Psykologen svarar: "Min dotter känner sig utanför, vad ska jag göra?"
Läsarfråga från Lena, 38:
“Jag har en dotter på 11 år som känner sig utanför ibland – fast hon har kompisar. Ingen är direkt bästis, utan det är lite olika från dag till dag. Men så i perioder säger hon att hon varit själv på rasterna och att ingen vill vara med henne. Och jag går igång direkt och blir rädd att hon är utfryst och mobbad. Hur ska jag handskas med det här? Hon vill inte att jag pratar med hennes lärare eller någon. Är det ens ett problem? Det hör ju till livet att man känner sig lite utanför då och då. Svårt detta …”
Psykologen Anna Bennich Karlstedt svarar:
“Ja visst är det svårt i de lägen man blir orolig över något man får veta kring sitt barn, men som samtidigt är förenat med ett förbud att agera på. Om det här verkligen är ett problem för din dotter vet inte jag. Precis som du skriver så ingår det ju tyvärr i det stundtals svåra sociala livet att man ibland hamnar utanför på ett eller annat sätt.
Samtidigt finns det ju en risk att det sker oftare än din dotter vill berätta. Ibland kan information som det här förminskas, för att man inte vill oroa sina föräldrar för mycket. I ett sådant här läge tycker jag att du trots din dotters ovilja ändå ska prata med hennes lärare på skolan. Även det kan ju ske i förtroende. Bara be läraren er emellan att hålla ett öga på hur det ser ut med umgänget och samspelet på rasterna under en period.
Det är ju trots allt en person som finns på plats på dagarna och som har möjlighet att observera läget. De observationerna kan sedan ge dig mer information om det här är ett verkligt problem som du kommer behöva gå vidare med, eller om du kan släppa det.”
Foto: IBL