Sitter du fast i känslofällan? Så tar du dig loss!

Hur många gånger har du tänkt att du ska ta tag i att göra något, för att sedan låta andra ”viktigare” eller roligare saker komma emellan? Eller undviker du situationer för att du inte känner dig tillräckligt modig, motiverad eller säker? Kanske bara hamnat framför teven istället? Att bara börja, att komma igång, kan låta så enkelt. Men ändå kännas så svårt.

Se också: Dämpa din oro och ångest - 3 steg

Psykologen Siri Helle har skrivit boken Känslofällan – ta makten över dina tankar, känslor och ditt beteende (Bonnier fakta). I den förklarar hon att du ibland kan må bättre av att slå dövörat till och inte lyssna för mycket på dina instinkter. Istället kan du agera som om du inte alls kände dig rädd, blyg, omotiverad eller ambivalent.

Känslor som begränsar livet

– Det är viktigt att komma ihåg att våra känslor i grund och botten har varit väldigt hjälpsamma för oss. Genom evolutionen har det lönat sig att följa instinkten. Den som har blivit rädd och nervös har undvikit att gå faran nära och därmed överlevt. Problemet idag är att många känslor är felkalibrerade, så vi blir rädda och nervösa i situationer där något farligt egentligen inte kan hända, utan tvärtom något bra. Som att vi kan få ett nytt spännande jobb eller kanske chansen att träffa en kärlek, förklarar hon.

Känslofällan handlar alltså om ett slags känslomässigt mönster som på olika sätt leder till begränsningar i livet. Ibland förväxlar vi dem med personlighet och då blir de förstås extra svåra att lämna. För den som är fast i känslofällan ”allt jag gör måste bli perfekt” kan det exempelvis kännas helt omöjligt och nästan provocerande att nöja sig med ”bra nog”. Även om man förstår att man både riskerar relationer, och personlig hälsa om man fortsätter att dubbeljobba och trippelkolla som förut.

Gör förändringar stegvis och höj ribban eftersom

– Därför måste alltid arbetet med känslofällor börja med självmedkänsla, för det är inga lätta saker att kalibrera om en känsla. Man behöver göra förändringar stegvis och börja med sånt som är inom räckhåll, och höja ribban eftersom. Kanske kan man bara testa att skicka iväg det där mejlet utan att läsa igenom det? Nästa steg kan vara att medvetet låta ett stavfel passera. Det kan känns hemskt första gången, men vad man oftast upplever är sedan att ”ingenting händer ju” vilket kan ge en väldigt stor frihetskänsla, förklarar Siri Helle.

7 vanliga känslofällor – så lämnar du dem!

Psykologen Siri Helle kommenterar vanliga känslofällor vi hamnar i, och tipsar om hur vi kan ta oss ur dem.

1. Känslofälla: ”Snart upptäcker alla att jag är en bluff”

Om du brukar känna och tänka på det här sättet så ska du veta att du inte är ensam. 8 av 10 upplever vad som kallas ”bluffsyndrom”, och det är ingen hjälpsam känsla eftersom den gör dig sämre på att sätta gränser.

Försök lämna fällan så här:

– En fråga man kan ställa sig är ”hur hade jag agerat om jag tyckte att jag faktiskt hörde hemma här och inte var en bluff?”. Det man kommer fram till då kan till exempel vara att ”då hade jag sagt ifrån när jag tycker att jag har för hög belastning och har för många saker på listan”. För när man lämnar bluffsyndromet så tänker man inte längre, ”det är mig det är fel på, som inte hinner med”, utan ”det är listan det är fel på, som är för lång”, exemplifierar Siri Helle.

2. Känslofälla: ”Jag är värdelös och min kropp duger inte”

Att reflexmässigt låta den inre rösten ha en kommenterande negativ tonklang blir en känslofälla som också kan ta sig destruktiva uttryck, till exempel i form av kroppshat.

Försök lämna fällan så här:

– Försök att börja förändra ditt beteende genom att tänka, ”hur skulle jag agera om jag tyckte att jag var värdefull?”. Då kanske du skulle ta bättre hand om dig själv, stänga av telefonen och bara tappa upp ett bad. Men om man inte tycker att man förtjänar det är det ju sånt som man ser som omöjligt att göra. Problem med självkänslan är förstås komplext, men det kan ge många aha-upplevelser att medvetet bara börja agera som om man tyckte att man var värd mer.

3. Känslofälla: ”Jag får ingenting gjort”

Motivationsbrist kan lätt bli en känslofälla eftersom det så snabbt påverkar våra tankar. ”Jag är ju hopplös!”. För att döva dessa skuldkänslor så distraherar du sedan dig med tusen andra saker, skjuter upp och försjunker i tv-serier … Kom ihåg att motivation är något som man ibland har turen att ha, men det krävs inte för att påbörja en förändring, som att komma igång med träningen eller annat projekt.

