Sandra om sin förlossningsdepression – här är 5 saker du bör veta

För 1,5 år sedan födde Sandra, som egentligen heter någonting annat, sitt första barn. Att bli mamma var någonting Sandra alltid önskat men när dottern Iris föddes stod det snart klart att hon drabbats av en förlossningsdepression.

För att sprida kunskap och bryta stigmatiseringen valde Sandra att öppenhjärtigt dela med sig av sina upplevelser i ett reportage hos oss på Motherhood. Nu delar hon även med sig av fem viktiga saker hon önskar alla visste om förlossningsdepression.

Se också: 10 tecken på en förlossningsdepression

1. Döm inte – du har ingen aning

Om man aldrig har upplevt en förlossningsdepression kan det vara svårt att förstå hur en nybliven förälder, som ju ”bör” vara lyckligast i världen, mår så dåligt. Särskilt om du själv har fött barn och upplevt omedelbar kärlek och en magisk bebisbubbla – eller tvärtom, du har längtat och fantiserat om ett eget barn i en evighet och tycker att alla föräldrar borde vara tacksamma oavsett vad. När jag fick en förlossningsdepression kände jag mig ännu mer skamfull av just dessa känslor. Jag var ju tacksam över att ha ett friskt barn hos mig, men ändå mådde jag skit – utan att veta varför. Att bli dömd av andra spädde bara på självhatet.

2. Hjälp finns att få – och nej, du kommer inte bli av med ditt barn

Oavsett om du misstänker att du har drabbats eller om du ”bara” är nedstämd och trött, prata med BVC som får göra en första bedömning och kan hjälpa dig vidare. Vänta inte på ett må ännu sämre eller fundera över om du ”mår tillräckligt dåligt”. De är otroligt duktiga på att ta hand om nyblivna mammor som inte mår bra och de kommer inte ta ditt barn ifrån dig för att du öppnar upp om hur du mår.

3. Närstående: Avlasta och hjälp till – gör det bara!

Den här punkten är framför allt till de personer som är närmast mamman. Det kan vara otroligt svårt att låta någon annan ta hand om sitt barn, precis som någon annan bara vill bli av med det ansvaret i någon/några timmar. Därför behöver du som anhörig vara duktig på att lyssna in vad mamman verkligen är i behov av och vad hon känner sig bekväm med. Är det att hjälpa till med tvätten, laga en plåt lasagne och storhandla eller kan du gå en promenad med bebisen, eller sitta i soffan med den medan mamman sover i rummet intill? Ibland vet hon inte ens det själv, hon kanske inte ens orkar fundera på det – börja i så fall smått. Men avlastning och hjälp behöver hon, oavsett vad hon säger.

4. Försök att vara snäll mot dig själv

Det är inte lätt att vara nybliven mamma. Det är definitivt inte lätt att vara en deprimerad, nybliven mamma. Om du dessutom är van vid att ständigt prestera och ha kontroll kan den här upplevelsen vara svår att navigera i. Försök att vara snäll mot dig själv, även om det är svårt. Ge dig själv en paus i allt vad tankar och måsten heter. Alla tankar – jag menar alla, även de mörkaste du haft – har någon annan haft innan dig. Försök landa i den insikten. Du behöver inte fortsätta amma om du inte orkar. Du behöver inte gå utomhus i dag (eller i morgon, heller). Du gör tillräckligt redan.

5. Säg aldrig ”Njut av bebisbubblan!”

För allt du gör – ta inte för givet att andra nyblivna föräldrar upplever den första tiden som du gjort. Jag vet inte hur många i min närhet som sa att jag skulle passa på att njuta av bebisbubblan och berättade hur de längtade tillbaka till den tid i livet där jag var nu. Jag som låg i fosterställning och grät undrade vad det var med den här bebisbubblan som jag skulle njuta av. Uppenbarligen har jag ju gjort något fel. Och så blev jag översköljd av skam igen.