Janne Persson: Min barnbok ska ge utbrända pappor ett ansikte

När det är svårt att säga nej är det lätt att gå sönder. Det menar författaren Janne Persson som är aktuell med en barnbok på temat utbrändhet. Här är hans ärliga ord om utmattningen och den långa vägen tillbaka.

47-årige tvåbarnspappan Janne Persson beskriver sig själv som "mycket" både till sin person och yrkesroll. På visitkortet står det författare, copywriter och ljudboksproducent – och som för många kreatörer innebär detta att han arbetar med sina största intressen. En förmån som riskerar att bli en förbannelse, för när passionen driver arbetslusten är det svårt att avgöra när arbetsbelastningen blir för stor och återhämtningen för liten.

För ganska precis ett år sedan sade hans kropp och hjärna ifrån. Med besked.

Jag överskattade min egen förmåga.

Vad var det som gjorde dig sjuk av stress?

– Ofta klarar man ganska stora mängder stress. Så var det i alla fall för mig. Och den primära anledningen till det var att det handlade om stress genererad av sådant jag tycker om – till exempel mitt arbete. Men om stressen ökar och tiden för återhämtning blir mindre samtidigt som det dyker upp stress inom andra områden i livet, blir det till slut så att bägaren rinner över. Väggen kommer.

I Janne Perssons fall blev en skilsmässa med en utdragen separation och husförsäljning två faktorer som gjorde situationen övermäktig. Och fallet blev högt.

– Jag överskattade min egen förmåga och struntade i kroppens varningstecken, förklarar han.

Vilka var de första signalerna att något var fel?

– De allra första varningssignalerna kom redan sommaren 2018. Då hade jag precis separerat från min partner. Det var min omgivning och då främst min kompanjon som reagerade på att jag ofta var ofokuserad och kort i tonen. Jag kände det själv och det var också då jag borde ha agerat. Hon sa till och med att hon tyckte att jag skulle sjukskriva mig. Det gjorde jag inte, utan körde på som vanligt fast jag inom mig kände att det bara gick åt ett håll.

Drabbades av panikångest

Trots omgivningens oro fortsatte Janne livet som vanligt. Men ett år senare kom varningssignalerna på riktigt, och den här gången blev de fysiska. När Janne var ute och körde bil drabbades han av en panikångestattack. Mitt på motorvägen.

– Plötsligt kände jag att ”shit, nu dör jag!”. Det gjorde jag inte, men jag hade svårt att andas och allt kändes overkligt. Och efter tjugo sekunder hade allt klingat av.

Efter den gången kom panikattackerna tillbaka, ibland varje dag, och Janne började få fler varningssignaler från sin kropp.

– Jag blev också otroligt ljud- och ljuskänslig – något som eskalerade när jag började arbeta igen.

Under ett kundmöte kom den slutliga kraschen. Janne såg och hörde att folk pratade, men kunde inte förstå vad de sa.

– Det var bara som ett sammelsurium av ord. Efteråt kom kunden fram till mig. Hon la en hand på min axel och sa att ”Janne, jag tror att du ska åka hem nu. Jag har också varit utbränd så jag vet hur det är. Du är inte som vanligt. Jag ser att du inte mår bra."

Janne sjukskrev sig och en lång resa tillbaka tog sin början. En resa som fortfarande pågår och som bitvis förvärrats av andra åkommor. Under hösten drabbades han dessutom av Bells pares, en ansiktsförlamning, för att sedan insjukna allvarligt i covid-19 med två veckor på sjukhus som följd.

– Jag har inte fullt återhämtat mig ännu. Det har tagit så mycket längre tid än jag trodde från början. Jag har gått hos psykolog och även på multimodal rehabilitering med läkare, psykolog, fysioterapeut och arbetsterapeut.

Hur har du återhämtat dig?

– Jag har försökt att röra på mig dagligen så gott jag har kunnat. Ibland har det fungerat bra – ibland inte. Man får helt enkelt ta det i små steg. Jag har vilat väldigt mycket. Och så har jag skrivit en bok om mina upplevelser.

