Penny Parnevik är höggravid – så förbereder hon sig för förlossningen

Det var i januari i år som Penny Parnevik, 26 och maken Douglas Murray, 42, delade med sig av den fina nyheten att barnen Atticus, 3, och Pebble, 2, ska få ett litet syskon.

”Atticus är SUPERTAGGAD! Han frågar varje dag när bebisen ska komma. Pebble förstår kanske inte till 100 procent, men hon pekar på min mage och säger ’bebis’ så hon hänger nog med mer än vad vi tror, sa Penny i en tidigare intervju med Motherhood.

Nu börjar det beräknade datumet närma sig och vi bestämde oss för att ringa upp en höggravid Penny för att kolla läget.

Penny Parnevik om tredje graviditeten och kommande förlossningen

Hallå Penny! Hur är läget?

– Jamen det är bra. Vi har precis flyttat ut till landet inför sommaren och det är härligt. Men visst är det lite tungt att vara höggravid, magen är liksom mer i vägen den här gången. Dock skulle jag inte vilja ha det annorlunda.

Åh, förstår det. Hur skulle du beskriva den här graviditeten?

– Den här har varit sjukt tuff och faktiskt inte alls så rolig. Det sägs att tredje graviditeten är ett ”wild card”, att den kan vara hur som helst. Och för mig har det verkligen varit så. Jag har mått mycket sämre än vad jag gjort med de två andra.

Vad har känts jobbigt?

– Jag har fått typ alla symtom som man kan få. Jag har mått illa, spytt, fått halsbränna, foglossning – you name it! Om man googlar gravidsymptom kan jag bocka av typ allt.

Usch, vad besvärligt. Finns det något som oroar dig?

– Generellt är jag inte en person som är nojig, jag tar det mesta med en klackspark. Men det jag oroar mig för nu är att allt ska gå så snabbt att jag inte hinner in till förlossningen. Mina tidigare förlossningar har varit supersnabba.

På tal om det… Hur känner du inför förlossningen?

– Jag är så peppad! Jag ser fram emot att få börja känna förvärkar – ja, det är nästan så jag längtar efter det. Jag hoppas att jag får föda utan epidural som jag gjorde sist. Det var så coolt och häftigt.

Har du förberett dig inför den på något speciellt sätt?

– Jag har för första gången gått en förlossningskurs, nämligen hypnokurs.se med Asabea och Opokua Britton. Även om jag inte tidigare förstått mig på dessa kurser och har tänkt att man inte kan öva på att föda barn så blev jag positivt överraskad. Den var jättebra och jag fick några råd jag absolut kommer ta med mig.

Vilka då?

– Kursen fick mig att reflektera över att det är så mycket inom förlossning som man pratar om, på ett negativt laddat sätt. Exempelvis säger man ju att man ska ”klara av en värk”. I kursen använde de ordet ”våg” istället, och det gillade jag. Jag fick med mig att förlossningen är något man kan se fram emot och minnas som en positiv upplevelse.

Vad ser du mest fram emot med att bebisen ska komma?

– Jag tänker tredje gången gillt! Första gången var jag orolig och kände av ”baby blues”, jag var lätt nedstämd. Andra gången ville jag ta igen allt jag missat och körde bara på.

– Eftersom jag de andra gångerna varit väldigt aktiv med jobb, de sociala och allt som kommer med livet, vill jag den här gången vara i nuet, njuta av bebisen och fjärde trimestern. Jag och Douglas drömmer om fyra barn, men det här kan lika bra vara den sista.

Betyder det att du tänker var mammaledig helt och hållet?

– Jag tänker vara mer ledig den här gången. Vi ska förinspela alla poddavsnitt och jag tänker släppa alla krav.

Vad tänker du göra under den här mammaledigheten – som du inte gjorde under de två tidigare?

– Den här gången kommer jag tillåta mig att vila och sova.

Helt rätt! Vet ni förresten vad det blir för någon?

– Nej, vi har inte kollat könet. Det har vi aldrig gjort. De två andra gångerna gissade jag rätt, men den här gången har jag nog fel. Jag har ändrat mig tusen gånger, haha!

Är namnet spikat?

– Ja, och nej. Vi har två flicknamn och två pojknamn. Men vi får helt enkelt se när den kommer, vi vill att personligheten ska passa namnet.

Hittills har ni valt namn med någon slags familjekoppling. Kommer även den här bebisen få ett namn som finns i familjen?

– Ja, det känns viktigt. Förnamnet brukar vi välja ett som vi tycker om, men mellannamnet får bli någon typ av hyllning till våra familjer.