Trebarnsmamman om relationsproblemen och separationen under småbarnsåren

Att småbarnstiden påverkar en parrelation är mer regel än undantag. Det handlar inte om att känslorna förändras, men tiden ni hade på att vårda och ta hand om er är nu minimal. Många hittar sina sätt medan andra kanske behöver lite hjälp.

När trebarnsmamman Lisa och hennes man var mitt inne i vardagspussel och ekorrhjul insåg de att något behövde hända. Irritation, bråk och tjafs blev en vardag och de behövde en paus. Lösningen blev att flytta isär.

– Jag vet faktiskt inte hur det hade gått annars, risken finns att vi hade bråkat ihjäl förhållandet, säger Lisa om beslutet.

TV: Svårt att kommunicera? 5 tips på lösningar för dig och din partner

Om småbarnstiden, separationen och hur paret lever idag

Berätta hur såg ert liv ut för tio år sedan?

– Vi hade gift oss och när vi fick vårt första barn valde vi att flytta till ett hus som vi renoverade. Det var en jobbig tid, men vi klarade det rätt bra. Ett par år senare föddes vårt andra barn och det var då både jag och min man märkte att något förändrades. Att jobba heltid, få ihop livet med två barn är påfrestande och vi märkte hur vi var irriterade på varandra hela tiden. Vi kunde inte prata utan att det blev fel. Vi tjafsade hela tiden och jag kände väl någonstans att vi behövde göra något innan ”vi bråkade ihjäl relationen”. Dessutom längtade jag mer och mer efter att få vara själv, jag drömde om lugn och ro.

Vad hände sen?

– Tillsammans tog vi beslutet att jag skulle flytta. Dock var vi tydliga med att vi inte skulle ansöka om skilsmässa, utan att flytten handlade om att hitta en lösning. Jag tror inte att det går att ta ett bra beslut om det finns en massa irritation i vägen, det blir sällan bra.

Hur löste ni det praktiskt?

– Jag hittade en andrahandslägenhet i närheten av vårt hus där jag med min mans hjälp flyttade in. Barnen hade vi varannan vecka, vilket gjorde att vi båda hade en chans att komma ur det där familjekaoset. Det var väldigt skönt att få en paus från det som varit.

Minns barnen det här?

– Jag frågade faktiskt min äldsta son häromdagen vad han minns från den här tiden och han svarade att det mest var spännande med nytt boende och nya miljöer. Det verkar inte som att de reagerade så kraftigt på att jag och deras pappa separerade. De såg det nog som en spännande och rolig resa att testa något nytt. De var ju så små då, bara fem och tre år.

Lisa berättar att hon är en person som behöver tid för sig själv och ibland behöver hon vara ensam, något som hon upplevde som svårt att få till under småbarnstiden.

Hur kändes det att plötsligt ha tid bara för sig själv?

– Jag är en person som behöver få egentid och bara vara, så för mig var det jättebra. Jag hann i väg och träna, fick det där lugnet jag tidigare saknat och kunde hitta mig själv igen. Det resulterade i att jag hade mer energi för barnen när de väl var hos mig.

Hur var din och din mans relation under den här tiden?

– Den var bra, vi var schyssta mot varandra. Vi fortsatte ändå att umgås trots att vi bodde på olika ställen. Vi var trevliga mot varandra och hjälpte till med barnen ifall den andra skulle i väg på något. När vi tagit igen behovet av att få lugn och ro började vi i inse att vi saknade familjelivet – och att få vara tillsammans när vi inte var med varandra.

Vad gjorde ni då?

– Först började vi göra utflykter, som en familj. Och efter ett tag började vi dejta. Vi pratade och lyssnade på ett sätt vi inte gjort tidigare. Allt vi irriterat oss på hade försvunnit för det som hade hänt handlade inte om oss, det var en massa stress inblandat och att vi tappat bort oss själva. Efter den här pausen såg vi varandra på ett trevligare sätt och kunde också prata om vad vi som personer behöver för att må bra. Efter sex månader flyttade jag tillbaka till huset.

Att ta en paus när livet rullar för snabbt har många fördelar. Du hinner tänka, se på dig själv med nya ögon och även reda ut vad som är viktigt för dig själv. Lisa menar att pausen hon och hennes man tog var avgörande för deras gemensamma framtid.

– Jag vet faktiskt inte hur det hade gått, men risken finns att vi hade bråkat ihjäl förhållandet. Nu så här efter hand tycker jag att man skulle kunna vara med öppen för olika levnadssätt, just för att få relationer att hålla under småbarnsåren. Det finns ju fler sätt att leva på trots att man är tillsammans.

Vad har ni lärt er efter det här?

– När vi kunde börja prata med varandra på ett annat sätt tror jag vi båda har insett att vi la våra tankar och behov på varandra. Jag behöver till exempelvis vara ensam ibland och bara få vara jag, skrota runt och bara vara hemma. Medan min man inte har det behovet, han behöver komma ut och träffa kompisar. Förut gav jag honom det jag behövde, ensamtid, och blev sedan sur för att jag kände att jag bara gav och gav utan att få något tillbaka. Men han gav det han trodde att jag ville ha, en kväll på stan med kompisarna, och kände själv likadant. Vi är olika, människor är olika och det behöver man nog inse i en relation. Man kan inte gå omkring och tro att den andra ska förstå av sig själv, det är bättre att vara öppen och prata.

Vad skulle du säga var det bästa med er separation?

– Att vi kunde bygga relationen på nytt, på ett mer stabilt sätt. Vi har blivit bättre på att kommunicera med varandra, backa och lyssna. Visst, vi bråkar och är irriterade, men förhållandet har blivit mer tåligt och hållbart. Dessutom har vi större respekt för varandra och varandras olikheter.

Trots lite stök och bök ser Lisa separationen som en stor fördel. Förutom att hon och mannen hittade tillbaka till varandra menar hon att även barnen fick en bra erafenhet.

– Visst, det var stökigt, och så vet jag att man skulle kunna säga att det var jobbigt för barnen, det tror jag är i andra människors ögon. Jag tycker däremot att vi har vidgat deras världsbild genom att visa att familjer kan se ut på många olika sätt.

Rekommenderar du man som småbarnsförälder tar en paus?

– Det beror såklart på vilken situation man är i, det kanske inte behöver handla om att flytta isär utan att hitta ett sätt som funkar för just er. Det behöver inte vara svart eller vitt. Är man som par i en kris så tycker jag det är bra att dela upp sig, då tar man ju ansvar för sig själv och sina känslor.

Vad vill du vill säga till den som funderar på att flytta i sär?

– Du behöver inte tänka att ditt beslut är definitivt. Det handlar om att utvecklas och att ge varandra tid och möjlighet – och att inte vara rädd för förändring. Jag tycker också det är viktigt att lära barnen att vuxna kan må dåligt eller bli väldigt glada, att på något sätt involvera barnen i det tror jag kan vara bra.

Något annat du vill berätta?

– Ja, en sak. Efter separationen kändes det som att omgivningen, så som släkten, fick större förståelse för att det kan vara kämpigt under småbarnstiden. Plötsligt ville far- och morföräldrar vara barnvakt allt oftare. De insåg någonstans att även de kan hjälpa till att hålla liv i förhållande, vilket också underlättade.

Foto: Privat