Barnbok om utmattning

Som en del i sin egen rehabilitering fick Janne rådet att ägna sig åt sådant han verkligen mår bra av, eftersom det påskyndar återhämtningen. I hans fall låg skrivande och kreativa processer närmast till hands, och resultatet blev boken ”Pappan som slutade vara en superhjälte”.

Varför blev det en bok om utmattning?

– Det har varit en del i min egen återhämtning. Sedan handlar det om att ge tillbaka – att få människor att inte hamna där jag hamnat. Kan jag få någon, stor eller liten, att vid något tillfälle i livet tänka och agera en extra gång för att säga nej, ta det lugnare eller prioritera annorlunda – då har jag lyckats!

Varför riktar den sig till barn?

– Att få barn att förstå vad som menas med utmattningssyndrom, utmattningsdepression eller att gå in i väggen är inte lätt, för att inte säga omöjligt. Och kanske ska de inte behöva förstå det heller. Det är svårt även för vuxna – speciellt om man inte varit med om det själv.

Janne tror att det finns en stor poäng i att lära och förklara för barn i tidig ålder. Stressproblematiken breder ut sig i åldrarna och de flesta har idag någon i bekantskapskretsen, familjen eller släkten som drabbats.

– Visst är boken en barnbok. Men det finns underliggande toner i den som riktar sig till vuxna, säger han.

Utbrändhet och stressrelaterad ohälsa klassas ofta som ett kvinnoproblem. Folkhälsomyndighetens kartläggning från 2018 visade att 19 % av Sveriges kvinnor känner sig stressade jämfört med 12 % av männen. Och av de ca 34 000 som samma år var sjukskrivna på grund av stressutlösta hälsoproblem var merparten kvinnor, det visar en rapport från Försäkringskassan.

Att män drabbas, men inte synliggörs på samma sätt kan vara ett problem menar Janne Persson.

Machotänket gör att män har svårare att prata känslor

Upplever män och kvinnor utmattning olika tror du?

– Jag tror att män till skillnad från kvinnor tenderar att lite naivt ignorera varningssignalerna och köra på som vanligt lite längre. Kanske är kvinnor mer lyhörda och måna om sig själva och sitt välmående och uppmärksammar väggen tidigare. Och kanske är det just därför fler kvinnor är öppet drabbade.

Janne medger att det finns ett visst "machotänk" som gör det svårare för en man att tolka varningssignalerna i tid och också erkänna när stressen gått för långt.

– Jag tror att många män tenderar att ”arbeta oss genom den där väggen” när den kommer. Det leder till två scenarier. Många män kör på i det tysta och mår dåligt, men klarar sig precis. I fall nummer två kommer smällen – då ofta med större kraft. Ofta har man då också kört på en längre tid enligt det första scenariot.

Även män behöver våga prata öppet

Men ju hårdare smäll desto längre återhämtningstid, menar Janne Persson och tillägger att bilden av vad vi ska kunna prestera behöver förändras. Att prata öppet om utmattning är ett steg och att aktivt jobba bort skammen över att inte orka eller lyckas.

Vad har du för tips till andra som kan vara i riskzonen?

– Om du innerst inne hör någon som viskar att ”det här är inte bra” eller ”varför gör du det här?” då ska du inte ignorera den rösten. Det är inte värt att köra på som vanligt. Det kommer inte gå. Våga prata om dina känslor med din familj och din arbetsgivare. Och framför allt: våga prata med dig själv. Och när du pratat färdigt – agera!

Idag mår Janne Persson bättre, även om han ännu inte anser sig vara återställd. En hel del lärdomar och insikter har fått honom att ändra rutiner och hitta en balans.

– Nu säger jag ja till mig själv genom att ibland säga nej till andra.

Nina Rung: Så hjälper du dina barn att bli jämställda

Så bränner kvinnor ut sig på hemsysslor – som män inte märker