill säga till den som går och längtar efter att få se ett plus på stickan?

– Mitt enda råd är: hang in there. Eller pausa och ta upp det igen om ett tag. Jag vet faktiskt inte vad mer jag kan säga.

Mmm... Och man kan ju lätt känna sig så ensam.

– Ja, det är hemskt att längta efter ett plus.

Klara med sin fina gravidmage.

Men du, du har ju två barn. Berätta, vad är det roligaste med att vara mamma?

– När de är bebisar är de ju gosiga, men det är först när de kommer upp över 7 års ålder som jag tycker det börjar bli kul på riktigt. Just för att jag inte är en lekparksmamma. Plötsligt kan man liksom SNACKA och skämta och åka inlines och spela tv-spel och kolla på samma filmer utan att vilja springa in med huvudet före i en vägg.

Haha! Det jobbigaste då?

– Alla dessa lappar. Man ska ha koll på tusen grejer och kunna namnen på de andra barnen på förskolan samt deras föräldrar (jag kan inte hjälpa det men jag bryr mig verkligen inte?!), man ska komma ihåg ombyten, släpa hem sladdriga plastpåsar med nerkissade kalsonger. Min man har glömt ta med min sons skor till förskolan 5 gånger. Fråga mig inte hur.

Alltså sån igenkänning på det! Hur skulle du beskriva dig som mamma?

– Kul, pedagogisk, kärleksfull.

Har du någon mamma-förebild?

– Nä, jag har faktiskt inte det. Jag tror man blir stressad av att jämföra sig med andra. Man lånar ju lite här och där, det man tycker är bra. Men jag är nog ganska trygg som förälder. Både min mamma och syster är lärare och pedagoger och jag har jobbat extra på förskola. Det har lärt mig mycket.

Vad tycker du är viktigt i ett föräldraskap?

– Att säga och visa att jag älskar dem i alla deras sinnesstämningar (när de är glada, arga, ledsna, beter sig som arslen osv). Det bekräftar att kärleken inte är villkorad.

Något annat?

– Att alltid kunna be om ursäkt. Barn har rätt till sin upplevelse, du som förälder har det inte.

Snart får Betty och Sam ett lillasyskon.

Det är verkligen en bra påminnelse. Många av våra läsare lever i nya relationer och har barn från tidigare förhållanden. Du lever ett varannan-vecka-liv med Betty. Hur är det?

– Jag tycker det bara blir jobbigare och jobbigare med åren. Jag älskar att hänga med min stora och vår familj känns komplett när hon är här. Varannan vecka blir minstingen plötsligt ensambarn. Det blir liksom otakt på det hela, lite slagsida här och där.

Något du vill säga till den som precis börjat med det?

– Det är väl nåt man bara får acceptera, och det gör man tids nog. Det går ju att leva vidare. Förhållandet tog slut av en anledning tänker jag. Även om ena parten kanske inte ville, så vill väl ingen vara ihop med någon som inte älskar en. Livet är för kort för det. Ta vara på veckorna du har med barnen.

Du har skrivit en bok om hur man vårdar sin relationer, vad är ditt bästa relationsknep under småbarnstiden?

– Schemalägg sexet. Annars blir det inte av. Lust är någonting man måste jobba på, inget som bara kommer drabba en. Sannolikheten är dessutom liten att den drabbar er båda exakt samtidigt. Ha en dag i veckan där ni kör med lite nakenhångel i en kvart och sen ger upp om lusten inte vaknar. Man ska ALDRIG ha sex om man inte känner för det, det får bara motsatt effekt.

Så småningom går vi mot höst. Vad gör du för att inte bli deppig över att sommaren är slut på riktigt?

– Jag älskar höst! September kan dock vara lite svår för mig för jag fick PTSD (posttraumatisk stressymtom) i september när jag var tonåring, och det behandlades inte förrän jag var 31. Men jag försöker gå in i varje höst med fokus: underbar natur, jävligt snygg garderob, bästa säsongen för långkok samt MYS. Det är ändå nåt speciellt med att dricka sitt rykande varma kaffe utomhus under en höstkall, solig dag, i en varm och skön stickad tröja.

