Ibland blir inte alltid livet som man har tänkt sig. Men det kan bli bra ändå. I åtta år har Jessica Axelsson, 48, varit ensamstående på heltid. Även om hon trivs finns det gånger när hon gärna hade haft en annan vuxen vid sin sida.
mDet finns
mycket positivt med att få dela föräldraskapet med den andra föräldern –
oavsett om man lever under samma tak eller har egna boenden. Att tillsammans få
glädjas över sitt gemensamma barns framsteg och stötta varandra i alla
utmaningar som kommer, kan kännas tryggt.
Så skiljer du dig bäst för barnen
Efter reklamen: Så skiljer du dig bäst för barnen
Jessica
Axelsson, 48, är ensamstående på heltid till en son som idag är 10 år.
– För det mesta trivs jag med att
vara ensamstående, men när tiden eller orken inte räcker till önskar jag att vi
var två, säger hon.
Jessica
är ensamstående på heltid
I åtta år har Jessica levt som ensamstående. Även om det
stundtals varit utmanande att hitta en välfungerande vardag har hon och sonen nu landat.
– Jag
jobbar obekväma arbetstider, vilket gör att våra dagar kan se olika ut. Men
generellt skulle jag säga att de är som hos vilken familj som helst.
Sedan åtta år är Jessica ensamstående.Foto: Privat
När arbets- och
skoldagen är slut handlar det mycket om rutiner. Det är handling, matlagning,
disk, läxläsning och förberedelser inför kommande dag. Det är ofta Jessica
önskar att dygnet hade fler timmar.
– Ja,
jag har dåligt samvete och ibland känner jag mig som sämsta mamman. Jag vill
hinna leka med min son, men det är alltid något som behöver fixas eller
förberedas.
I takt med att sonen
blivit äldre är det saker som gör att Jessicas föräldraskap behövt förändras –
och kanske utmanats.
– När
han var liten var han jämnt med mig, men nu börjar ju hans kompisar vara
viktiga. Han behöver en trygg vuxen på ett annat sätt nu, för en 10-åring
behöver guidning och stöd på ett annat sätt än ett småbarn.
Hur tänker
du då?
– Nuförtiden
är det inte bara praktiska måsten som jag behöver lösa. Det dyker upp andra
slags utmaningar.
Kan du ge
exempel?
– Som
att få skolgången med alla läxor att flyta på, eller lösa konflikter bland kompisarna.
Svåraste
med att vara ensamstående
De som lever i
relation kan dela på föräldraskapet och i viss mån ansvaret. Det går att bolla
jobb och familjeliv – och pusslet med lämningar, hämtningar och vab är mer hanterbart.
Men som
ensamstående får man sköta allt själv. Jessica säger att det många tar för
givet är för henne en lyx.
– Jag
får hjälp av mina föräldrar och av kompisar, men det är ett litet pussel för att få allt att gå ihop.
– Och oavsett är det jag som har 100 procent ansvar över
mitt barn. Alltid.
För det mesta
trivs Jessica med att vara ensamstående. Livet rullar på och även om det ibland
känns som att motgångarna kommer för ofta, skulle hon aldrig byta bort det hon
och sonen har. Hon säger att de har en fin relation och kan prata om allt.
Jessica känner
en stor tacksamhet över att hon får tillbringa så mycket tid med sitt barn och
hon försöker vara en närvarande mamma.
När önskar
det hade varit två föräldrar i er familj?
– De
gånger när det känns som om varken tid eller ork räcker till.
Vad skulle
du säga är det svåraste med att vara ensamstående?
– Att
vara ensam med all oro som man som förälder känner för sitt barn tycker jag är
jobbigt. Den skulle jag gärna dela med någon annan.