Försök lämna fällan så här:

– Vi tror ju på myten att för att få något gjort så måste man först känna sig motiverad, och alltså gå inifrån och ut. Men man kan faktiskt gå utifrån och in istället. Börja med själva vanan, sätt ett mini-mål, något du kan göra redan idag. Vad är det första lilla steget du kan ta för att komma igång? Kanske är det att boka in ett möte, kolla upp kurser eller samla ihop de papper du behöver. Och sen känner du dig ofta mer motiverad.

4. Känslofälla: ”Allt måste bli perfekt”

Att vara ambitiös är på många sätt en superkraft. Men om du fastnar i perfektionism, där du anstränger dig till ditt yttersta hela tiden och i alla situationer, så riskerar styrkan att bli din största svaghet.

Försök lämna fällan så här:

– Detta är verkligen en kvinno-känslofälla. Ofta har man ju fått stor uppmuntran av omgivningen när man har levererat perfekt resultat, men utmattningsrisken blir ju stor. Återigen handlar lösningen om att gå emot sin känsla och träna sig på att göra saker på ett sätt som inte känns perfekt. Detta kan förstås kännas fruktansvärt i början, men ge det ett litet försök, vare sig det handlar om att uttrycka en avvikande åsikt på ett möte, gå hem tidigare eller släppa iväg ett mejl utan att läsa igenom det fem gånger. Det kommer att kännas lättare för varje gång du gör det.

5. Känslofälla: ”Jag är så stressad”

Detta kan vara vår tids kanske vanligaste känslofälla. När vi känner att ”nu är det mycket”, så ökar vi takten och jobbar hårdare. Det var en hjälpsam instinkt under evolutionen, men problemen uppstår i dagens miljö, när listorna över sånt som ”måste” göras aldrig tar slut, och dessutom ständigt fylls på.

Försök lämna fällan så här:

– Det är väldigt lätt att man lurar sig själv med att tänka ”det är bara nu som det är lite mycket, det blir bättre snart.” Men det är väldigt viktigt att man varje dag hittar stunder då överväxeln inte är igång. Agera helt enkelt som om du inte var stressad. Vad skulle du göra då? Då kanske du skulle sitta kvar och ta en kaffe efter lunchen, bara titta ut genom fönstret lite, eller helt enkelt gå hem klockan 17.

6. Känslofälla: ”Jag vågar inte”

För en del kan det kännas mycket obehagligt att höja rösten på mötet, ta plats på minglet eller börja ett samtal med en främling. Vi kan reagera på samma sätt som inför en fysisk fara, och instinkten kan vara att göra sig själv osynlig, undvika ”faran”, även om man förstår att det innebär missade möjligheter.

Försök lämna fällan så här:

– Här handlar det om att omkalibrera sitt inre larmsystem genom vad man kallar för ”exponering”, alltså utsätta sig för just det man är rädd för. Då behöver man också vara uppmärksam på vilka säkerhetsstrategier man ägnar sig åt, för dessa är största anledningen till att exponering inte fungerar. Du kanske går på minglet, men som säkerhetsstrategi tar du upp telefonen och scrollar. De här strategierna kan kännas som ett stöd, men i själva verket matar de bara rädslan. Agera helt enkelt som om du redan kände dig trygg! Sluta dra in magen och vara övertrevlig. Stoppa ner telefonen i väskan. Och gör sådant du vill varje dag, även det som skrämmer dig!

7. Känslofälla: ”Ska jag stanna eller gå?”

Grubbel är en känslofälla i sig, och relationsgrubbel följer samma mönster. Man väger för eller emot, tänker igenom olika scenarion, går kanske tillbaka i tiden och tänker på hur det var förr. I nästa stund funderar man på framtiden, som känns oviss. ”Kanske är det ändå bättre att stanna?”.

Försök att lämna fällan så här:

– Relationsambivalens är ett jättevanligt grubbeltema, precis som alla stora livsbeslut. Ofta tror vi att vi måste tänka oss fram till svaret. Vi tänker att det är så vi kommer att kunna gå vidare och veta vad vi ska göra. Men det är faktiskt tvärtom! Tankarna gör bara att vi blir mer passiva. Vi fastnar helt enkelt i vårt huvud och spiller energi som vi exempelvis hade kunnat använda till att prata med vår partner, göra något ihop eller skaffa egna sammanhang utanför relationen för att se hur det känns då. Bryt helt enkelt tankespiralen och gör något, så blir det snart tydligare vad du behöver göra, säger psykologen Siri Helle.

Foto: TT, Caroline Andersson Renaud