Ja, verkligen. Vad har du för höstplaner?

– Att må lite bättre i graviditeten och att koka nyponsoppa på våra egna nypon. Sen är jag sugen på en sån där smörgåsgrill i gjutjärn som man lägger på elden, så vi kan grilla mackor utomhus i höst.

Och på jobbet?

– Jobbmässigt så förhandlar jag om ett nytt projekt som jag hoppas drar igång under hösten, men det är ännu lite hemligt…

Och till sist… Hur brukar er lördag se ut?
– 08.30: Jag vaknar av att Kjell och barnen har bakat scones och bryggt kaffe. Vi lyssnar på P1 och äter det med lagrad ost, smör och marmelad nere i köket vid vårt slagbord från 1700-talet. Sedan vill jag vila en stund men Kjell ”får panik” av att det är ”så stökigt” hemma så vi måste ”hitta på något”.
10.30: Vi har släppt av Betty hos en kompis där hon ska sova över. Nu åker vi för att kolla färgprover i Alvik. Kjell vill helst att vi är max tre minuter i butiken innan vi väljer nya färgprover (jag kan aldrig bestämma mig) och jag blir sur för att han stressar mig när jag vill mystitta.
11.00: Vi rör oss mot stan för att käka lunch någonstans. Oftast blir det pasta. Ibland kan vi inte bestämma oss och slutar på Donken. 13.00: Kilar runt lite i stan och kollar in några inredningsbutiker och delikatessbutiker. Oftast är vi för snåla för att köpa något. Sam tjatar till sig en kanelbulle.
14.00: Vi åker hemåt via Willys i Älvsjö där vi köper tillbehör till kött och lite godis och snacks.

15.00: Jag börjar provmåla någonstans och Kjell suckar för just nu har jag provmålat på minst tio ställen i huset, men inte målat klart nåt. Jag skyller på att jag inte får måla med våra färger nu när jag är gravid. Han vet att det är en lögn, för det hade sett likadant ut om jag inte hade varit gravid.
16.00: Vi landar på soffan och kollar en film. Ni kanske undrar vad Sam gör under dagen, men han hänger mest med på allt och pratar KONSTANT. Som en rysk radio som bara sänder, och man fattar inte nåt.
17.00: Jag förbereder köttet. En skiva entrecote på fjälllko från gotländska Puttersjaus, som vi ska dela på. Jag steker den i massa smörolja och har i slutet i en klick vanligt smör, ett par klyftor krossad vitlök och lite färsk timjan som jag öser över köttet. Till det gör vi en vanlig tomatsallad med rödlök, en nypa socker och äckligt dyr balsamico. Och så vispar jag ihop en egen bearnaises, alltid efter Christopher Bastins recept, för den är omöjlig att misslyckas med.
18.00: Vi äter middag vid slagbordet med massa tända ljus, för vi orkar aldrig duka inne i matsalen. Kjell dricker ett gott rött men jag kan inte för jag är ju gravid och dessutom blir jag irriterad för Kjell har en tendens att bli ganska dryg efter två glas vin. Det är faktiskt väldigt bra att han hatar att bli onykter och därför aldrig krökar på. Jag korkar igen flaskan och blänger lite surt.
19.00: Sam får sitt godis framför Tomu på YouTube och jag och Kjell kollar en film. Det tar minst en timme innan vi hittar rätt film.
21.00: Vi lägger Sam. Jag har alltid vägrat långa läggningar med mina barn. Rutinen ska vara kort och ALLTID följa exakt samma, trygga mönster. Kissa, borsta tänder, pyjamas på, dricka lite vatten, läsa EN saga, pussa och säga godnatt och jag älskar dig min skatt, sätta på nattlampan och sen lämna rummet. Det har funkat kanon, de somnar själva.
22.00: Vi lägger oss själva. Hade jag inte varit gravid nu hade jag garanterat varit på väg till en fest så här dags. Jag inser att det ändå är ganska skönt att bara vara…hemma. Noll fomo!

Foto: Privat