Nina Campionis ord om familjens dramatiska flytt till Italien

Ett härligt och varmt klimat, fantastisk mat varje dag, en annan kultur att bekanta sig med – och såklart ett nytt språk att lära sig.

När Motherhood pratade med influencern och bloggaren Nina Campioni om familjens stora flytt till Italien var det just det hon såg mest fram emot. Men det fanns saker som Nina grubblade över. Hon tänkte mycket på hur livet skulle bli när familjen återvände till Sverige.

– Tänk om Essie inte får komma tillbaka till sin klass för att den är full eller om Rocco, som är lite känsligare för förändring, inte kommer fixa det så bra. Ja, det har varit många ”tänk om”, sa hon då.

Det skulle dock visa sig finnas andra saker som fick betydligt större plats.

Se också: Det här är Nina Campioni

Nina Campioni om flyttens mardrömslika start

Nina och hennes familj hade planerat en lugn start för flytten. De skulle bila genom Europa och unna sig några veckor av ”La dolce vita” innan skolor och arbete skulle dra igång. Några veckor innan avfärd fick det ett jobbigt besked.

– Vi nåddes av nyheten att min mans pappa hade fått cancer. Någon vecka senare kollapsade även hans mamma och fick en rejäl skallskada. Det gjorde oss alla chockade och vi fick blåsa av alla planer på lugn och ledig resa neråt, och istället köra ner direkt på två dagar för att spendera en massa tid på sjukhus – och styra upp allt som kommer med sådana här fruktansvärda skeenden i livet. Det blev inte direkt den start vi hade drömt om, berättar Nina när Motherhood når henne.

När man hamnar i kris brukar man ofta försöka hitta en lösning. Nina berättar att hon gick in i ett slags ”fixar-läge” där hon känslokallt riktade in sig på att lösa det som familjen hade framför sig.

– Jag blev nästan lite orolig och irriterad på mig själv - hade jag ingen empati? Var fanns mina känslor? Efter två veckor brakade min man ihop och fick en rejäl panikångestattack av all stress och oro. Då kom plötsligt allt över mig. Jag tror jag grät i en hel helg, det fanns ingen ände på gråten, säger Nina med blanka ögon och fortsätter:

– Det var både skönt och jobbigt, men framför allt renande. Det känns ledsamt allt som hänt och att livet här inte blev som vi tänkt oss men samtidigt är vi så tacksamma över att vi beslutat oss för att bo här just nu. Ja, det känns lite som ödet. Det är här vi ska vara just nu.

Barnens reaktion på dramatiska starten

Som förälder behöver man vara stark, men även lyhörd. När Motherhood ställer frågan om hur barnen påverkades av det som hade hänt svarar Nina:

– Det märktes att de blev skrämda av att farmor och farfar inte var som de brukar. Att farfar tappat otroligt mycket i vikt och inte ser ut som han gjort. Det gjorde dem både ledsamma och lite rädda, som om de ställdes inför främlingar. Vi har pratat en hel del om det och det känns som att de med tiden vant sig vid att det är så här nu. Men det är stora och svåra saker att prata om.

Nu har det gått några veckor sedan mardrömsstarten. Hur gjorde ni för att komma på fötter igen?

– För egen del var det avgörande att få gråta ut och släppa på spänningarna. Samtidigt som det har varit otroligt viktigt att komma bort och göra annat och att känna att det är okej att också ha roligt mitt i det svåra. Att äta middag ute, gå och bada med barnen eller kolla på tv-serier – vad som helst som gör att man får en liten stund av att tänka på något helt annat.

Familjen är precis hemkomna från en veckas semester på Sardinien. Nina berättar att det var välbehövligt eftersom de kunde vara nära varandra, utan stress och bara låta hjärnan vila.

– Just nu mår vi relativt bra. Jag skulle ljuga om jag sa att vi hade energi och kände pepp, haha! Barnen börjar bli trötta på att bada så jag gissar att de också längtar till skola och lite nya rutiner.

Med rutiner menar Nina skolstart och vardag. Hon berättar att skolan i byn de bor i är långt före den svenska, så hon ser fram för sig att det kommer bli en utmaning för barnen.

– Det är läxor varje dag och väldig disciplin, berättar hon.

Nina drömmer om att hon och mannen ska hitta några att spela padel mot så att de kan få göra något roligt ihop som par. Och så hoppas de att svärfars behandling kommer göra nytta.

På frågan om hon tror att den här händelsen har haft stor betydelse för familjens livsförändring, svarar hon snabbt:

– Jag tror att vi är för mitt i det för att på djupet kunna analyser det, men jag tror att det gav oss en djupare förståelse för att livet inte går att kontrollera. Vi har det vi har här och nu, vad som händer sen kan ingen veta. Med det i bagaget hoppas jag att vi kommer ta oss an livet här nere med en gnutta mindre oro och stress över hur saker och ting ska bli och att vi – eller JAG, ska lyckas njuta mer av här och nu.

Vad ser du mest fram emot nu när allt förhoppningsvis lugnat sig lite?

– Jag hoppas att vi under hösten ska komma iväg på spontana utflykter här i Italien. Jag längtar efter att upptäcka området runtomkring och också åka till städer vi inte besökt än. Men om jag ska vara ärlig ser jag allra mest fram emot en höst utan överdragskläder, snålblåst och snöblandat regn, avslutar Nina.

Foto: Privat